Att vara förändringen 

Det är inte alltid vi är överens med den verklighet vi lever i. Vi kanske inte riktigt vill ha det som det är just nu. 

Ibland skulle vi vilja att det var annorlunda. Att det var på ett annat sätt. 

Kanske har vi en drömbild om hur vi skulle vilja se att det var. Nu tror jag inte alla alla våra drömbilder kan bli sanna. Men kanske det kan ligga något i dom. 

Jag hittade den här texten i en bok när jag var på Island förra året. Kanske möjligen är det en bok av Jonas Helgesson. Inte säker men jag tror det.

Texten är nog rätt onödig att förklara mer än vad den verkligen säger. Så sug på den en dag eller två. 

Ibland räcker det inte med att vi längtar efter förändring. Ibland måste vi själva VARA förändringen. 

Att rensa minnet

Det är snart semester. Inför det kände jag att jag behövde rensa minnet. Ja, inte rensa mitt minne på alla intryck från förra årets semester. Man behöver ju inte det för att tillföra nya minnen. Möjligen läggs gamla minnen lite längre bak när nya förs till. Möjligen. 

Nej, det handlar mer om minnet i mobilen. Jag måste ju ha plats för alla bilder jag ska ta på platser jag besöker i sommar. Så det blev att kopiera över bilder till datorn och börja rensa. Typ 5000 bilder kunde avlägsnas fr mobilen. Ändå är det 2500 kvar att gå igenom. Det får bli nästa runda. 

Det här med minne kan vara jobbigt. Tänk om man kunde rensa bort minnen som är jobbiga. Minnen som fortfarande sårar. Minnen som skapar mardrömmar. Minnen som helt enkelt skadar oss på något sätt. 

Nu är det inte så enkelt att bara sudda ut minnen. Snarare att vi behöver hjälp med att hantera dom. Så att dom inte skapar ”nya” sår. En hjälp att förhålla sig på rätt sätt. 

Då kan det bli något åt det hållet att rensa minnet. Man liksom slipar bort dom vassa kanterna dom dåliga minnena har. 

Vissa minnen vill man dock aldrig bli av med. Det är dom minnen som långt efter det hänt fortfarande ger ett leende på på läppar och djup inom oss. Sådana minnen ska vi vara rädda om. Dagen som är mulna kan behöva ljusas upp med sådana minnen. Kanske skulle vi lägga dom i ett väl skyddat favoritalbum i vår hjärna. Lättillgängliga och välbevarat så att dom inte blir suddiga. 

Dom minnen kan bli avgörande för vårt välbefinnande. 

Minnen kan dofta. Visst är det så. Jag kan återskapa doften av min mormor tex. När jag gjorde en maträtt som jag inte gjort på mycket länge kunde jag känna lukten innan den var klar. Sådana minnen är underbara.  Så länge doften är okej naturligtvis. 😉

Tack gode Gud för minnet. Ibland skulle man önska att minnet var ännu lite bättre. Eller hur?! När jag jobbade på Laxå vårdcentral arbetade jag bl.a. med minnesträning. Det kan vi nog alla behöva lite nu och då. 

Hur som helst. Var rädd om minnet. 

Söndagstankar – förlorad men återfunnen

Denna söndag handlar texterna i endel kyrkor om att det som var förlorat återfinns. 

I Bibeln läser vi om myntet som försvann. Kvinnan gör allt hon kan för att finna myntet. Hon finner det och ställer till en stor fest. 

Vi läser också om fåret som springer vilse. Herden lämnar dom övriga fåren i sin fårfålla och börjar leta. När han finner fåret så lägger fåret på sina axlar och vänder hem till dom andra. 

Vi läser också om sonen som tar ut sitt arv och förslösar det på utsvävningar. Han upptäcker hur förlorad han är. Han vänder hem i sin fattigdom. Hoppas att han skall få bli tjänare på sin fars gård. Han hade inget kvar att hämta där. För han hade tagit ut arvet. Förvåningen stiger när han upptäcker att hans far står och spanar efter honom. Han välkomnas hem igen. 

Vi kan känna oss förlorade på många sätt. Det kan kännas så hopplöst. Att ge upp kan ligga väldigt nära. Men hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen igen. 

När livet känts som att det är förlorat kan livet få upplevas återfunnet igen. 

Kanske är det så att du just nu upplever dig förlorad på något sätt. Då är hälsingen till dig denna dag att du är en som Gud letar efter. Hur den än inser att du gått vilse så söker Gud upp dig. Har du gått vilse genom att välja fel väg spanar Gud efter dig. 

Hur förlorad du än känner dig kan du få uppleva dig återfunnen.

 

Hur då?

Genom att vända dig till Gud, herden, Fadern och be om att få bli återfunnen. Har det hänt sådant i livet som gjort dig förlorad finns det helande och försoning till återfinnande. 

Du är sedd. Älskad. Omtyckt. Gud vill se på dig. Beröra dig. Där andra kanske vänder dig ryggen så gör inte Gud det. Låt dig finnas. Sitt inte kvar i din förlorade situation. Gud vill något mer med dig. 

Amen. 

Juli – nu är det verkligen sommar 

Nu är det verkligen sommar. 

För dröjer det ytterligare en vecka för mig innan jag får semester. Några dagar av intensiva dagar men bra dagar. 

Juli är en vacker månad i sig. Visst, våren och försommaren med sina vackra gröna nyanser. Men det är nu frukten växer till sig. Det är nu vattnet blir varmare och mer badvänligt. När semestern kommer kan man ta dagen mer som den kommer. Grillen kan gå varm. Förhoppningen är att det blir många underbara kvällar under denna månad. Att kunna sitta ute en god stund när dagen går över i natt. 

Juli – varmt välkommen. Du är efterlängtad. 

Så är det över 

Så var det över. Nu går alla dom där pengarna man vant sig vid i graven. 

Igår så rensade jag och min kollega Anne ur alla mynt som vi måste skicka in. Fast vi försökt hålla undan mynten så blev det 15 kg mynt som lämnades in. 15kg! 

Jag är ju rätt delad inför detta byte. Å ena sidan använder vi mindre och mindre pengar. Speciellt mynt. 

För det andra så är detta byte under all kritik. Riksbanken lägger alla kostnader för konvertering på handeln och dom som hanterar pengarna. Först får handeln betala stora summor att hantera alla mynt. Sen får alla väktare bära in dessa pengar åt Riksbanken. Inte så att dom får mer betalt för det. Utan dom får gladeligen bära dessa tunga påsar på 15 kg, en efter en, in till bankerna.  

I vår värld innebär det att avgifterna för alla dessa mynt blir extra höga. Sådant tycker jag är mindre kul. 

Så om jag hade fått bestämma skulle staten och Riksbanken stå för omkostnaderna. Som du förstår får jag inte bestämma i sådana frågor. Synd tycker jag. 

Ny sedlar kan jag tänka mig men nya mynt var onödigt. Men det får jag inte heller bestämma om 😄

Hur som helst. Vi tackar dom gamla mynten och sedlarna för väl gjort arbete. Hälsar er nya pengar all välgång. Så forsätter vi att använda våra kontokort, swishar våra pengar samt betalar våra räkningar digitalt. Så jag är rädd för att ni blir mer ensamma än era föregångare. Mycket mera ensamma. För vi behöver er i princip inte. Sorry. Inte ens bankerna verkar vilja ha er. Jobbbigt läge.