Etiketter

, , ,

Som du kanske noterat jobbar jag på Erikshjälpen i Jönköping. En second hand-butik. Den är beroende av volontärer och den personal som vi har anställda. 

Jag vill påstå att ett mer varierat och flexibelt jobb är svårt att hitta. I sig är det både fascinerat och lite ”skrämmande”. För den som vilja kontroll på allt kan det vara en tuff nöt att knäcka. För den som mer ligger åt tron att det löser sig klarar nog det jobbet bättre. Skulle tro att just den egenskapen behöver vara lite mer representerat inom sig än kontroll. 

Igår fick vi klart veta hur en dag kan vara som inte blir som man tänkt sig. 

Vi får oplanerad frånvaro, någon skadar sig lätt, vi är lite fundersamma på om antalet räcker. 

Det fantastiska med mitt jobb är att i sådana lägen upptäcker man hur fantastiska människor kan vara. Någon ställer upp extra. Alla taggar upp lite extra. Trots att det är rätt körigt i början reder vi sakta men säkert ut det hela. När jag summerar dagen inser jag ännu en gång att allt har löst sig igen. 

När jag sjönk ner i soffan efter att fått i mig lite mat kommer en skön känsla av tacksamhet. En sådan där go känsla av att man inser vilket gott gäng som finns i vår gemenskap. Människor som är beredda att sträcka på sig lite till. Som känner ansvar och tar det. Just den känslan vet jag att många av mina kollegor i andra av våra butiker delar med mig. 

Idag är den resursen av människor en bristvara i vårt samhälle. Inte för att folk inte tar ansvar. Inte så. Men man har så fullt upp med sitt eget att man har inte tid och kraft att engagera sig i annat. Förr var det lättare att få folk att ställa upp. Nu är det mer ”sitt eget först”. Visst, det är inte fel, men det märks tydligt på det gemensamma engagemanget och ansvaret. 

Nu arbetar vi kontinuerligt i vår butik att inbjuda volontärer. Vilket lyckas rätt bra. Vet att andra föreningar har det klart sämre läge. 

När en dag inte blir som man tänkt sig. Då man måste lämna ofrivilligt och ”ställa till det för andra”, det är då man känner extra stor tacksamhet att inse att det funkar. Att det inte står och faller på den som tvingads åka iväg. Det är det stora med vårt jobb. 

När en dag inte blir som man tänkt sig behöver det inte betyda katastrof. Det kan till och med bli bättre än man trott och tänkt. Gäller bara att vila i att det i stort sätt alltid löser sig.