Månad: december 2019

Publicerat den

Lär mig….

Ibland blir man påmind om saker. Ibland från långt tillbaka i tiden. Ibland från en händelse. Ibland en dröm.

Jag blev påmind om en gammal psalm. Var tvungen att börja söka efter den. Trodde det var lätt att bara googla fram texten. Men inte. Men jag hittade den i en sångbok jag har.

Den vill jag dela med dig idag. Kanske kan den påminna oss om något viktigt vi inte får glömma bort.

Egon Zandelins sång ”Lär mig ….”

Lär mig, Jesus, ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen: Fader vår.

Fader vår, Fader vår, Fader vår som i himmelen är. Denna bön uti mitt hjärta, mig, o Herre Jesus, lär.

Lär mig bedja: ske din vilja uti glädje , sorg och nöd. Du som kläder markens lilja, giv mig dagligen ditt bröd

Fader vår, Fader vår…..

Lär mig bedja om ditt rike, som ej mänskohänder gjort. Fadersnamnet utan like är tillbedjansvärt och stort.

Fader vår, Fader vår…..

Den ger oss ett perspektiv vi inte får glömma. Nuet. Det kommande. Att tillräkna ett större perspektiv på livet.

Den bön Jesus lärde oss är värd att bedjas.

Fader vår

Vår fader, du som är i himmelen

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer.

Och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dom som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket. Din är makten och äran i evighet.

Amen.

Gör vi varje fras till vår egen bön så kommer den att välsigna våra liv.

Publicerat den

Vi gör varandra bättre!!

Var på kurs igår. Att lära sig mer är aldrig fel. Att utvecklas kan vi alltid göra. Vi blir nog aldrig färdiga liksom. Tur är väl det. Det finns alltid något man kan bli bättre på.

En mening, av många, blev kvar ett tag i tänket…..

Vi gör varandra bättre !!

I en egoistiskt tid då man ska sätta jaget före laget blir denna mening en utmaning. På ett sätt blir det en konflikt mellan sin egen utveckling och andras. På andras bekostnad så tar man för sig för sin egen utveckling.

Så glömmer vi en annan och bättre väg. Vi gör helt enkelt varandras bättre. Genom att lyfta fram varandra. Stödja varandra. Uppmuntran. God feedback. Konstruktiv kritik.

Tänk vad vi kan investera i andra. Vi kan se varandras potential. Genom att ge det utrymme så utvecklas vi själva också.

När gav vi uppmuntran senast? Det är en viktig ingrediens i livet. Att uppmuntra ger en god känsla och ett bättre självförtroende.

Så en fundering vi kan dela du och jag är: ”Hur gör vi någon annan bättre?”

Vad har du för möjligheter att gör någon bättre? Hur kan du locka fram något gott hos någon annan? Hur kan du ”backa” undan till någon annans förmån? Hur kan du gå före i ditt sätt att vara så att det gör någon annan skickligare i sitt uppdrag?

Hur kan man arbeta tillsammans så att man samtidigt gör varandra bättre?

Kanske blev för många frågor och för få svar. Men kanske det just ligger i sakens natur att ställa just fler frågor än att ge färdiga svar. För då kanske vi blir mer kreativa.

Publicerat den

När tiden laddat ur…

Det är inte lätta att kolla tiden när tiden laddat ur.

Jag skulle kolla vad klockan var. Då visade sig att klockans batteri var slut. Ingen tid kunde visas. Då är det inte lätt att varken veta vad klockan är eller hålla tiden.

Ibland kan det nog kännas så. Man är urladdad. Man är liksom tom inuti. Luften har liksom gått ur oss. Typ när ett läger är slut. Eller som i helgen. Då sista konserten är slut efter en hel helg. Inte nog med att det är slut efter 5 konserter. Hösten alla rep, extra övningar, övningar hemma, tar bara slut. Det blir konstigt tomt.

Min klocka var lätt att lösa. I med laddaren. Så var det rätt tid igen. Batteriet fick åter ström för att försörja klockan med livskraft.

När man är urladdad kan det kännas hopplöst. Men det kommer en morgondag. En bättre dag. En dag som ger ny energi. Nytt hopp. Nya möjligheter. Vad än nuet säger. Vad än känslorna vill påstå vara sant.

Min bön idag blir:

🙏 Herre, ge ny kraft till den som känner sig urladdad. Där energin har tagit slut. Fyll på med inspiration. Med hopp. Med tilltro. Tack att du ser när batteriet tagit slut. Tack för att du kan och vill hela. Herre, ladda den vara inre batterier tagit slut. Tack för din omsorg. Amen 🙏

Ps Titta gärna på länkarna Klingande julkort – del 1del 2 del 3 del 4 Ds

Publicerat den

När vinden blåser är det gott att komma i lä

Tog en promenad i går kväll. Det blåste inte så lite. Riktigt blåsigt med snöblandat regn i luften. Från sjön blåste det in mellan husen. När man rundade hörnet på huset jag bor i blev det lä.

Jag påmindes om hur jag upplevde det när jag flyttade till Jönköping. Det blåste rätt kallt från sjön. Att då komma i lä var som att byta årstid. Det blev en sådan skillnad.

Så tänker jag att livet kan vara. Det kan blåsa snålt omkring oss. Livet känns nästan som ” vinter” . Då behöver vi komma i lä.

Tron tänker ofta att vi ska hissa segel och följa andens vind. Och då är det säkert. Ibland väldigt rätt.

Men jag tror det finns en annan sanning som är minst lika sann. Det är att vi ibland behöver komma in i trons lä-sida. Att få känna att när det blåser som mest omkring oss så behöver vi kunna få uppleva vilan i att få komma in i lä-sidan.

Vi måste inte alltid vara så präktiga. Vi får krypa in i lä. Vila där tills det blåst över. Värdet på oss ligger inte hur duktiga vi är att stå upprätta i snålblåsten. Värdet ligger i att vi är älskade av vår Herre.

Du som lever i någon form av blåst i ditt liv. Kom in i Guds lä. Var en stund i hans lä-sida och vila dig lite.

Min bön denna dag blir:

🙏 Herre, jag ber dig för alla som det blåser omkring. Ber dig att dom ska få komma in i din lä-sida. Sätt upp ditt vindskydd för deras liv. Låt dom vila där för en tid. För att återhämta sina krafter. Amen 🙏

Publicerat den

En helg i toner…

Efter en höst med många kvällar med övning så kom helgen då det var dags. Konserterna med Klingande Julkort.

Här kommer ett smakprov från helgen:

För mig som på olika sätt sjungit mig igenom livet är denna helg en höjdpunkt. Livet har fyllts med duetter, trio, kvartett, kvintett, liten kör, stor kör, mans kör, skolkör, strängmusik, ungdomskör, ja jag vet nog inte allt, typ. Men massa sång har det varit. Att då få vara med i en musikalisk resa som Klingande Julkort är är så häftigt.

Man påstår att körsång är bra för hälsan. Jag vill påstå att körsång, och sång i största allmänhet, är bra på många fler sätt. Det ger gemenskap, relationer blir djupare, det är avkoppling, det utvecklar. Ja,listan skulle kunna göras lång.

Jag kan gå och sjunga i min ensamhet. Jag märker att det gör något gott med mig. Så det måste inte vara kör. Det funkar med solo också. Jag har hört om en som sjöng sig frisk från KOL i lungorna. Inte illa , eller hur?

Under helgen har jag drömt noter, säkert sjungit i sömnen. Kommit på mig själv att det har varit svårt att vila rösten. Det har varit liksom inställt på sång, så har man gått runt och nynnat på sångerna.

Lite mer sång får du här

Man blir glad av sång. Sånger kan också trösta. Sånger kan uppmuntra. Det är något speciellt med sång. För mig har sången hjälpt mig att koppla av. Släppa alla måsten. Jag återhämtar mig i musiken. Jag tror och uppfattar att det gör gott inom mig.

Så sången får stanna kvar i mitt liv. Om än det till slut bara blir i duschen. 😉

Till sist får det bli en till av helgens höjdpunkter.

Har du missat klingande julkortet i år så får du nog en möjlighet nästa år igen.

Kolla under menyn. Där hittar du några sidor med filmer från årets föreställning.

Eller klockan på länkarna Klingande julkort – del 1 del 2 del 3 del 4

Publicerat den

Det du säger….

Har du reflekterat om hur mycket dina ord om någon påverkar den personen?

Jag följer ofta Urbans blogg. Han citerade nyligen Karolina Larsson, logoped och författare:

”Det andra säger till mig och det de säger om mig kommer att påverka den självbild jag får. Men också hur de säger det, deras förhållningssätt påverkar hur jag förhåller mig till mig själv. Vem är jag och vem får jag bli i andras ögon?”

När jag hör folk vräka ur sig massa dömande ord i ett tonläge som är förnedrande blir jag skrämd. Inser man vad dessa ord kan göra med en människa , tänker jag ? Troligen inte.

Vänder man på det hela – tänk vad ord kan göra med oss. Att mötas av ett ”tack det behövde jag verkligen idag” när man uppmuntrat någon känns gott. Person hade kämpat med sig själv inför det som skulle ske. Och det visste inte jag. När jag uppmuntrade henne så blev hon så glad. Hon kände sig inte så lyckad som jag tyckte hon var.

Urban skriver:

Tänk om vi alla skulle börja använda våra ord i syfte att få oss själva och varandra att växa och bli våra bästa jag. Tänk vilken värld vi då skulle ha!

Visst är det en bra tanke . Att bestämma sig att tala gott. Uppmuntra. Se det goda i varandra. Om det möjligen går fel någonstans så väljer vi att tro att det inte var meningen eller att det finns en förklaring bakom.

Var rädd om dina ord. Var rädd om dom runt omkring dig. Du kan vara med och starta en resa hos någon som kan förändra världen för någon.

Ps

Såg denna bild från Herregud&Co. ”Någon sa att jag kunde inte. Så nu kan jag inte” Tänk att det kan bli så. Hur kommer det då inte bli när vi uppmuntrar till att kunna!! Ds

Publicerat den

Vem är man när strålkastarna släcks?

Det är konserttider. Klingande julkort. Där står man på scenen och sjunger. Strålkastarna är på. Tacksam för att premiären gick bra. Publiken verkade nöjda. Känns som att kvällen blev lyckad.

Strålkastarna släcks och kvällen är över. Lite tomt blir det. Adrenalinpåslaget har funnits där. Och nu är det tyst. Sitter i köket och tar kvällsmackan innan det är dags för att försöka sova. Men först varva ner.

Vem är man när strålkastarna släcks? Vem är du när ingen ser på? Är du samma person som du är i det offentliga?

Kanske vill vi inte visa upp hur det är bakom fasaden. Men det är nog där den rätta bilden av oss kommer fram.

Skäms vi för den eller är vi stolta? Ibland kanske både och. Men jag skulle tro att vi gärna skulle vilja att vi var den samme.

Allt för ofta faller vi in i tron på att vi måste vara någon annan än den vi verkligen är. För att passa in måste vi vara på ett speciellt sätt.

Jag tänker att vår omgivning vill ha den äkta delen av oss. Det är då man får den verkliga kontakten med varandra. Inget som hindrar. Vi är oss själva.

Så var dig själv. Du är bäst då.

Publicerat den

Varför blir rätt så fel?

Varför blir rätt fel?

Jag bara undrar liksom. . . . .

Jag har blivit en rätt stor ägg-ätare. Ett ägg om dagen är det som gäller.

Efter att ha haft höns har valet blivit att köpa ekologiska ägg. Frigående höns. Tycker att jag har gjort ett bra val. Hönsen ska må bra.

Men det är här det rätta blir så fel.

För vad är det jag läser? Jo, att eko-ägg har förhöjda värden av dioxiner. Vilket lagras i kroppen och över tid mår vi inte bra av det. Det är fodret som måste vara ekologiskt odlat. Man har blandat i fiskmjöl. Och sen så blir det så fel. Dioxinhalten blir för hög. Det kan påverka vår hälsa negativt.

Så……

Varför blir rätt så fel?

Här vill man göra rätt. Tänka på hönsen bästa. Så får man själv i sig gifter.

Så valet blir enkelt. Inga fler ekologiska ägg för min del. Jag spar pengar. För ”vanliga” ägg är billigare.

Men ändå funderar jag på varför rätt blir så fel. Lite symtomatiskt för vår tid på något sätt. Hur rätt man än vill göra så blir det fel i andra ändan. Elbilen tex. Ingen bra tillverkning som gör det bäst intill omöjligt att rättfärdiga köpet av den. Dieselbilen – den nya är helt okej men ändå straffas den nya bilen när det är den gamla dieselbilen som borde straffas ut.

Min slutsats är…..

Det är svårt att gör helt rätt utan att det å andra sidan blir lite fel också.

Men det får inte förta vår iver att ändå försöka göra så rätt det bara går…..

Publicerat den

Genrep – vilken typ av snöre är det

Genrep – vilken typ av snöre är det?

Retorisk fråga som egentligen inte har något svar. För det vet nog alla att genrep inte är något rep. Inte eller något snöre.

Snarare skulle man kunna säga att det är ett viktigt rep. Ett rep som visar på det man kan men också på det man behöver tex öva på lite till.

Just nu är jag inne i en period av genrep. Inför helgens Klingande Julkort är det flera kvällar med just genrep.

Pulsen stiger. Det närmar sig. Ibland undrar man vad man har gett sig in på. Andra stunder känns klart bättre.

Men vissa likheter kan mellan dessa rep finns det nog. Med ett rep kan man klättra högt. Bergsklättrare 🧗‍♀️ kan ta sig upp för lodräta väggar med hjälp av rep. Ett genrep i en kör kan få varje körmedlem att lyfta sig lite till. Kanske rent av upp på höjder.

Rep kan hålla ihop saker genom att man knyter ihop dom med repet. Så kan ett genrep få ihop en hel konsert så att den blir bra till slut.

Rep är viktiga för båtar. Då kallas dom för tamp. Det gör att båten ligger säker i hamn. Genrepet gör deltagarna mer säkra att lyckas. Man blir mer trygg.

Ett rep kan rädda liv när man är i nöd. Likaså så kan ett genrep göra att man har lättare att få ihop det om det går lite fel. Man vet vart man börjar om.

Kanske får du fler bilder på vad det finns för likheter mellan ett genrep och ett vanligt rep.

Genrep kan vara komplicerat. Men också frigörande. Ikväll har vi ett nytt. Innan dess ska det filas lite mer på text och ton.

Kanske en bild från förra genrepet kan vara kul att se….

Publicerat den

Den stora frågan….


Den stora frågan

Vi har just firat 1:a advent. Kanske tillhör du dom som tog fram adventsljusstaken. Den med fyra ljus. Som vi tänder ett ljus för varje söndag under adventstid.

I söndags tände vi det första.  Men från vilket håll tände du det? Från vänster eller höger? Det är den stora frågan. Från vilket håll är rätt?

Vi skojade om det i vår kyrka. Det borde upp i församlingsledningen. Ett viktigt beslut.   Borde verkligen skrivas vilket beslut man tar. Så vet vi om det är från vänster eller höger. Själv tänder jag från vänster. Det är det rätta 😉

Har du tänkt på hur mycket vi gör på ren tradition. Vi gör utan att egentligen veta.

Har du tänkt på att vi rätt många frågor som egentligen är icke-frågor men som blir så stora?

Tänk om vi bara kunde backa undan för sådant. Låta dom små frågorna just få ett litet utrymme. Tänk vad energi vi slösar på dessa små frågor. Tänk vad dom till och med kan infektera ”luften” omkring oss. Vi strider för något som inte är värt striden. Nu är ordningen på ljuständandet i staken långt ifrån en sådan ”stor” fråga. Men den får beskriva hur en liten sak kan, olyckligtvis, bli en oproportionerlig stor fråga.