Månad: april 2018

Publicerat den

Med solen kommer vi fram

Med solen kommer vi fram. Under vintern så blir vi mer inne än ute. Men i takt med att solen är uppe mer och mer så kommer vi ut ur vårt ide.

Inte minst ser man det på strandpromenaden. Den fylls av fler och fler. Folk går, springer och cyklar. Det blir lite trångt. Men ”alla” verkar längta ut. Ut till friheten. Lättare klädd. Man lapar sol. Kroppen längtar efter rörelse.

I sitt djup kanske det är en längtan till frihet. Komma ur vinterkläderna. Kylan har stängt in oss.

Frihet. Jag tror vi längtar efter just frihet. Somliga blandar ihop det med oberoende. Men det tror jag är en helt annan sak. Frihet är inte i första hand att inte behöva någon annan. Jag tror att vi är skapta för gemenskap.

Frihet är att leva i frihet. Att ands frisk luft. Tänka fritt. Få ha sina egna åsikter. Att kunna gå ut när man vill.

Känslor kan ”låsa in” friheten. Likaså omständigheter man inte kan rå över. Situationer man behöver ta makten över. Men det är ju lättare sagt än gjort. Att ”ta sig i kragen” är inte det lättaste greppet att ta men ack så viktigt.

När man slår upp synonymer för frihet hittar man ord som otvungenhet, frigjordhet, obundenhet, befrielse. Dom orden beskriver rätt bra vad frihet är.

Frihet är också att vara den man är. Att få vara det. Ingen annan ska bestämma över det. Tyvärr är det allt för vanligt att vi sätter etiketter på varandra. Vi uttalar saker över varandra som inte stämmer med verkligheten. Risken är att man till slut tror att man är så. I uppväxten kan det vara förödande. Vi behöver vara försiktiga med vilka stämplar vi sätter på varandra. Ge istället friheten.

Vi behöver få blomma ut liksom blomma öppnar sig för solens strålar. ”Lås inte in” någon i ett fack. Ge frihet istället.

Publicerat den

Varför räcker ”man” aldrig till?

Varför räcker ”man” aldrig till?

Nu tänker jag inte på jobbet. Visst är det så att jag aldrig riktigt räcker till. Det finns alltid något kvar att göra. Man blir aldrig färdig.

Nej, jag tänker på bistånd och att hjälpa andra.

Jag har förmånen att också arbeta med frågor som har med mission att göra. Olika sociala projekten. Jag tänker att det finns rätt mycket pengar som man satsar i olika projekt på olika sätt. Tycker att det kan räcka till rätt mycket bra saker. Så inser man att när man väl har insett behoven så inser man till slut… hur stor peng man än uppfattade att man hade ….. så inser man det räcker inte till.

Behoven är så stora. Och trots att så många ställer upp helt ideellt, betalar sina flygresor, tar av semester och komptid, så räcker inte pengarna som finns till förfogande till allt man vill.

Det är så frustrerande. Så frustrerande.

img_1092Tänk om man kände en miljardär. Tänk om man kände en företagare vars affärer fick galet bra. Tänk om man hade dom där byxorna som pojken hade i barnprogrammet jag såg på när jag var liten. Han kunde plocka pengar ur sina fickor. Den lär visst ha gjorts i en ny tappning ser jag när jag googlar lite

Jag kan bara känna och undra: Varför räcker man aldrig till? Varför räcker aldrig pengarna som finns till förfogande till?

Kanske svaret är närmare än man tror. När man engagerar sig i behov börjar man se andra behov. Som i sin tur leder till kunskap om fler behov. Svaret blir då att sluta engagera sig. Men vilken värld leder det till? En kall och kärlekslös värld.

Jag tror att man behöver se det man har. Vara tacksam för det. Sen vara glad över att man med det kan göra nytta. Kanske man rent av kan rädda någon. Sen behöver man vara tacksam över att man räckt till till just det. Inte i första hand se till allt man inte kunnat göra. Utan verkligen se allt man åstadkommit. Då kan man känna att man faktiskt räckt till till ganska mycket.

Publicerat den

Idag sker det…

Idag ska det ske. Det är nu det händer. Det som sker är nog en av dom bästa händelser på året. Inte avgörande bäst men ändå något som gör det så tydligt att nu är vintern över.

Det blir lite tystare och skönare. Det blir klart bättre.

Idag sker det. Då är det dags att få på sommardäcken. Det är så fantastiskt att få på dom. Det blir goare att köra. Tystare i kupén.

Typ ett par dagar för sent men bättre sent än aldrig.

Det är ju lite kul denna tid på året. Vi liksom letar efter vårtecken. Tecken på att vintern är över. Att sommaren är på väg. Så slänger vi ut bilder på nätet för att visa att vi hittat dessa tecken. Vi visar upp första löprundorna…. ( min andra runda gick klart mycket bättre än den första ”by the way”).

Tänk om vi var lika ivriga att hitta alla goda sidor hos varandra. Och var lika ivriga att lyfta fram dom. Kanske är det det som sker idag. . . .

Publicerat den

Migrationsverket har svarat….

Frälsningsarmén ställde frågan till migrationsverket: ”Vad kräver Migrationsverket av en konvertit?” En ganska relevant fråga med tanke på deras godtycklighet angående konvertiters ansökan om asyl.

Nu har svaret kommit.

”Alla asylsökande som söker skydd i Sverige ska göra sitt behov sannolikt”

Dom svarar också att ”det är asylsökandens berättelse som utgör grunden för vår bedömning”

Nu kan ju inte verket gå ut med detaljer hur man ska göra och säga för att få asyl. Det blir ju annars rätt lätt att kopiera den åsikten och sen får alla stanna.

MEN om nu verket vill lyssna på en asylsökandes berättelse så låt dom berätta. Lyssna på vad dom säger. Ge inte omöjliga frågor som uppenbarligen är till för att fälla dom. Ta hjälp av människor som följt deras väg. Som ser deras verkliga omvändelse. En konvertit som väljer att tro på Jesus och låter sig döpas vet vilka risker den utsätter sig för. Med livet som insats väljer dom en ny väg i livet. Man får säga farväl till sin familj i hemlandet. Man riskerar att bli döda. Vägen tillbaka finns inte. Så att konvertera är ingen lättvindig läsning för att få stanna i Sverige.

Svaret från migrationsverket gör det inte lättare. För man verkar inte följa sin egen strategi.

Jag vill tro att man som utredare vill göra sitt bästa. Absolut. Uppenbarligen finns det fortfarande brister i kunskap och förståelse om tro, religion och att konvertera. En utbildningsdag ska hjälpa dom att förstå detta bättre. Men det krävs nog lite mer. Djupast sett handlar det mer om attityd. Att man lägger bort sin egen tro eller otro i beslut. Utan att man mer har en fördomsfri attityd där man avsäger sig rätten att redan innan ha bestämt sig för vad man ska besluta.

Ibland undrar jag om migrationsverkets viktigaste uppgift är att neka asyl. Att man i första rummet har att säga nej till alla. Så få som möjligt ska få asyl. Inte behovet. Har man nått en kvot så är kvoten fylld. Men det är ju bara min egen fundering. Men tänk om den är sann? I så fall är det inte konstigt att man hittar på massa saker för att få en asylsökande att bli förvirrad och göra bort sig.

Publicerat den

Söndagstankar – Den sista måltiden som blev en frukost

Nattvarden kan ibland beskrivas som den sista måltiden. När Jesus äter den tillsammans med sina lärjungar innan han korsfästs så visst är det den sista utifrån det.

Men det finns en måltid som kommer närmare att vara den sista måltiden. Den äger rum oå en strand och är en frukost.

”När de kom i land fick de se en koleld och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Bär hit av fisken som ni fick nyss.”” ../..  ”Jesus sade till dem: ”Kom och ät.” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken.”

‭‭Johannesevangeliet‬ ‭21:9-10,12-13‬ ‭SFB15‬‬

img_1038När du läser denna text kan du se nattvarden som en förebild. En måltid är ett tecken på samhörighet. Så mitt i Petrus förnekelse (som senare Petrus får upprättelse i) kommer Jesus och visar på samhörighet och gemenskap.

Ett starkt budskap från Jesus att ”Ni tillhör mig”. Inför dom och den osynliga världen så ville Jesus markera och proklamera det. För mig blir inte nattvarden inte bara en minneshandling. Det blir en tydlig proklamation att jag tillhör Jesus. När man deltar i nattvarden visar vi att vi vill tillhöra Jesus. Men det blir också en manifestation från Jesu sida. ”Ni är mina och jag er”.

Morgonen på stranden måste ha varit en mäktig stund för lärjungarna. Dom var ju omskakade med all rätt.

Lärjungarna hade gått tillbaka till fisket. Dom hade haft en kämpig natt. Ingen fångst. Jesus möter dom före frukosten. Han uppmanar dom att gå ut igen med båten. Lägga näten på andra sidan båten. Så fick dom en gigantisk fångst för dom. Det är som Jesus säger ”Gör det en gång till. Gör det på ett litet annat sätt. Då kommer resultatet”. Det blir också grunden till ingredienserna till frukosten som Jesus gjorde i ordningen till dom.

Kanske är det så att du behöver höra det igen att Du tillhör Jesus. Sök dig till nattvarden. Dela den med andra. Låt den får manifestera tillhörigheten i ditt liv igen.

Kanske behöver du göra det ”en gång till”. Att respondera på Jesu kallelse men göra det på ett litet annat sätt bara. ”Lägga ut båten” igen. Ut på nya äventyr och uppdrag.

Gud välsigne din dag. Och inte bara en dag. Utan må Gud välsigna duna beslut att ”göra det igen”.

Publicerat den

Vilken pina

Vilken pina men nu är den gjord. Första löprundan denna vår. Kroppen protesterade ( blev visst först ”presterade” i texten🤭 vilket verkligen den inte gjorde) rätt bra. Efter 2,5km släppte känningarna i vänster höft. Efter 3,3 km släppte det i höger höft. Men men

3683554D-2868-439B-B2B6-29F06A8270F6Det blev en runda på 4km i alla fall. Men fy vilken pina. Snittider och sluttid är redan preskriberat. Dåliga resultat blir ogiltiga väldigt snabbt så här tidigt på säsongen. (Så är det väl??🙄). Får se om det kan bli en runda till efter detta…..

Det är något märkligt med denna pina. Efter en stund så känns det bara så skönt. Man till och med längtar ut igen. (Får väl se om det är samma känsla och åsikt på söndag)

Förr kunde det vara höga mål. Halvmara vore väl rätt okej mål. Men just nu är det nog bäst att ha ett lågt satt mål. Mål: ”Att ta sig ut en gång till”. Det kan räcka så just nu.

Ibland tror jag att vi sätter så höga mål att dom blir omöjliga att nå. Så blir vi bara misspeppade. Känner oss misslyckade. Kanske skulle vi sätta målen lite lägre och kunna nå dom. Så kommer vi känna oss lyckade istället. Det är då man får extra energi. Jag tror tom att vi når längre än dom mål vi gärna hade satt upp när vi sätter nåbara mål.

Sätt gärna upp mål. Men se till att dom är nåbara. Sätt hellre många korta nåbara än långa svåra att nå.

Javisst var det en pina. Undrar jag om det blir samma pina nästa gång….

Publicerat den

Det finns så mycket vi gör i onödan

Det finns så mycket vi gör i onödan. Vi stressar iväg för vi tror att det är den bästa vägen. Men vi glömmer att stanna upp och fråga oss om det är just den bästa vägen. Glömmer att undra över om någon annan har en bättre väg. Så missar vi i själva verket att om vi bara hade lugnat oss lite och tänkt efter så hade sluppit att göra massa saker som hade löst sig ändå. Men nu, bara för att vi rusade iväg och struntade i att lyssna in andra så gjorde vi massa saker helt i onödan.

Men å andra sidan så drabbade det ju bara den som gjorde allt i onödan. Så varför bry sig? Jo möjligen för att det ändå drabbar omgivningen. För omgivningen ser någon som bara far runt och stressar runt. Troligen inser omgivningen att det görs i onödan också och bara står och ser på. Hinner inte ens få in luft för att avråda när vederbörande redan är borta igen.

Kanske känner du igen fenomenet. Eller så tillhör du just den som rusar runt och inte märker omgivningen som står i förundran.

Jag kan bara konstatera att vi gör så mycket i onödan. Tid som förstörs och som man kunde använda till något bättre. Men framför skulle vi må bättre själva. Troligen ha mindre risk att gå in i väggen. Gör mer väsentliga saker.

Så kanske vi en fredag som denna skulle reflektera över allt vi gör helt i onödan.

Stanna upp. Andas ut. Så. Det blir inte bättre av att stressa runt. Vi är inte mer värda. Vi är inte bättre bara för att vi ligger på i allt.

Tänk efter lite först. Kanske det finns en smartare väg. En väg som faktiskt gör att du slipper göra massa saker i onödan. Som ändå hade löst sig genom en handling och insats.

Publicerat den

När flyget är billigare än bilen och tåget…..

När flyget blir billigare än både bil och tåg så väljer man ju flyget.

Är nog inte ensam om det valet. När sen restiden förkortas radikalt så är det ju en klar bonus.

Flyget blir en intressant fråga inför valet. MP vill att vi ska flyga mindre och åka mer tåg. Införa miljöskatter på flyget. Intressant är väl att det blir svårt att välja bort något när alternativen är så mycket sämre. Om man bara satte mer press på tillverkarna att snabbt lösa utsläppen så blir mycket löst. Långt mycket bättre än massa skatter och avgifter. Utsläppen blir inte renare av dom skatterna. Snarare att man köper sig fri.

Ska vi åka tåg får man nog se till att tågen funkar bättre. Punkt.

Ska bilarnas avgaser bli renare får man se till forska fram det snabbt. Punkt.

Det löser varken skatter eller avgifter. Jo, om man tar alla dom pengarna och satsar på forskningen omkring bättre färdsätt. Men kanske vill man inte lösa det så. För alla skatter man lägger på tex drivmedel är ju en stor inkomst för staten. Vore synd att bli av med dom pengarna. Så man kan undra hur dom som bestämmer verkligen tänker.

Det blir lite svårlöst så att säga….

Publicerat den

Bakslag

I går var det kyligare igen. Läste på Facebook att några fick snö igen. Inget man önskar när våren gett lite av sin värme som försmak.

Men så är det ju innan sommaren tar tag i taktpinnen. Det blir bakslag. Det får man räkna med. Hör liksom till det hela. Aprilväder kallas det också.

Men bakslag. Vilket ord. Man skulle ju kunna tro att det är olika slag av bak – bullbak, kakbak eller vad man nu vill baka. Det kan också vara olika slag av bakar, ändalyktor. Stjärtar alltså. Stora små. Runda eller taniga. Alla har dom gemensamt att dom är delade. Eller så är det olika slag mot baken. Eller slag bakom något.

Men så klart tänker vi nog mest på att det är något som såg ut att bli bra men blev sämre igen. Man höll på att bli frisk men så kom sjukdomen tillbaka.

Men att då få kraften att se framåt och tro på framtiden blir nyckeln. Och kanske det ändå kan ge en lärdom. Men just då behöver man stöd och omsorg. Kanske har du någon i din omgivning som just nu går igenom ett bakslag. Någon som behöver ditt stöd. Ibland är det inte massa ord som behövs. Inte heller förklaringar. Inte heller massa handlande. Nej, kanske är det mest närhet som behövs. Någon som finns och lyssnar när så behövs. Annars en som bara finns. Det kan vara svårt att förstå att man då gör en god insats. Men det gör man.

Bakslag kan behöva hjälp av något slag. Den hjälpen kan vara du.

Publicerat den

”Det är alltid för tidigt att ge upp”

”Det är alltid för tidigt att ge upp”

Orden är från min nya kollega Elisabeth. Ord värda att lägga på minnet. Ord att låta sjunka in. Ord som är bra att låta bearbetas av.

Orden kanske inte alltid är så välkomna när livets bekymmer tränger på från alla håll. Då livet känns bara för jobbigt. Då det man står i känns för motigt.

Men kanske det är för lätt att ge upp. Det kan tyckas var det rätta vägen. Kanske den lättaste. Men det är inte alltid den mest rätta vägen.

Vad är det som gör att vi ibland överväger att ge upp? För i grunden tror jag att dom flesta är i grunden hoppfull. Att man i generna tror på en väg vidare. Vill se möjligheter. Somliga är nog obotliga optimister. Men ändå kan det trilla över oss att vi vill ge upp.

”Det är alltid för tidigt att ge upp” är ord att betänka. Blir påmind om orden jag mötte för flera år sedan. ”Att fullborda”. Det är alltid enklare att starta upp något. Men vad blir det av det om man inte fullbordar det?

”Det är alltid för tidigt att ge upp” i det ligger det en inneboende kraft. En kraft som för oss igenom. En kraft som fast det är motigt hittar vägen vidare.

Så lyft blicken. Det är alltid för tidigt att ge upp.