Etiketter

,

Det är snart semester. Inför det kände jag att jag behövde rensa minnet. Ja, inte rensa mitt minne på alla intryck från förra årets semester. Man behöver ju inte det för att tillföra nya minnen. Möjligen läggs gamla minnen lite längre bak när nya förs till. Möjligen. 

Nej, det handlar mer om minnet i mobilen. Jag måste ju ha plats för alla bilder jag ska ta på platser jag besöker i sommar. Så det blev att kopiera över bilder till datorn och börja rensa. Typ 5000 bilder kunde avlägsnas fr mobilen. Ändå är det 2500 kvar att gå igenom. Det får bli nästa runda. 

Det här med minne kan vara jobbigt. Tänk om man kunde rensa bort minnen som är jobbiga. Minnen som fortfarande sårar. Minnen som skapar mardrömmar. Minnen som helt enkelt skadar oss på något sätt. 

Nu är det inte så enkelt att bara sudda ut minnen. Snarare att vi behöver hjälp med att hantera dom. Så att dom inte skapar ”nya” sår. En hjälp att förhålla sig på rätt sätt. 

Då kan det bli något åt det hållet att rensa minnet. Man liksom slipar bort dom vassa kanterna dom dåliga minnena har. 

Vissa minnen vill man dock aldrig bli av med. Det är dom minnen som långt efter det hänt fortfarande ger ett leende på på läppar och djup inom oss. Sådana minnen ska vi vara rädda om. Dagen som är mulna kan behöva ljusas upp med sådana minnen. Kanske skulle vi lägga dom i ett väl skyddat favoritalbum i vår hjärna. Lättillgängliga och välbevarat så att dom inte blir suddiga. 

Dom minnen kan bli avgörande för vårt välbefinnande. 

Minnen kan dofta. Visst är det så. Jag kan återskapa doften av min mormor tex. När jag gjorde en maträtt som jag inte gjort på mycket länge kunde jag känna lukten innan den var klar. Sådana minnen är underbara.  Så länge doften är okej naturligtvis. 😉

Tack gode Gud för minnet. Ibland skulle man önska att minnet var ännu lite bättre. Eller hur?! När jag jobbade på Laxå vårdcentral arbetade jag bl.a. med minnesträning. Det kan vi nog alla behöva lite nu och då. 

Hur som helst. Var rädd om minnet.