standby-läge

Att stå i standby-läge är också ett sätt att leva. 

Många gånger kan det vara bra med någon som kan hoppa in. En person som har en roll i en teater har ofta en person som står stand by för att kunna hoppa in om man blir sjuk. Det kan rädda en hel föreställning. 

Ibland kan det vara skönt att veta att om man inte kan av någon anledning så finns det någon som kan träda in. Kanske det tom är så att man får kraft där den saknas bara för att man vet att det finns någon ”om” det behövs. 

I vad man än står i kan det bli så att man inte orkar av någon anledning.  Att du försöka klämma fram krafter är inte så lätt. Men blir orolig att det står och faller på sin insats eller inte. Man spänner sig så det bara blir knepigt. När man då vet att det finns någon som står stand by kan man slappna av. Och så funkar det bara av någon anledning. Kraften finns där. 

Jag kommer ihåg hur det var när jag var ung och jag tillhörde gruppen som skötte ljudet i kyrkan. Allt för ofta fick jag hoppa in när någon inte kunde. Ofta på kort varsel. Det var (då) inte så kul kommer jag ihåg. Så här i backspegeln ser jag det på ett annat sätt. Jag minns inte att det var någon som utnyttjade mig. Utan det fanns orsak. 

Genom livet har jag mött dom som stått stand by. I beredskapsläget. Beredda att backa upp. Underbara människor som räddat många lägen. Kanske påminns du om någon sådan pärla till människa.  Visst är dom värda all respekt och tacksamhet. 

Kanske du är en sådan. Då är du en sådan som räddat lägen för någon som inte kunnat av någon anledning. Kanske är du den som genom din generösa gåva att stå standby har räddat läget för den som tvivlat på sig själv. Så har du betytt mer än du trott. Du kanske tom inte ens behövde rycka in. Men du ingav mod, kraft och en smula lugn. 

Att stå stanby kan ibland vara en otacksam uppgift. Men den kan vara avgörande för någon. 

Man blir lite låst. Man kanske inte kan göra det man egentligen vill själv. Men det är det värt. 

Heder åt er som står standby. En gåva i det tysta men som ger genljud högre än du anar. En välsignelse som ger välsignelse tillbaka. 

På tal om J -södra och dyr arena igen

Undrar jag om J-södra får sin arena …..

Det vore billigare om dom gick över till handboll istället. Det skulle vara mycket billigare. 

Fast jag tror inte det skulle vara så populärt. 

Det skulle kunna bli billigare om alla supporters lovade att inte bråka. Det skulle spara mycket pengar på säkerhetsvakter och grindar. Fast det kanske är för mycket begärt. 

Om alla skrev på ett kontrakt att inte vara dåliga förlorare skulle ingen springa ut på planen och slå någon spelare. 

Det skulle också bli billigare om man bara spelade dagtid då det är ljust. Då skulle man kunna strunta i dyra lampor och elfakturorna skulle bli klart billigare. 

Om alla spelare spelade gratis skulle det bli klart billigare. 

Om man sen drev hela projektet med reklam och sponsorer så kommer kommunalskatten kunna sänkas till och med.  

All dom förslagen jag ger skulle kosta massor om en konsult tog fram dom. Om så sker sparar man ju ingenting. Så jag skänker alla dessa idéer helt gratis. Om dom är bra? Tja , det beror väl helt och hållet på från vilket håll men ser på det. 

Stjärnan i fönstret …

Den här tiden på året lyser många stjärnor i fönstren runt omkring där jag bor. Säkert hos dig med. Om du nu inte bor på landet med långt till grannen eller i en annan del av jorden där man inte tänder stjärnor i fönstren (så klart).

Någon har en lite mindre variant medan någon annnan har en som fyller hela fönstret. 

En gång i tiden tändes en stjärna över ett stall i Israel. En stjärna som ledde dom vise männen till krubban där Jesus låg. En symbol vid hans födelse som lever fortfarande kvar i minnet och i skrift. Kanske var det ett tydligare minne förr hos gemene man. 

Undrar jag hur många som tänker på det idag när man sätter upp stjärnan. Det är ju en påminnelse om Jesusbarnet. 

Sångerna är många om denna stjärna.

Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står. Hon lyst över världenes oro och strid i nära två tusende år.

När dagen blir mörk och när snön faller vit, då skrider hon närmre, då kommer hon hit och då vet man, att snart är det jul.

Ty julen är härlig för stora och små, är glädje och ljuvaste frid, är klappar och julgran och ringdans också, är lycka oändligen blid, är ljus, alla ögon då stråla som bäst, och stjärnorna tindra som mest och där ljuset är, där är det jul.

Eller….

Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna.

Stjärnan är så central på något sätt. När man då tittar ut genom fönstret och ser alla dessa stjärnor blir det ju lite häftigt. 

Stjärnan lyste över Jesusbarnet. Jag liksom ser Jesusbarnet i varje hem där stjärnor lyser. Han är överallt. Och det är ju inte så konstigt. Speciellt i juletid. Men möjligheten finns ju att det alltid kan vara så. 

Det strålar en stjärna förunderligt blid…..

Tio-dagars-stress

Vill inte alls förstöra livet för dig. 

Men det är faktiskt snart jul. 

Inte alls många dagar kvar. 

Dessa dagar ska det sista av julklapparna köpas in. Har du inte börjat har du lite mer kvar att göra typ. 

Sen ska det förberedas massa annat också. 

Visst är det lätt att det lätt blir lite stressigt. Och varje år tänker jag att man borde börja tidigare med att börja planera och köpa klapparna. 

Tänk om man kunde gå mot strömmen och inte stressa igång. Inte dras med i hysterin. Men det är lättare sagt än gjort. 

Fick frågan i går i en radiointervju vad som var viktigaste med julen. Ja, vad är viktigaste? Om vi hittar det viktigaste får det då styra våra beslut inför julen? Kan det få mig att släppa stressen? 

Vi kom in på hur ensam en jul kan bli. Kan vi hjälpa andra som inte har det så lätt i julen? Jag är långt ifrån den bästa föredöme på detta område. Men håll med mig att det behövs mer omtanke runt jul. Att vara ensam en julafton är nog mer ensamt än någon annan dag på året. Kanske överdriver jag men något åt det hållet i alla fall. 

Det finns så stora förväntningar på julen. Rätt paket. Rätt mat. Rätt gemenskap. Allt måste bara vara så rätt på något vis. När det egentligen inte behöver vara mer än enkelt. 

Det är väl då det verkligen blir en god jul. Inte pga av rätt mat. Eller rätt paket. Utan mer åt en stund av julefrid. Den friden kan infinna sig i den mest enkla julen. Har ingenting med storhet och dyra saker. Bara en stilla enkel julefrid. 

Det vill jag önska alla att ska få detta år. En riktigt god julefrid. 

Luciadagen – ljusets dag


Luciadagen är lite speciell trots allt. En vacker dag på något sätt. Vill inte lägga mig historiebeskrivning och föra ett resonemang om dess fördelar eller nackdelar. Har heller allergi varit bekväm i detta med stjärngosse i strut. För mig har nog körarrangemang. Att få sjunga dessa fina sånger i körsättning. 

Nej, jag tänker mer på denna dag i år som ljusets dag. Är det något som vi behöver idag är att rända motljus för mörkret som breder ut sig. 

Att vi i Jönköping haft besök av bombgruppen från Göteborg två gånger i förra veckan är ju inget kul. Om man jämför den orolighet med tex Norrköping får vi nog sänka rösten lite. Där jag bodde var det inte ovanligt med typ sådan kraftiga händelser. Det kändes inte roligt att titta utifrån köksfönstret och se att polisen åkte med sin polisbuss på gångbanan. Eller höra polishelikoptern i luften rätt ofta. 

Ändå är det oroväckande att det har hänt i vår stad senaste veckan. Det mörker som sprider sig är inte gott att se. 

Därför behöver vi tända motljus på något sätt. Idag kan vara en sådan dag. Men det behövs fler sådana dagar. 

Vi behöver tända ljus mot detta våld som ökar. Men visst, mitt ljus hemma hindrar ju inte mycket. Ändå tror jag på denna symboliska handling. För mig är det samtidigt en bön om att vår herre ska tända sitt ljus över vårt land. För jag tror inte att vi själva klarar detta bara på egen hand. Vi behöver hjälp. 

Klingande julkort

Denna helg har varit mycket av klingande julkort i pingstkyrkan här i Jönköping. Jag har hunnit med två föreställningar. Först tillsammans med min syster och min son och mina föräldrar. Sen med jobbets många medarbetare. 

En suverän konsert med oerhört mycket jul. Inte massa andra låtar utan genuint jul. Eftersmaken är att det blir klart ett återkommande  inslag varje år så länge jag har möjlighet. 

Julkonserter är något speciellt. Dom finns bara under en kort tid. Dom är visserligen många att välja på men dom är så bra. Låtarna håller för just denna tid men sjungs (oftast inte) under övriga delen på året. 

150 personer som satsat så mycket för att vi andra ska få njuta av detta vackra. Så oerhört roligt och beundransvärt.  Om dom får betalt? Skulle inte tro det. Möjligen gratis fika. 

Man kan undra varför julsånger håller så länge. Är så sjungna. Inte dör ut. Somliga skrivs nya. Men dom håller över tid. Min filosofi är att det är att budskapet bakom sångerna håller. Genom alla tider har berättelsen on Jesu födelse stått kvar. Den har inte suddats ut som en engångsberättelse. Ingen trendighet som en modenyck. Nej, det finns något djupare och verkligare bakom detta. Något som faktiskt lever kvar. Det är därför (tror jag) som julsångerna lever så starkt kvar. Om inte Jesus var en verklighet hade allt detta dött ut. 

Därför kommer vi att fortsätta fira jul. Ha våra julkonserter. För att detta budskap hållit så här länge kommer det att hålla minst lika länge till. 

”Jag bär bud till er om en stor glädje. En glädja för alla människor. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad”

Söndagstankar – bana väg för Herren 

Det är tredje Advent.  Vi samla omkring budskapet om att Bana Väg För Herren. 

Johannes Döparens uppgift var att bana väg för Jesus. Hans uppdrag var den röst Jesaja profeterade om ca 600 år före. Han föddes i stort sett ”samtidigt” med Jesus. Blev en ensamvarg i öknen. För somliga en märklig man i annorlunda kläder. Det var han som sa dom ord många ska komma i håg. Se Guds lamm. Alltså , där är Jesus. 

Kyrkans uppgift är på ett sätt detsamma idag. Inte behöver man vara märklig och ha konstiga kläder. Men den vill visa på Jesus. 

Å andra sidan vill den vara en väg för Jesus till oss. Plattformen för mötet mellan Jesus och människan. 

Ytterst är det vi själva som banar vägen för Jesus in i våra liv. Han tränger sig inte på. Jesus föds till jorden. Utför sin tjänst. Sen ligger bollen hos oss. Vill vi bjuda in honom att dela våra liv. Genom att säga ja till honom banar vi väg för Herren Jesus in i våra liv och sammanhang. Det är vad julen handlar om. 

Att drömma sig bort….

Jag ska försöka ( bäst att lägga till detta lilla onödiga ord ”försöka”) vara ledig några dagar i början av nästa år. Ser fram emot det. Inte för att jag vill bort från jobbet. Jag trivs fortfarande så bra efter nu snart ett år i Jönköping. Nej, det handlar mer om att få till några dagar för att hämta lite kraft i vilan. 

Kom på mig själv att ligga och drömma mig bort. Hur vore det att åka till Zanzibar? Den sköna lilla ön utanför Tanzania. Eller en grekisk ö? New York? Kroatien?  Det finns nog många ställen man skulle må bra och vila ett tag. 

Att drömma sig bort är i sig en vila. Som om man är borta men ändå hemma på något sätt. Redan nu men ännu inte. En drömvärld som upplevs som verklig. Ett sådant tillstånd kan mycket väl ge en viss form av vila. Men kan givetvis inte ersätta verkligheten. 

Men det kan göra något gott inom oss. Det är inte så dumt. 

Kanske är det så att ur drömmar kan verklighet födas. Där föds längtan som driver oss till att vilja göra det vi vill se. 

Så kallas du för ”drömmare” så kan du vara stolt. Skäms inte. Mycket har börjat med en dröm. En inre bild som blir verklighet. Så dröm på du. Kanske blir din nästa dröm din verklighet. 

Det såg väl inte så svårt ut….

I går kl typ 14:49 flög 12 st jas-plan i formation över Jönköping. Dom skulle komma mellan Visingsö och Gränna. Men dom lurade oss alla som stod på Vätterstranden och spanade mot Visingsö. 

Nu hann jag vrida över kameran så det blev några bilder i alla fall. 

Tolv plan som bildade en ”julgran”. Såg inte alls svårt ut. Snyggt och prydligt. 

Fast visst är det svårt. Det fattar väl jag också. I hög hastighet flyga så nära. Bara 5 meter mellan dom. Betänk så nära det är. Snyggt jobbat. Ett samarbete på hög nivå skulle man kunna säga. (!) JP.se skriver att dom saktade ner till beskedliga 500km/timme över Jönköping. 600 meter uppe i luften.

Samarbete är svårt. För det första behöver vi vilja göra det. Sen handlar det om att lyssna in och välkomna andra i den gemenskapen. Vill man själv bli lyssnad på måste man själv lyssna. Att samarbeta på nära håll kräver ganska mycket av oss. Att vara känslig för den andres situation. Att faktiskt hålla sin egen position så att man inte klampar in på andras tår. 

Tänker mig att dessa JAS-piloter inte bara kan tänka på sig själv. Visst, full koll på sin egen framfart är ju minst lika viktigt som mycket annat. Dom behöver också ha koll på vad dom andra elva piloterna gör. Inte för att styra och ställa i första hand. Utan för att följa deras rörelse. Det är så viktigt att vi kan samarbeta. 

Det finns några hot mot ett bra samarbete. 1 ”bara jag får som jag vill” – det funkar inte. 2 ”jag har alltid rätt” funkar inte så bra det heller. 3 ”så har vi alltid/aldrig gjort” gör det hela väl komplicerat. 4 ”det här är mitt ”område” så kom inte och …” – skapar bara utanförskap. 5 ”jag klarar mig själv” – dödsstöten för ett samarbete. 6 ”jag vill att vi (bara) gör på mitt sätt” – det brukar leda till att man blir ensam kvar eller så kraschar allt. (Tänk om en JAS-pilot fick för sig stt göra en annan formation …. 🙈😳😱)

Finns säkert fler men dessa är nog dom vanligaste. 

Vi behöver varandra!

Så är det. Vi behöver verkligen varandra. Punkt. En dag blir det extra tydligt. Den dagen då det visar sig att vi inte just klarar oss själva. Har vi då stängt dörren så står vi rätt ensamma. 

Hur svårt kan det vara egentligen? Ibland tydligen hopplöst svårt. Vi vill ha hjälp. Vi ber om hjälp men när hjälpen kommer sätter vi oss på tvären. 

Men tänker vi om så kan det vara jätte lätt. Hur lätt som helst. Välkomna in samarbetet i din grupp. Livet blir så mycket lättare om man hjälps åt. Våga satsa på det. En dag har du och jag väldigt mycket nytta av det. 

Vad är en bra Julklapp ? 

Vad är en bra Julklapp ? 

Tror det är en fråga som ganska många ställer sig just nu. Har man mindre pengar att spendera blir det desto viktigare att den verkligen blir rätt. 

Man vill ju ge en klapp som svarar på mottagarens önskan och behov.  Eftersom det är få som har pengar i överflöd vill man gärna att klappen skall vara både billig och värdefull. 

Årets julklapp är VR-glasögon. Kanske bättre än en balmaskin. Men jag undrar har väl detta är ett bra val till årets julklapp. 

Det spås att årets julhandel skall slå nya rekord. 78 miljarder lär slutnotan bli. Det innebär att varje hushåll kommer att handla för 18000kr. 18000kr. Jag kommer inte att spendera så mycket. 

Undrar jag vad den bästa julklappen är. Kanske är den inte fokuserad på storlek och hur mycket pengar den är värd. Den handlar troligtvis mer om på vilket sätt den ges. Kärleken bakom. 

Med det fokuset blir det lite lättare i jul. 
Ps Du får gärna besöka min julkalender. Ds