Månad: oktober 2017

Publicerat den

Söndagstankar – trons kraft

Att tro på något kan vara halva vägen till att det kan fungera. Att ha tilltro till något kan vara det mest avgörande för att det ska lyckas.

Tron på något kan ge oss modet att våga.

Tron har en fantastisk kraft inneboende. Man kan säga att tron bär oss på många sätt. I Markus 2:1-12 kan vi läsa om den lame mannen. Han har vänner som tror att det är lönt att bära honom till Jesus. För man tror att Jesus kan göra honom frisk. När man kommer till huset är det massor med folk. Man tar sig inte i in huset. Men upp på taket kan man komma. Bär upp honom. Gör hål i taket. Sänker ner båren framför Jesus. Jesus helar honom och mannen går hem med sängen under armen. Denna berättar om omgivningens tro. Den berättar om mannens tro. Den berättar att den mannen man sätter sin (till)tro till kan hjälpa och helar mannen.

Ibland är det lätt att tro. Det liksom går av bara farten. Men det finns andra tillfällen då det är mer motigt i tron. Då tänker jag på pappan med sin besatta son. När han får frågan om han tror att Jesus kan göra under svarar han: ”Jag tror, hjälp min otro”. Kanske tron är just så ibland. Man vill tro och har en liten tro. Men samtidigt har man lite tvivel som gör att tron sviktar. Att då få både bekänna sin tro och otro känns bra. Gud klarar den spännvidden.

Vad är förutsättningen att tron kan inneha kraft? Det beror på vart och på vem tron vilar. Tron frigör kraften. Så sätter man sin tro på något som har ”det” fungerar det. Men saknar det man tror på ”kraften” så fungerar det inte.

Trons kraft handlar om tron på Gud. Tron som frigör Guds möjligheter. Handlar inte Gud självmant? Jo då, men han våldför sig inte på någon. När vi tror att han kan göra det frigör det den kraften. Skulle vi våga mer skulle säkert Gud kunna göra mer. Men vår tro sviker oss ibland. Du är inte ensam om det.

Kanske kan vi enas om en bön för denna dag. . .

Gud, hjälp mig då jag drabbas av otro. Hjälp mig så att min (till)tro till dig växer till. Jag önskar så stort att du ska göra mer bland oss. Kan och vill du får du gärna använda mig. Så låt min tror på dig och det du kan växa till för varje dag. Amen.

Tänk på att när tron vilar på Gud och hans kraft finns det möjligheter. Det beror inte på tron utan på den tron sätter sin tillit till.

Publicerat den

Att respektera varandra

Under den sista tiden har det handlat mycket om ”me too”. Att män inte respekterar kvinnor och på olika sätt förnedrar dom. Övergrepp som inte kan accepteras. Med all rätt måste det lyftas fram och fördömas.

I grunden handlar det om att respektera varandra. Respekt handlar om erkännande och förtroende hänsyn. Vidgar man detta så handlar det också om att inte ”sätta sig på någon”. Att inte förnedra med ord eller handling.

Vad är det som gör att någon anser sig ha rätt att förnedra? Det är ett så märkligt sätt att vara. Det hör inte ett värdigt liv till. Vad är det som gör att någon anser sig ha rätt att mobba någon? Är man själv ett ”offer” tidigare”? Är man själv ”lärd” att man gör så?

Om vi respekterar varandra som lika värda med samma rätt borde det bädda för att vi inte utsätter någon för något som är övergrepp och förändring. Då vill vi varandra bara goda saker. Vi blir måna om varandra.

Publicerat den

Överraskad

Hur kommer det sig att man blir så överraskad av något som man vet ska hända? Det borde ju inte överraska.

I går morse var det kallt och frost. Insåg ganska snabbt att jag var för tunt klädd. När jag kommer till bilen är det frost på rutorna. I detta läge brukar isskrapan inte vara på plats. Men tänk, det var den. Så där var jag visst förberedd. 😁

Men det ligger väl någon form av förträngning och förnekelse i att frost och vinter är längre bort än den i själva verket är. När den då kommer så står man där med sommarskor och tunn jacka och undrar vad som hände.

Så upptäcker man skönheten i denna kalla höga luft. Solen kryper fram, himlen är blå och luften skön och andningsvänlig. Då inser man snart att denna tid är en underbar tid den också.

Får väl se till att få på vinterdäcken snart. Typ på tisdag. Innan dess kan vägarna få vara halkfria. För det var dom trots allt i morse. Där jag åkte. Vad jag märkte. 😁

Publicerat den

Sveriges (o)smidghet

När vi fick ta emot så enormt många flyktingar 2015 var det mer än vi kunde klara av. Staten stod där med gigantiska bekymmer.

Då hände det som är så typiskt osvenskt. Vi som har så många regler som bara måste hållas kunde släppa på dom. Man var tvungen att sänka dom vanliga kraven för att kunna hantera strömmen av folk dom kom. Det var klart osvenskt men så bra. Vårt regelstyrda land som kan reglera till ett absurdum kunde ”se mellan fingrarna” helt plötsligt.

När sen läget stabiliserade sig så kom kom regler tillbaka. Tex säkerhetsnivån på boenden höjdes igen.

Men där tog smidigheten slut.

Idag kan man sära på ett gifta par som är utlandsfödda och tvinga mannen och hustrun bo på olika orter. Den historien fick jag mig berättas i går kväll.

Vad gick fel i tänket? Hur kunde man vara så osmidig helt plötsligt.

Dom som skapade möjligheten till ett sådant beslut borde skämmas. Dom som beslutade ett sådant beslut har tappat fotfäste och sunt förnuft.

Om liknande situationer finns det mycket att säga. Men detta får representera mångfalden av dumheter när man särar på flyktingfamiljer mm.

Ett tag var jag stolt över Sveriges möjlighet att backa på massa krav för att kunna hjälpa folk. Nu skäms jag för samma land som kan skilja familjer åt för våra konstiga reglers skull. Det är urbota dumt.

Skäms. Gör om. Gör rätt!!!!

Publicerat den

Att blomma igen…

Jag har några orkidéer hemma. Dom har blommat färdigt. Dom ska ju kunna blomma om igen. Jag har testat lite olika sätt. Somliga mindre framgångsrika än andra.

Så händer det. Efter att några knoppar bara vissnat ner så började den blomma igen. En seger i sig.

Efter alla olika råd inser jag att några hade fel och några hade rätt.

En sak är säker. Det tog sin lilla (läs ’långa’) tid innan den blommade igen. Det är en väntan tills nästa blomning blir möjlig.

I mina mest trötta stunder önskar jag att jag skulle få blomma igen. Att få känna att det liksom inte bara skjuter lite skott som vissnar ner av någon (utan någon) anledning. Utan att det ska få blomma ut, blomma fullt ut igen.

Vill inte på något vis jämföra mig med en orkidé. Utan mer i det allmänna tänket om att blomma. Men det är en tid för vila, återhämtning och väntan. En tid för knoppning. En tid för blomning. En tid för frukt. En tid för att blomman skall få utveckla sina frön. En tid för sådd. Så går det runt.

Ibland får vi vänta på att blomma ut på nytt. En ibland allt för lång väntan. Men den kommer.

Vi går in i höst. Bladen faller. Vinter och vila kommer. Vi kan tycka att det tar tid innan vår och värme kommer. En sak har jag lärt mig av naturen och det är att ganska tidigt, när det ännu er senvinter, kan man se hur skotten börjar växa till. Så mitt i öken tid, i tider av att livet känns kallt, förbereds knoppar. Knoppar som brister ut i rätt tid. När rätta omständigheter kommer. Det är då man blommar som bäst.

Du som känner att det dröjer tills du får blomma ut igen – ha tålamod. Ha modet att vänta. Du kommer att blomma. Förr eller senare.

Denna dag vill jag sända en bön till vår herre om att någon skall få blomma igen. Att den orkar att vänta. Att medan den väntar att den kan få finna tröst hos Gud. Men att Gud skall ge tilltro att den snart skall få blomma igen.

Publicerat den

”…ändå skaver något med mitt liv…”

Jämfört med dem har jag allt – ändå skaver något med mitt liv

Lena Scherman

Reporter Korrespondenterna skriver detta i sin krönika på svt’s hemsida. Läs den. Se programmet ”Att röja en väg” Korrespondenterna på SVT. Det handlar om svältkatastrofen i Sydsudan. Läser hennes krönika igen. Det är svårt att greppa hennes tankar. Hon skriver vidare:

Men jag kan ändå känna, trots svårigheterna här, att något skaver med mitt liv hemma. På det sätt jag utnyttjar planeten mer än jag borde och jämfört med hur de bara tassar på vår jord utan att lämna några märken alls.

Jag tänker att det skaver alldeles för lite i våra liv. Inte så att jag menar att vi inte ska avstå allt vi har och leva i en hydda i skogen. Men vi tar allt så för givet. Vi överkonsumerar så mycket. Vi har mer än vi använder. Klart mycket mer. På något sätt trubbar det av oss. Vi får svårt att ta in skillnaderna.Det är som Lena skriver. Dom har i princip ingenting. I det ljuset har vi allt. Även om vi anser att vi saknar något vi gärna vill ha så har vi allt. Går det att jämföra? Både ja och ner. I prylar väldigt lätt. I sättet att använda vår jord är det klar skillnad. Jag tror detta program och rapporteringen från dom delar av vår värld med krig och svält skulle behöva skava lite mer. Tänk om vi kunde ta alla dom pengar det går åt till att skramla med vapen till att hjälpa dom som svälter. Det skulle göra underverk. I det projekt som detta program handlar m behöver vi mer pengar. Vi har några mil kvar att röja. Mer mat behövs. Kan du hjälpa så swisha till 1236672174. Märk svält. Men det finns så många fler ställen på jorden som behöver vår hjälp. Ge till vad du vill hur mycket du vill. Men gör något. Kanske lät jag för negativ. Visst skaver det till något positivt hos oss svenskar. Givmildheten är stor. Men hjärtat blöder för att göra mer. Ingen kan göra allt men många kan göra så mycket mer. Till sist handlar det om att vara rädd om den planet vi har. Vi har bara en. Vi har bara en chans att ta hand om den. Så vi behöver verkligen vara rädd om den. Och vara rädd om alla som bor på den. Man kan undra vilka som tar störst ansvar i den frågan…..

Publicerat den

En tanke för dagen – ditt leende kan göra underverk

Tänk vad ett leende kan förändra mycket. Vi kanske inte förstår varandra på grunda av att vi pratar olika språk. Vi kanske är för långt ifrån varandra för att höra varandra. Men när vi ler till/mot varandra så blir det ändå en kontakt.

Ett leende kan kännas som en bekräftelse. Det kan också kännas som att men är delaktig. Man står helt enkelt inte utanför.

Ett leende kan göra att sorgen som just då gör sig mest påmind får glida undan ett tag. Man kan känna att det blir ett ögonblick av lättnad. Är man ledsen kan ett leende torka tårarna.

Ett leende kan smitta av sig. Den man ler mot spricker själv ut i ett leende. Det går ofta inte att hålla emot.

En leende person sprider något gott omkring sig. Som en väldoft. Atmosfären blir påverkad på ett positivt sätt.

Ett leende kan visa på omsorg och uppmuntran. Ett leende kan värma ett kallt sinne och en frusen själ.

Ditt leende kan idag göra ett underverk. Ett leende från dig kan idag värma en person. Var inte rädd att se på någon du inte känner och le samtidigt. Det kan göra det underverk som just den behöver idag.

Ps detta är ett smakprov på november månads blogg. Det blir en serie som fått rubriken ”En tanke för dagen”. Kan händ det blir många sådana. Men under november har jag samlat ihop ett gäng sådana tankar Ds

Publicerat den

Söndagstankar – Guds röst

Jag har blivit utmanad att läsa en bok av Bill Hybels. Nu är det inte så svårt att anta en sådan utmaning. Jag har läst ganska många böcker av honom.

Boken heter ”Styrkan i en stilla viskning – Att höra Guds röst och våga gensvara”

Jag är bara i början av den. Men skulle vilja dela en rad i boken som är värd att fundera lite över.

Frågan är inte om Gud talar eller inte, utan mer om vi har öron som kam höra vad han säger.

Sug på den meningen en stund.

Gud är i högsta grad en relationens Gud. Inte någon som sitter på toppen i en organisation och ger order. Han vill ha närhet. Han vill samtala. Han vill helt enkelt dela livet.

Visst har du och jag slagit dövörat till ibland. Vi liksom väljer att inte lyssna. Men det är inget bra alternativ i relationen till Gud.

Ska man bedöma Guds förkärlek till att förmedla sig till oss kan man göra det utifrån hans eget ord: ”För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna”. Han vill säga något till oss. Han vill att vi ska höra det.

Det verkar som att Gud ofta talar i en viskande ton. Undrar varför. Kan det vara för att då behöver man vara extra uppmärksam. Då spetsar vi upp öronen så att vi inte missar något.

Vad vill Gud säga dig? Kanske slår du från dig och säger att ”han vill inte mig något”. Men kanske är det just det han vill. Han har försökt det under en längre tid men inte riktigt fått tillgång till ditt öra. Ge det en chans. Lyssna. Gör dig möjlig. Stäng av störande brus.

I grund och botten är det fantastiskt. Vi har en Gud som är intresserad av oss.

Hur talar han med dig? Genom tanken? Inre maning? När du ber? När du läser bibeln? Genom någon annan? I drömmen? Han har olika sätt och vägar. Han vill använda den som fungerar bäst för dig.

Bibeln säger att Gud talar både på ett och två sätt – även om vi inte lyssnar. I så fall får vi försöka kalibrera vår hörsel så att vi börja uppfatta det han säger.

När jag ska använda kompassen i mobilen så händer det att jag behöver kalibrera den. Man ska röra den i ett mönster för att den ska få ordning på söder och norr. Att kalibrera sin inre hörsel mot Gud kräver också sin övning. Det kan vara bön i stillhet. Läsandet i bibeln. Fundera på hur du ska kalibrera dig.

Gud välsigne din dag.

Det

Publicerat den

Från och med idag….

Från och med idag kan du se ett program på SVT play som sänds på tisdag kl 20 i SVT. Korrespondenterna.

Dom har följt med Bengt Klingberg mfl till Sydsudan.

För några månader sedan nåddes vi av svältens fruktansvärda frukt i Sydsudan. Undernärda barn. Människor som hungrar. Vi var många som blev tagna av situationen.

Vi började en insamling. Man hade kommit på ett sätt att hjälpa. Genom att öppna upp en gammal väg som vuxit igen. Ett näst intill omöjligt uppdrag.

Vi skulle satsa på ”arbete för mat”. Flera hundra människor skulle jobba med vägen. Som lön fick man mat till sina familjer. Vi skulle skaffa utsäde som skulle sås vid regn.

Vi började med detta. Mycket pengar kom in. Vi fick tag på mat. En dag gick hela dagskassan i vår butik till detta. Över 100 000kr kom in.

Detta är nog den bästa insamlingen jag varit med om. För den har öppnat vägen för att rädda ett helt folk. Över 70000 människor kan nu snart få mat från FN. Vi kan fortsätta med sjukvård. Så många positiva bieffekter.

Detta blev korrespondenterna på SVT nyfikna på. Dom har gjort ett program om det. Det kan du nu se på svtplay. Kl 20 går det på SVT på tisdag.

För varje hundring har vi kunnat hjälpa på många sätt och investerat för långsiktig hjälp. Allt för ofta är den hjälp man kan göra så kortsiktiga. Allt för ofta försvinner pengar upp i annat än det var tänkt. Den hjälp har varit effektiv och målinriktad. Vill du vara med att fullfölja detta så jan du swisha pengar till 123 667 21 74. Märk svälten i Sydsudan. Pengarna kommer till pingstförsamlingen i Jönköping.

När vårt medicinteam kom tillbaka efter att vi kunnat fått in mat så kunde dom redan nu se positiva effekter. Det var färre undernärda barn. Än är inte faran över på långt när. Men vi ser att det fungerar att hjälpa.

Nu ligger den ute på svtplay:

Publicerat den

Jag börjar bli trött på….

Det är mycket man kan bli trött på här i livet. Omvärldsanalysen med tanke på Trump kan verkligen göra en så trött på’t. Man kan bli trött på/av andra oroshärdar också. Man kan bli trött av att mörkret faller mer o mer.

Fast just nu är jag mest bara trött på denna hosta. Någon som vill ta över den ? Jag ger gärna bort den.

Men det hör väl till hösten. Att man ska bli lite förkyld. Men det kunde gärna få stanna med just ”lite”.

Det får bli en långhelg återhämtning. Lite bricanyl, kaffe, glass, jordgubbar, visste borde det funka bra?

Man får väl bara vänta ut det hela. Men jag får medge att jag är lite trött på hostan nu….