En resa har startat

När börjar en resa?

Är det när man startar bilen, sätter sig på flyget eller går ombord på båten?

Nej, den börjar redan vid drömmen om den. Då man börjar planera den. Då man skapar förutsättningarna. Sparar pengar till den.

Igår började jag en sådan resa. Den blir inte av förrän om drygt ett år.

Jag tänker inte åka själv. Jag tänker ta med mig 17 till.

Vilka dessa är? Ingen aning. Jag hoppas att snart väcks drömmar hos 17 personer att vilja dela samma resa.

Vi är ju ständigt på en resa. Kanske tom flera resor samtidigt. Livsresa. Jobbresa. Familjeresa. Ensamresa. Pensionsresa. Jordenruntresa. Från-ett-jobb-till-annat-jobb-resa.

Alla har samma upplägg. Vi ska någonstans. Redan har ett mål.

Andra rör sig planlöst utan ett mål i sikte. Det är också en resa.

Somliga har en långt-bort-destination. Himlen. Andra tänker inte alls på resa på det sättet.

Sommaren är för många fyllda med resor. Långa korta. Andra reser för att vara borta väldigt länge. Att resa har blivit något vanligt. Vi kan ena stunden vara hemma. Några timmar senare kan vi vara på en annan kontinent. Det är andra tider än den tiden då det snabbaste färdsättet var hästen.

Vad för resa gör du?

Vilka hjältar det finns

Vilka hjältar det finns.

Dag efter dag så hör vi om bränderna. Folk riskerar sina liv för andras skull. Man är i områden som på mycket kort tid kan bli livsfarligt att vara i. Jag undrar om vi till fullo kan förstå hur farligt detta arbete är. Alla brandmän är hjältar.

Tänker på dykarna som räddade pojkarna ut ur grottan. Ett uppdrag som inte bara var att simma in och ut igen. Människor var beredda att riskera sina liv för andras skull.

Men många andra är också hjältar. Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära. Men jag skulle vilja säga att det finns hjältar även där man inte benämner det som stordåd.

Det är dom som tex ordnar så att brandmännen får den hjälp dom behöver för att orka släcka bränderna. Dom som hjälper folk att fly bränderna. Alltså alla dom som skulle kunna säga ”det är inte min sak”. ”Varför ska jag…”. Dom som är beredda och kan hjälpa till helt frivilligt för att hjälpa någon annan.

När jag hör sådana berättelser känner jag hopp för vårt land. Det finns dom som bryr sig.

Jag kan se hjälten i den volontär som ger av sin tid för att skapa hjälp för någon som är utsatt. Jag möter dessa varje dag.

Tror säkert känner någon hjälte. Kanske du tom varit en hjälte för någon. Mina hjältar var det par som hittade mig i skogen den gången, i min ungdom, då jag hade voltat med bilen. Dom såg till att jag kom till sjukhuset.

Tack gode Gud för alla hjältar.

Att förstå signaler

Att förstå signaler kan vara svårt.

Det finns många olika signaler. Tänker inte direkt på morsealfabet direkt. Men ändå. Dom signalerna är ju lätta att förstå om man kan det. Annars blir det mest massa ljud- eller ljussignaler.

Det kan vara signaler från människor. Ett dolt budskap man ”borde” förstå. Ett kroppsspråk som ska signalera något budskap.

Sin egen kropp signalerar också massa saker. Ibland kan dom vara lätta att förstå. Andra gånger helt omöjliga att förstå. Ibland kanske vi helt enkelt inte vill förstå dom.

Att förstå signaler kan vara svårt.

Hur lär man sig det? Att förstå och läsa av andras signaler? Hur lär man sig att förstå det sin egen kropp signalerar?

Hur hanterar man massa olika signaler?

Det är helt klart inte lätt. Det verkar nästan lättare att missförstå dom. Lägga in mer i dom än som dom i verkligheten inrymmer. Så blir bilden skev.

Helt klart är det att livet blir lite enklare om vi förstår signalerna som flyger i luften.

Ibland skojar vi om att vi borde förstå vad som ligger bakom det dom sägs – ”gör inte som jag säger utan som jag menar” typ. Kanske är det mer sant än vi vill erkänna.

Det borde du väl ha förstått”. Många gånger handlar det om att man borde har läst av dom mindre tydliga signalerna bättre än man gjorde.

Att förstå signaler är ibland svårt.

Tänk att regn kan vara så efterlängtat

Tänk att ett regn kan vara så efterlängtat. Jag var på jobbet. När jag hörde att det regnade så var jag bara tvungen att gå ut och njuta. Att bara känna doften. Se regnet.

Tror att jag delar den känslan av många.

Att uppleva något efterlängtat är en stark upplevelse. Som att man gått och väntat länge. Drömt om det. Skapat en inre bild av det. Så händer det. Som att en frihet kommer.

Att gå i en väntan på det efterlängtade kan vara ganska jobbigt. Frågetecknen kan bli många. Och man känner att tär på något sätt.

Samtidigt kan det efterlängtade dra oss fram. Vi sträcker oss emot det och efter det. Det driver på oss. Kan hålla oss vitala på något sätt.

En synonym till efterlängtad är ‘ivrigt väntad’ – det finns en iver över ‘efterlängtad’. Vad är du ivrig på? Så länge som vi har en längtan efter något positivt kan det göra gott i oss. När det man längtar efter är destruktiv gör det dess motsats med oss. Så vad längtar du efter?

Det jobbiga blir när man inser att det man längtar efter är omöjligt. Då gäller det att man har kraften att lämna det bakom sig. Det är modigt att göra det.

Varför får någon för sig att det är okej att grilla nu?

Varför får någon för sig att det är okej att grilla just nu?

Den minsta gnista kan få ödesdigra konsekvenser. Människor kan få sätta livet till.

Brandmän kan skadas och dödas av lågorna när dom ska försöka släcka där någon tänt på. Bara för att man anser att man har rätt att tex grilla just nu.

Människor som olyckligtvis hamnar fel i branden och dör.

Ett hem kan förstöras. Ägaren till marken som brinner kan kanske bli av med allt den äger.

Så det bästa vi kan göra nu är att respektera läget och avstå från all öppen eld. Fimpar kan vara tillräckligt. Så håll i dom så att du kan vara säker på att den inte startar en brand.

Så nu får vi be till vår Herre om understöd.

Hur mycket kan man dricka egentligen ?

Alltså nu är det varmt. Inte klaga. Inte klaga. Det kan snabbt ändra sig så är det idel regndagar.

Så det är gott att vi har det varmt och skönt.

Men hur mycket kan man dricka egentligen? Det går ju åt litervis.

Lysande på nyheterna där man påstod att även vi strax över 50 kan ha svårt att förstå om vi är i behov av vätska. När man är äldre har vi svårt att läsa av kroppens behov. Hoppsan.

Om det är så kanske man ska se till att fortsätta att dricka….

Känns som man ensam skulle kunna tömma en hel brunn om man nu hade någon.

Men hur det än är med det så har vi ju en fantastisk sommar. Bara att njuta.

Bra start på en ny dag

Dagens bibelord i bibelappen. Kändes som en bra start på en ny dag. Första dagen efter semestern. Första dagen på en ny arbetsperiod.

Vardagen har sin charm den med

Så har den dag kommit som man helst vill undvika. Samtidigt är det den dag som skapar ordningen igen. Man kommer in i rutinerna igen. Nästan samma känsla som känslan i uttrycket ”borta bra men hemma bäst”.

Jag pratar om att semestern är slut. Nu är det vardagliga tillbaka. 4 veckor av ledighet har gått både fort och lite långsamt.

Du som följer min blogg har säkert sätt sidan om min semester. I år var den noll planerad. Av olika anledningar så blev det så. Har den varit sämre för det. Nä, med största sannolikhet har den inte varit det. Denna sommar, är ju så långt, fantastisk. Känns som att man haft semester sen maj, ja i alla fall om man ser till vädret.

Ofta har jag haft sen semester. Vilket innebär att hösten knackat på i rask fart. Men nu finns det ju kvar ett tag till. Så kvällar och helger är lika mycket sommar nu som under semestern.

Vardagen har sin tjusning. Tror ändå att livet mår bra med lite ordning och reda. Rutiner som håller ihop själva livet.

Jag borde lova mig själv att jobba mera normala tider. Så kan denna höst blir riktigt bra.

Så, nu kör vi. Till nästa års långsemester är det ett helt år. Typ nästan 365 dagar. Känns långt. Men till en vecka ledigt i slutet av september är det inte så långt. Bra va?!

I ljuset av framtiden från den öppna himladörren

Gång efter annan gör sig himmelens värld sig påmind.

Den pockar på vårt intresse. Som om den vill glänta på dörren på något vis.

Många är berättelserna om människor som fått en glimt av himmelens evighet. Dom har, på ett övernaturligt sätt, fått se in i denna förunderliga värld.

Samtidigt är det omvänt. Himlen gläntar på dörren för att få en skymt av vår värld.

Den vill på något sätt tala om att det är ”åt detta håll” det bär. Inte skrämmas att döden står om hörnet. Utan att visa på vad vi har att se fram emot.

Det är framtiden som den gläntande dörren berättar om.

Eva Rydberg har sjöng en sång om himlen. Göran Sparrdal har skrivit den. Hon lär ha sjungit den på Bingolotto. Aftonbladet skriver följande: ”ProgramledarenLotta Engberg läste en hälsning från Göran Sparrdal inför framträdandet:

”Det låter som himlen har hittat Eva”, löd meddelandet.”

Och kanske är det just så. Att himlen hittar oss.

Jag vill prova båda ställen, Innan jag kan tänka flytta dit

Eva sjunger att hon vill ha dubbla adresser för att testa. Liksom åka dit då och då. Som att åka till sitt sommarhus och koppla av. Och visst, det är kanske så vi tänka oss tron och himlen.

Men himlen gläntar på dörren hela tiden. För att vi alltid ska ha en försmak av den. Typ ”redan nu men ännu inte”.

I ljuset av framtiden lever vi våra liv här och nu.

Jag tänker mig att det livet blir ett gott liv att leva. Det kanske är just då vi kan stå stadigt med båda fötterna på jorden. Vi vet vart vi är på väg. Under tiden får vi vägledning under livet. Tryggt i nuet med god framtidstro.

Himlen gläntar på dörren för vår skull. För att du ska känna glädjen i den. Med det ljuset på vår väg har vi det lättare att hitta rätt i livet.

Vi behöver på det viset inte prova båda ställena. Vi behöver inte vara osäkra på det resmålet. När tron leder oss dit är det som att komma hem. Du vet, borta bra men hemma bäst. Då är vi alltid redo och kommer säga ”äntligen”.

Man kan undra vad som hänt med mig

Man kan undra vad som hänt med mig. Strandhäng och bada i sjö var något som tillhörde barndomen.

Aldrig haft ro att ligga länge på en strand. Ett dopp och sen upp och hem. Rätt bra läge när man bor nära stranden.

Nu kan jag inte hålla räkning på varken strandbesök och dopp i vattnet.

Men så är det speciellt i år. Varmt länge. Godkänd temperatur i vattnet även för mig. Man påstår att det är 23 grader. Möjligt att det kan vara det. Så det kanske inte är så konstigt. Bara att njuta på. Man kanske har mognat med åren. Kan bli en njutbar ålderdom. 😂😂

Men efter detta lär det ju bara bli kvällsdopp och helgerna. För på måndag är det dags för jobbet igen.