Månad: februari 2017

Publicerat den

Sträva på ett annat sätt

Det finns ett annat ”sträva” än jag skrev om igår. 

Detta sträva är något vi alla kan ”vara” och ”göra”. Jag skulle tro att somliga vet inte om att dom gör det. Andra gör det av bara farten. 

Tror att detta ”sträva” är något många behöver. Somliga vill inte erkänna det. Andra skulle så mycket gärna få det av någon men ingen är beredd att ge det. 

Den strävan jag beskriver är ”stöttan”. En pinne som stödjer något. Stödbjälke. 

Att vara ett stöd är något viktigt idag. Det finns så många människor som behöver ett stöd i livet. Kanske är det så att alla vi,  varnade en, är behov av stöd. Även den av oss som påstår dess motsats och menar sig klara sig själv. 

Skulle tro att det skulle finnas mer av strävansgrupper – alltså stödgrupper – i vårt samhälle. Här är det nog så att samhället i stort rätt maktlös när det gäller att arrangera och finansiera tillräckligt många sådana initiativ. 

Men kanske är det så att samhället skulle kunna nå mycket långt om man tog hjälp kyrkor och föreningar. Om man gav ett bra ekonomiskt stöd till dessa sammanhang skulle det ge en mereffekt. Just därför att man har ett engagemang i dessa situationer redan. Skulle man få ett stöd skulle det vara möjligt att stödja andra människor. 

Det finns så människor som behöver stöd. Kanske kan du och jag vara ett sådant stöd. 

Publicerat den

Sträva ……

Att sträva framåt…. 

Det finns något vackert över att sträva. 

Sträva – för somliga är det ett ord för knoga, arbeta hårt, ligga i och hålla på med något tungt hela tiden. 

För mig är sträva lika med att försöka uppnå något. Alltså inte med en piskas iver tvinga sig till något övermäktigt. Utan mer åt att  försöka uppnå någonting som kommer att ha betydelse. 

Att sträva efter något måste inte betyda att det måste gå fort. Det får liksom ta den tid det tar bara det blir bra. Inget hastverk. Mer genuint bra. Något som, när det väl är på plats, kommer det att bli bra. 

Att sträva har inget med att skynda. Mer övertänkt handlande. Att göra något medvetet och med trygga rörelser. Något av att vara målmedveten som jag försökte skriva om för några dagar sedan. 

Att sträva efter något blir ett långsiktigt projekt som i sig är en god väg. Uthålligt. Det finns något vackert och bestående över ordet ‘uthålligt’. 

Så ge inte upp i ditt strävande. Förr eller senare kan du se tillbaka på något som gjorde gott med dig. Som du då kan glädja dig över. Så ge inte upp. Att sträva ger sin egen lön till dig som du får ta emot. 

Det finns ett annat ”sträva” men det tar vi i morgon. 

Publicerat den

Det lilla kan bli mycket

Igår hade vi månadsmöte på jobbet. En återkommande samling då vi bjuder våra volontärer på lunch. Ett sätt och försök att visa vår uppskattning för allt dom gör för vår butik. 

Då berättade jag och Eva återigen om den resa vi fick förmånen att göra. Då blev jag påmind om vad lite kan göra så mycket. Att en enkel insats kan förändra mycket. 

Det handlar om självhjälpgrupper. Man hjälper dom att spara pengarna som motsvara två koppar kaffe om dagen. Efter en tid har gruppen så mycket pengar att man kan låna från sin grupp för att starta tex en butik. 

Efter tre år är man självförsörjande. Ett fantastiskt exempel på att lite kan göra mycket. Vår butik och alla andra av Erikshjälpens butiker är med och finansierar det genom överskottet som blir. Alltså är det alla gåvogivare, kunder och medarbetare som skapar dessa möjligheter. Inga mikrolån ges men vi ser till att vi har personal på plats som hjälper kvinnorna att lyckas. 

Om man låter detta sjunka in inser man vilken kraft det finns i det lilla.

 Bästa bilden på hur stort detta är är fröet som växer upp till ett stort träd. 

Föringa inte det lilla. Det kanske inte ser mycket ut för världen. Kanske får den inte den uppmärksamhet den är värd. Men håll ut. Ge inte upp. Med tiden växer det till och blir stort. 

Publicerat den

 Tänk om det kommer upp något annat som är bättre

Tänk om det kommer upp något annat som är bättre

Har du tänkt på hur lätt vi har att tänka så? Förr uppfattar jag det som en generationsfråga. Alltså att det är något man ”bedkyllde” unga människor att tänka och leva. Det var liksom dom som hade svårt att bestämma sig. Att det var dom som inte ”tog ansvar”. 

Idag uppfattar jag det inte alls som ett generationsproblem. Idag drabbas alla generationer av detta sätt att tänka och handla. 

Skulle nog kunna påstå att vi alla drabbats av detta på något sätt. 

Idag kan man snabbt få upp en ide som många kan hänga på. Vårt kommunikationssätt är så snabbt. Det innebär att det är dumt att låsa sig till något för det kan ju komma upp något bättre. 

Vi vill inte låsa upp oss för långt fram. Vi vill kunna vara fria. Att det inte kommer upp något är nog inte alternativet. Frågan är bara när det sker. Inte om utan när. Att då redan lovat bort sig vore dumt. 

I sinnet innebär det att vi nästan aldrig riktigt landar i något. Vi blir flyktiga. 

Kanske behöver vi tänka om. Först och främst för vår egen skull. För att mer landa i livet än att vara flyktig. För det andra finns det så många viktiga uppgifter som väntar att någon engagerar sig i. 

Det kommer hjälpa den som behöver hjälp och stöd. Kanske kommer det att hjälpa den som redan nu sliter med en uppgift som det borde vara fler som engagerade sig i. 

Bara som en liten tanke en dag som denna. ..  ….

Publicerat den

Söndagstankar – Att känna sig älskad av Gud. 

I den tid vi lever i är det så mycket avsaknad av kärlek. 

Visst finns det så många goda exempel på fin och äkta kärlek. Absolut. Inga tvivel. Så tacksam att det just är så. 

Samtidigt har jag mött så mycket av kärlekslöshet sista tiden. Inte mot mig personligen men ändå på olika sätt. 

När jag ser bilder kablas ut från olika håll i världen. Bilder som visar på en sådan grymhet. Jag har flera gånger ställt mig frågan: ”hur djävulsk kan en människa bli”? Tydligen finns det ingen gräns för somliga. 

Sen kan man sakna kärlek från människor. En saknad som kan tära hårt.  Kan bli djupa sår. 

Mitt i allt detta har jag blivit påmind om Guds gränslösa kärlek till oss. Hans kärlek som inte har några måsten för att bli möjlig. Hans kärlek fanns långt innan vi fanns till.  Innan vi tog ställning för eller emot honom. 

Hans kärlek är utan krav på motprestation. För hans kärlek till oss bottnar i att han skapat oss. Det man skapat själv är svårt att inte älska. Inte för Gud i alla fall. För ytterst är vi skapade av honom själv. 

Ty så älskade Gud världen, alltså dig och mig…..

Så älskade …..

Skulle bara vilja att du idag vilade i tanken, känslan, förståndet att Gud älskar dig så mycket. Så mycket. Du är älskad av Gud för den du är. 

Publicerat den

Får man tycka vad som helst när som helst?

Får man tycka vad som helst när som helst?

Ibland tvivlar jag på det. För allt för ofta ska det vara politiskt korrekt. Allt för ofta anser andra att det får man inte. Men visst är det så att man får tycka vad man vill när som helst. Det är naturligtvis en rättighet. 

Men å andra sidan….

Nej, man får inte tycka vad man vill när som helst när man gör ner någon.

 Om man anser att man får tycka något på någon annans bekostnad är det inte okej. När man gör ner någon. När man förnedrar någon. Då är det inte okej. 

Ingen har rätt att med sin vilja trycka ner någon annan. 

En åsikt kan vara okej om den är saklig och bär upp sig själv. Måste den ha sin bäring på någon annans bekostnad och förnedring är den inte värd att kallas åsikt. 

Publicerat den

När man anar en större bild….

Varit med om det förr. Var med om det igår.  Kommer med glädje vara med om det igen.  

Du vet det där unika tillfället att man är med om något just då men som sträcker sig mycket längre bort. Att man i den enkla bilden anar en mycket större bild. 

Det där tillfället då man tror sig förstå och ana att detta tillfälle kommer visa sig vara betydelsefullt. Att det kommer att bli något stort av det. 

Man kan inte se det tydligt just där och då men man inser att det kommer bli något tydligt bra. 

Satt och lyssnade till ett samtal om mission. När jag arbetade som pastor var det ett vanligt förekommande samtal. Jag minns dom samtal som visade sig öppna dörrarna till nya spännande satsningar. Att när vi väl beslöt att våga satsa så öppnade sig vägar och resurser. När jag ser tillbaka på vad som hände och resultatet så inser jag att det gick väl. Det fick betydelse. Tacksamheten till att vi vågade blir stor. Men det började med ett trevande samtal där vi inte riktigt visste men anade starkt att det kommer något stort ut ur detta. 

Ett sådant samtal, stund, upplevelse, var jag med om igår. Vi som var med anade en större bild av den lilla vi just då kunde se. 

Det är gott att vara med i sådana samtal. 

Publicerat den

Att sätta mål….

Att sätta mål….

Nu tänker ju inte jag på nyårslöften. Det fenomenet har jag redan tagit beslut om. Att inte utsätta mig för något sådant. 

Nej, jag tänker att man kan sätta mål för något. Något man vill nå. Något som man vill ska hända. 

Jag satte ett mål att röra på mig lite mer. Insåg att det målet var väl inte så svårt att både infria och tappa bort. Nu kan jag ju skylla på en rygg som krånglat men nu börjar ju, tack och lov, den ursäkten inte fungera längre. 

Nu kan jag ju sätta det målet igen. Och det fungerar faktiskt ganska bra. Varje vecka finns det något av extra rörelse på schemat. På sikt gör det nog susen. 

Ett annat mål jag satt upp är av mer nöjsam natur. Lite historisk också. Jag planerar att åka i min fasters ”fotspår”. Hon var missionär i Tanzania. Så om allt bara fungerar blir det en resa under hösten. Biljetten är i alla fall beställd. Något jag verkligen ser fram emot. 

Jag tror att det kan göra gott med oss när vi sätter upp mål. Under tiden vi för oss mot detta mål hjälper det oss troligen på många sätt. Att trevligt mål att se fram emot påverkar vårt psyke på ett positivt sätt. Så tror i alla fall jag. Så resan dit blir bra. Kanske det är den största delen av upplevelsen.  Planerandet av resan. Kanske att förändra sig till bättre rutiner gör oss mer tillfredsställda. Att nå ett viktmål, att springa en viss sträcka eller vad det nu kan vara. 

När vi sen nått målet, gjort det vi ska, så infinner sig en tillfredsställelse som får oss att vara nöjda och glada. 

Jag tror att vi behöver tillåta oss att vara nöjda. Ett mål kan hjälpa oss till det. 

Motsägelsefullt? Nja behöver det vara det? Möjligen men möjligen inte. Om ett mål blir en hets av något slag, ja då blir det tokigt. Men om ett mål blir en glädje att göra något roligt för att nå någonstans så blir det ju en förnöjsamhet. Och det gör oss gott i själen. Så varför inte sätta upp ett möjligt mål med en god resa dit? 

Pröva får du se……

Publicerat den

När en dag inte blir som man tänkt sig….

Som du kanske noterat jobbar jag på Erikshjälpen i Jönköping. En second hand-butik. Den är beroende av volontärer och den personal som vi har anställda. 

Jag vill påstå att ett mer varierat och flexibelt jobb är svårt att hitta. I sig är det både fascinerat och lite ”skrämmande”. För den som vilja kontroll på allt kan det vara en tuff nöt att knäcka. För den som mer ligger åt tron att det löser sig klarar nog det jobbet bättre. Skulle tro att just den egenskapen behöver vara lite mer representerat inom sig än kontroll. 

Igår fick vi klart veta hur en dag kan vara som inte blir som man tänkt sig. 

Vi får oplanerad frånvaro, någon skadar sig lätt, vi är lite fundersamma på om antalet räcker. 

Det fantastiska med mitt jobb är att i sådana lägen upptäcker man hur fantastiska människor kan vara. Någon ställer upp extra. Alla taggar upp lite extra. Trots att det är rätt körigt i början reder vi sakta men säkert ut det hela. När jag summerar dagen inser jag ännu en gång att allt har löst sig igen. 

När jag sjönk ner i soffan efter att fått i mig lite mat kommer en skön känsla av tacksamhet. En sådan där go känsla av att man inser vilket gott gäng som finns i vår gemenskap. Människor som är beredda att sträcka på sig lite till. Som känner ansvar och tar det. Just den känslan vet jag att många av mina kollegor i andra av våra butiker delar med mig. 

Idag är den resursen av människor en bristvara i vårt samhälle. Inte för att folk inte tar ansvar. Inte så. Men man har så fullt upp med sitt eget att man har inte tid och kraft att engagera sig i annat. Förr var det lättare att få folk att ställa upp. Nu är det mer ”sitt eget först”. Visst, det är inte fel, men det märks tydligt på det gemensamma engagemanget och ansvaret. 

Nu arbetar vi kontinuerligt i vår butik att inbjuda volontärer. Vilket lyckas rätt bra. Vet att andra föreningar har det klart sämre läge. 

När en dag inte blir som man tänkt sig. Då man måste lämna ofrivilligt och ”ställa till det för andra”, det är då man känner extra stor tacksamhet att inse att det funkar. Att det inte står och faller på den som tvingads åka iväg. Det är det stora med vårt jobb. 

När en dag inte blir som man tänkt sig behöver det inte betyda katastrof. Det kan till och med bli bättre än man trott och tänkt. Gäller bara att vila i att det i stort sätt alltid löser sig.