Etiketter

,

Varför räcker ”man” aldrig till?

Nu tänker jag inte på jobbet. Visst är det så att jag aldrig riktigt räcker till. Det finns alltid något kvar att göra. Man blir aldrig färdig.

Nej, jag tänker på bistånd och att hjälpa andra.

Jag har förmånen att också arbeta med frågor som har med mission att göra. Olika sociala projekten. Jag tänker att det finns rätt mycket pengar som man satsar i olika projekt på olika sätt. Tycker att det kan räcka till rätt mycket bra saker. Så inser man att när man väl har insett behoven så inser man till slut… hur stor peng man än uppfattade att man hade ….. så inser man det räcker inte till.

Behoven är så stora. Och trots att så många ställer upp helt ideellt, betalar sina flygresor, tar av semester och komptid, så räcker inte pengarna som finns till förfogande till allt man vill.

Det är så frustrerande. Så frustrerande.

img_1092Tänk om man kände en miljardär. Tänk om man kände en företagare vars affärer fick galet bra. Tänk om man hade dom där byxorna som pojken hade i barnprogrammet jag såg på när jag var liten. Han kunde plocka pengar ur sina fickor. Den lär visst ha gjorts i en ny tappning ser jag när jag googlar lite

Jag kan bara känna och undra: Varför räcker man aldrig till? Varför räcker aldrig pengarna som finns till förfogande till?

Kanske svaret är närmare än man tror. När man engagerar sig i behov börjar man se andra behov. Som i sin tur leder till kunskap om fler behov. Svaret blir då att sluta engagera sig. Men vilken värld leder det till? En kall och kärlekslös värld.

Jag tror att man behöver se det man har. Vara tacksam för det. Sen vara glad över att man med det kan göra nytta. Kanske man rent av kan rädda någon. Sen behöver man vara tacksam över att man räckt till till just det. Inte i första hand se till allt man inte kunnat göra. Utan verkligen se allt man åstadkommit. Då kan man känna att man faktiskt räckt till till ganska mycket.