Hur stor vinst kan en bank ta ut egentligen? Jag bara undrar. Enligt Expressen så drog dom fyra storbankerna in över 90 miljarder i vinst förra året.
Samtidigt får man knappt någonting, oftast ingenting, i ränta för sina pengar man sparar i sin bank.
I min värld är det att inte vårda sina kunder. Varför ska vi underhålla bankerna med vårt sparkapital utan att få något igen? Det är ju helt orimligt.
Kanske är det dags att vi placerar våra pengar där vi får en ränta. För varför ska vi låna ut våra pengar till någon som tjänar massa pengar på dom utan att ge något tillbaka? För om vi lånar pengar av bankerna får vi allt betala tillbaks med ränta.
Sen går bankerna stolta ut och berättar om deras duktighet med stora vinster medan spararen sitter där med noll kronor som tack för hjälpen.
Än så länge har ingen kunnat stoppa det. Utan när bankerna går dåligt så får vi skattebetalare betala även det kalaset.
I längden kommer det att leda till att förtroendet sjunker och fler och fler går över till banker som ger ränta. Då blir det mindre kapital för banken att jobba med, dom feta topplönerna som dom in"toppen" har blir helt enkelt för dyra.
I grunden borde detta vara en politisk fråga. För det måste till andra spelregler. Marknaden styr nu och regering och riksdag låter sina väljare betala bankernas kalas.
Uppenbart är att en bank kan ta ut hur stor vinst som helst. Lika tydligt är att samma bank kan få fortsätta med att strunta i att ge tillbaka något av den vinsten till sina sparare.
För att ha sina pengar hemma i lådan är det ingen som vågar. (Men det ger samma ränta i all fall.) Så därför så har vi inget val än att låta just bankerna ta hand om våra pengar. Och det vet dom tydligen om och ger oss noll procent tillbaka och tackar så varmt för lånet av våra pengar.
Bitter? Nej då. Tycker bara att det är dubbelfel och systemfel och uppåt väggarna tokigt såsom det är idag.
Punkt
Eftersom jag kör en dieselbil följer jag debatten omkring dieselbilarna med stort intresse. 
Man kan undra vad som händer. För andra dagen i rad ligger jag på en badstrand. Det var många år sen det hände. Typ året då jag var i Turkiet. Då var det nog 7 el 8 dagar i rad på stranden intill Medelhavet. 
Med en termos kaffe, lite ljudbok i öronen, blir det en skön tillvaro. Ett lugn. Vattnet kluckar gott. Så blir det rätt lyckat. Tanken att bara gå ner med lite förmiddagskaffe blir till en mycket längre stund. 
Att sitta nära vattenbrynet och se mot horisonten är vackert. Horisontallinjen blir liksom i ögonhöjd. En känsla av att sitta lägre än vattenytan men ändå inte bli blöt. Om man nu kan beskriva det så. 
Vilken skön dag det blev igår. Sista dagen i juli. Ett dopp i Vättern. Härlig gemenskap i Sannabadet. En kvällspromenad vid Vätterns strand och njuta av en fantastisk solnedgång i ljumma vindar. 
När augusti träder in är det lite vemodigt. Det är det definitiva steget som förklarar att sommaren är på väg mot sitt slut. Nu kan vi ju ha fantastiska dagar augusti , absolut. Men det är ändå ett litet jobbigt steg. 
Att få sitta på en strand, grilla lite, ta ett dopp, umgås, gör att sommaren lever i högsta grad. Då känns det som att semestern tar nya kliv till nya höjder. 
Att få solen lysande på sig efter dagar av mest moln för något med oss. I all fall mig. Förutom att jag riskerar att bli väldigt röd så blir jag mycket gladare. Troligtvis du med. Det gör att dessa dagar får extra mycket liv. 
Pedher´s blogg 