Månad: april 2017

Publicerat den

Renbäddad säng

Inte vet jag om du upplever det på samma sätt som jag gör. Men det är något speciellt med en renbäddad säng. Det är som att lägga sig på något nytt. 

Nu brukar jag mangla mina lakan och det gör ju det hela lite extra skönt. 

Undrar om denna upplevelse bara har med rentvättade lakan som är manglade. Möjligen ligger hemligheten bara i det enkla. Men det känns som att det är något mer som avgör det. Men det är något extra med rena lakan. Svala, inte skrynkliga och ingen har legat där tidigare. 

Hur det än är med förklaringen så är det något alldeles särskilt att gå och lägg sig i en renbäddad säng. Man sover extra skönt den natten. 

Den här natten var inget undantag. För igår blev min säng renbäddad. 

Man skulle kunna renbädda sängen varje kväll…. men då kanske man inte skulle uppskatta det så mycket. 

Det nya är oftast något speciellt. Den första rädisan som man äter, eller rabarbern. Första resan till något ställe. Första grillningen för säsongen, första regnet efter en torrperiod. Det första är oftast något speciellt. 

Man får göra det man kan för att njuta av det första. För det går fort över.  

Publicerat den

Vid rätt tidpunkt

Läser boken ”365 dagar med Jesus”. Kom till texten omkring Hanna i templet.  Hon kom i rätt ögonblick. Det stund då Maria och Josef kommer med Jesusbarnet. Hon säger dom rätta ord till rätt människor vid rätt tillfälle. Orden som skulle sägas om Jesus. På något sätt så viktigt för just den tiden för Jesu framtid och folkets förståelse för vad som skulle komma. 

Många gånger har jag varit med om tillfällen någon sagt något till mig som fått avgörande betydelse för mig och min framtid. Tror mig veta att jag fått förmånen och nåden att få betyda det för någon annan. 

Det sägs att Martin Luther King hade sagts sina minnesvärda ord flera gånger innan den stora dagen. Men då dom sades 28/8 1963 var det ett sådant ögonblick. Ett ögonblick som påverkat Amerika sen dess. Kanske hela världen. 

Det finns ögonblick som är mycket speciella ögonblick. Vi behöver sådan ögonblick. Att få vara avgörande vid rätt tidpunkt. Att ha en timing som kommer rätt i tid. 

Skulle tro att både du och jag kan minnas sådana ögonblick. Jag skulle tro att vissa av dessa ögonblick behöver vi hålla fast vid. Låta dom påverka oss länge. Kanske tom låt dom bära oss vidare. 

Ögonblick som gav signalen om vår framtid. Ord som sades just i rätt tid. Som vi då insåg att dom var sagda med något djupare värde än vanligt prat. Sådan ögonblick gör ju något med oss. Vi behöver fler sådana ögonblick. 

Dessa ögonblick får inte vara tex ord som styr oss utan ordning. Jag tror att dessa speciella ögonblick slår an en inre känsla. En känsla som slår an samma ton. Det är då vi vet att det är ett äkta speciellt ögonblick. Då ska vi vara uppmärksam. 

Jag tror att du önskar som jag gör – att få vara en person som Hanna. Att få säga dom rätta ord till rätt människor vid rätt tillfälle. 

Publicerat den

Vad väntar du på?

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Det heter ju så. Och visst kan det vara så. Fast vad väntar vi på?

Inspirerad av ett inlägg av min kusin som skrev om att föräldrar är bra på att vänta funderar jag lite. 

Jag undrar om inte vi som människor väntar på ganska mycket. Vi väntar på nästa lön. Vi väntar på att någon ska höra av sig. Vi väntar på att få rätt. 

Ibland väntar vi förgäves. Vi tror oss veta men det uteblir. Ibland tar väntan hela vår tid så får helt enkelt inget annat gjort. Vi vankar av och an och blir rastlösa. 

Kanske det ändå är så att väntan borde bytas ut mot handling. Istället för att vänta på att andra ska ta initiativ så tar vi det själv. Vi äger frågan själv typ. För risken blir annars att vi gör oss till offer. 

Väntan kan också vara något bra. Man mognar i väntan. Får man saker och ting för lättvindigt så fin risken att man inte uppskattar det tillräckligt mycket. Det sägs ju ”lätt vunnet, lätt förgånget”. Kanske ligger det något i det. 

Väntan kan vara en drivkraft. Det kan vara halva upplevelse. Möjligen nästan hela upplevelsen. 

Så underskatta aldrig väntan. Kanske är det just den sträckan man måste gå, för att kunna ta emot det man ska möta eller få, på bästa sätt. Väntan är kanske rent av nyckeln till som kommer. 

Publicerat den

När något kommer av sig….

Alltså när något kommer av sig så kan det bli en rätt märklig känsla. Som när ”fel” lag gör mål som kan få en hel arena att bli tyst. 

Eller man tror så mycket på en sak men precis när det ska till liksom så blir det inte så. Det kan bli en sån tom känsla. 

När något kommer av sig är det så lätt att ge upp. 

Vad man då måste komma ihåg är att det kommer alltid något annat. Som kommer med all säkerhet bli riktgt bra. Kanske tom bättre. 

Man får bara se till att man inte stannar kvar i den känslan att det är hopplöst. Kan man själv ta sig ut den känslan? Ja, jag tror det. Så försök om du hamnat i den. 

Kanske är det så enkelt som att bestämma sig för att detta skall inte få bestämma över mig. Utan ta nya steg och nya tag. Kanske börja om på något annat. Men att inte låta det bestämma över sig. Utan helt enkelt låta sig äga ”frågan” själv. 

Visst, det kan komma av sig, men det finns något annat istället. Var så säker!

Publicerat den

En dag bland fåfänga….

Igår var jag på en stor fåfängans motormässa.  Ja, jag tror inte att någon håller med mig om att det är så men ändå. 

För första gången så var jag på motormässan på elmia i Jönköping. 

Alltså, flera hallar med massa motorburna manicker. Lite kul när jag läste beskrivningen av dom olika hallarna. Dom var i princip indelade i ålder för besökarna. Man utgick ifrån att dom unga kollade på teknik som ljud och andra tillbehör till bilar. Ju äldre bilarna blev desto äldre förutsåg man att publiken skulle vara.  Bara i sig en fåfäng ide tänker jag. Nog fanns det alla åldrar som var på plats i alla hallarna. 

Putsade bilar, motorcyklar, mopeder, trehjulingar, militärfordon, ja allt möjligt. Det alla hade gemensamt att det glänste om allt. Kan tänka nig vad tid man lagt mer bara på att det skulle glänsa. Och det är nog det fåfänga i detta. 

Annars var det en kul upp-levelse. Mycket att titta på. Bilar med så mycket ljudanläggning att man skulle kunna tro att hela bilen var en högtalare. Det där med packning kan man ju glömma. 

Nu fanns det ju också helt nya bilar som hade fått sin make over. Denna Volvo hade nog inte sett sin omvärld så länge innan den byggdes om. 

Men det var nog dom gamla bilarna som föll mig mest i smaken. Kanske kan det ha att göra med min ålder. Kanske. Men dom har en charm som är så go. Det får bli ett besök igen nästa år. Helt klart. Lite fler bilder får ni. 


Publicerat den

Ögonvittne

Det finns ju många rykten som florerar. Man undrar vart dom kommer ifrån. Det troligaste är att dom har ändrat sig från vad dom var från början. På ett sätt spelar det ingen roll. För rykten är oftast inte sant från början. Man tror sig ha hört. Man tror sig nästan ha sett. Sen verkar man anse sig lämplig att lägga till lite. Man har totalt glömt den som blir utsatt. Den som får klä skott för något som inte alls ha hänt. Att vara lite observant innan man för något vidare är ett bra råd och ett klädsamt förhållningssätt. 

Samtidigt är ett ögonvittne något alldeles extra. Den har sett. Den har upplevt. Den behöver inte säga att den hört av någon. Inte heller att den vet någon som var med och såg. Den såg det själv. Den hörde det själv. Det finns något starkt över det. Finns det sen två eller tre som sett samma sak ökar ögonvittnenas trovärdighet. Man litar helt enkelt lite mer. Tom att man kan sätta sin tillit till att det verkligen är så. I en domstol med flera ögonvittnen blir det lättare att skipa rättvisa. 

Denna dag är Annandag påsk. Det är denna dag som många ögonvittnen såg att det som hände igår på påskdagen var sant. Att Jesus stod upp från det döda.  Luke 24:13-16,30-31 Jesus visar sig för Emmausvandrarna. Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil från Jerusalem. De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom…./…Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

Efter det besöket fick lärjungarna träffa Jesus. Sen beskriver Bibeln hur flera fick också träffa Jesus efter sin uppståndelse. 1 Corinthians 15:6-7 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.

Kvinnorna vid graven där Petrus och Johannes också kom fick ett möte med Jesus. 

Om nu två eller tre personers ögonvittnesskildring ger en domstol ett gott underlag, där vi också känner en större tillit att några fler ha sett samma sak, borde detta vara bevis nog. Här är det klar fler än 500 som fick möta honom innan han for upp tillbaka till himlen. 

Till det kan vi alla som idag tror på honom vittna om att han har uppstått och lever. Vi har verkligen upplevt honom i våra liv. 

Så sätt din tillit till det. Jesus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden. 

Publicerat den

Han är uppstånden 


Detta är den viktigaste dagen i historien. Absolut den viktigaste. Den överglänser dagen då man uppfann bilen, telefonen, medicinen, tv. Ja tom dagen då man uppfann internet och för att inte glömma mobilen. Viktiga händelser men denna dag har ett så mycket större värde än dessa dagar. 

Denna dag är möjlig för alla människor. Inget ska egentligen inte kunna stå ivägen för denna dag. 

Det är dagen då Jesus stod upp från det döda. Den bevisar Guds existens. Att Jesus inte var någon bluff. Den öppnar vägen och dörren för att vi människor också kan se fram emot en evighet efter det vi kallar död. 

”Han är uppstånden. Han är verkligen uppstånden.” Något vi kan läsa i vår bibel. Något vi proklamerar i våra gudstjänster denna dag. 

Hade detta inte skett kunde vi lika gärna lägga ner allt detta med Gud och Jesus och kyrka. Då hade allt varit förgäves. Men nu är det en verklighet. Det är därför kristendomen och tron på Gud har kunnat leva så starkt genom alla tider. Det är orsaken till att den har överlevt så länge och kommer att leva i evighet. 

Sången som jag bär med mig särskilt denna påsk är ”Korset där Jesus gav sitt liv”. En strof drabbade mig igår speciellt:

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då. Han tänkte aldrig på sig själv, när han skulle dödsstraffet få, kärleken kände ingen gräns, när lidandets väg han fick gå.

Ref: Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära. Korset kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.
Korset restes för en värld, förlorad i mörker och nöd. Gudasonen offret blev och vi finner liv i hans död. Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder han bar.

Det var dej och mej han tänkte på. Så även idag. Långt mycket senare. Han visade att döden har inte sagt sista ordet. Det gjorde Jesus bär han sa sitt ”det är fullbordat”. Hade han inte stått upp från det döda hade dom orden klingat falskt. Men inte nu. Det var för vår skull!! 

He is risen! Han är uppstånden!!


Publicerat den

Att förlåta andra och eller sig själv – vilket är svårast?

Igår satt jag på en gudstjänst i vår kyrka. Då var det ett samtal mellan några personer på estraden. Det handlade om förlåtelse. Ett ganska naturligt ämne en helg som denna. Men ack så svårt. 

Då ställdes frågan om vilket som var svårast – att förlåta någon annan eller att förlåta sig själv. 

Fundera på den lite. Vilket är svårast? Svaret är klart inte enkelt att ge. 

Ibland är nog svaret att det är svårast att förlåta andra. Vi liksom vill inte förödmjuka oss med att förlåta. Men jag tror att innerst inne vet vi att vi mår så mycket bättre att förlåta. Tänk vad mycket vi missar genom att avstå från atr förlåta. Bad energi det går förlorat. 

Men kanske ändå är det svårast att förlåta oss själva. Vi har svårt att ge oss upprättelse. Hur mycket som ön vår omgivning har förlåtit oss. Till och med Guds förlåtelse blir inte tillräcklig för oss. Så lever vi som om vi inte fått förlåtelse fast vi i själva verket redan fått det. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 1 Joh 1:9

Detta är nyckeln när det gäller tron. 

I relation till medmänniskor är det lika viktigt. Vi kan göra mycket tokigt. Det första vi måste göra är att säga förlåt till den vi gjort fel mot. Sen måste vi förlåta oss själva. Denna påskhelg vittnar om just det viktiga med att förlåta. 

Publicerat den

Långfredag – en dag lika lång som alla andra fredagar typ men det är en förlåtelsens dag. 

Hittade en förklaring till långfredag:

”Långfredagen firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är i Sverige en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen. Namnet långfredag kommer av att dagen var lång och besvärlig för Jesus och eftersom gudstjänsten var längre än andra dagar.”

Hos andra kallas den ”Good friday” Enligt mitt tycke är det ett mycket bättre namn på denna dag – bra fredag. För det är just vad det är. 

Detta är dagen som lika gärna skulle kunna heta förlåtelsens dag. Det finns ju så många specialdagar under året. Man skal köpa kanelbullar. Man ska visa kärlek under alla hjärtans dag osv osv. Denna dag skulle man kunna ha som ide att man ska förlåta. 

För det är just det som är själva poängen. Att få förlåtelse som Jesus dör och uppstår under påsken. 

Så jag föreslår att vi tillför denna dag ett upprop att vi alla skall förlåta. 

Det ligger en logik i detta. Ska vi själva bli förlåtna behöver vi ha nära till att själva kunna förlåta. Och om vi tänker efter så är vi i ett stort behov av att få förlåtelse. Så vi behöver själva vara snara till att förlåta. 

Alla dagar som förlåtelsen får stå fram är bra dagar. Gör allt du kan för att intala dig om att ha nära till att förlåta. Alla mår bra av det. Speciell du själv när du förlåter.