Plus-människor +

➕ I tider som dessa används ofta uttrycket 70+. En del blir lite förbryllade och kanske rent av lite stötta av att kallas 70+. Visst vet jag vad som menas med det. Och när en person som är 70+ inte får friheten som den är van vid så förstår jag varför man reagerar.

➕ Men vänd på det. Tänk att få bli kallad för en plus-människa. Det låter ju som att man är en positiv människa.

➕ Mycket bättre än att bli kallad något negativ. Så välj vad du vill fokusera på. 70 eller ”plus-et” +

➕ Vi behöver verkligen vara positiva. Tänk efter vad det påverkar gott i relation och atmosfär. Det är en person man vill vara med.

➕ Ett plus lägger till något. Ett minus drar ifrån. Tänk att få vara en människa som tillför något. Som förmerar och gör saker och ting större. Det är att vara en plus-människa.

➕ Idag tror jag det är viktigare än någonsin. Det är verkligen märkliga tider. Det är som att hela världen stannat upp. Som om det blivit minus överallt. Det är då vi behöver mata varandra med positivism. Det är att tala tro. Lyfta upp. Det kan göra underverk.

➕ Tänk när någon peppar för något. Tror på det man ska göra. Det kan locka fram massa energi som gör hela projektet möjligt. Hur svårt det än är i själva verket. Men dom positiva orden skapar tilltro.

➕ Så gör allt du kan för att vara en plus-människa. Det är ingen som ska få ta patent på det. Finns inget ©️ på det. Det är fritt fram att vara en plus-människa. Fokusera på rätt sak. Inte det som står framför pluset. Utan vad summan blir. Det blir alltid mer med plus. Inte tvärtom.

Uppkopplad …..

Härom natten då jag vaknade gjorde jag det man nog inte ska göra. Jag kollade mobilen. Insåg att den inte var uppkopplad. Kollar modemet och ser att det inte mådde så bra. Ja, jag vet. Dumt att göra det på natten då man ska sova.

På morgonen inser jag att modemet har helt enkelt gett upp. Tänk vad det underlättar att vara uppkopplad. Eftersom jag jobbar hemifrån pga förkylning så var det inte speciellt lägligt. Nu lyckades jag att använde mobilen till att koppla upp mig och det funkar ganska bra. Att vara uppkopplad underlättar så mycket.

Så går det några dagar. Jag får tag på ett nytt modem och nu funkar det som det ska igen.

Hur mycket är du uppkopplad? Troligen med en mobil. Kanske en dator. Vi har blivit så mycket uppkopplad. Troligen är vi uppkopplade nästan hela tiden på något sätt.

Jag tänker att det är just uppkopplad vi behöver vara. Uppkopplad till Gud. I tider som dessa behöver vi det minst lika mycket som annars. Ändå mycket mer nu. Ibland kan vi uppfatta som det krånglar i uppkopplingen. Men ge inte upp. Det kopplar upp. För Gud är inte beroende av ett modem. Inte heller en sändare och en mast. Nej, det räcker med din och min röst.

Tänk vilken förmån vi har att vara uppkopplade till livets Gud. Det ger tillit. Tro. Hopp. Förtröstan. Mod.

Så mitt i allt du möter, vart du än är på jorden, kan du koppla upp dig till Gud genom ditt samtal med honom. Även om du aldrig har gjort det förut. En mobilmast har sin begränsning med antal samtal. Men det har inte bönens uppkoppling. Mitt i allt vi möter så får vi koppla upp oss till Gud i himlen. Det är det tid för nu. Det är alltid tid för det men speciellt nu.

Psalms 40:2-4

Jag väntade och väntade på HERREN,

och han böjde sig till mig

och hörde mitt rop.

Han drog mig upp ur fördärvets grop,

upp ur den djupa dyn.

Han ställde mina fötter på klippan

och gjorde mina steg fasta,

han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många ska se det och frukta

och förtrösta på HERREN.

Hur får man hopp i en annars så hopplös tid?

Inte vet jag hur du reagerar och känner i en tid som denna.

Jag tänker att mycket annat tappar sin dragningskraft. Många saker som tidigare var viktigt blir klart mindre viktigt.

Kanske är det svårt att hålla hoppet uppe. Men hur håller man uppe hoppet i en annars en rätt hopplös tid?

För mig har det blivit viktigt att se och söka upp det som verkligen är ljuspunkter just nu.

Bara för att ta några exempel: på jobbet gör vi allt för att försöka att hålla butiken öppen. Men vi kanske säljer för hälften kanske. Då väljer jag att uppskatta det som mycket. För det kunde ha varit klart mycket värre. Likaså försöker jag se på allt som görs som är bra. Själv är jag placerad hemma för att inte smitta någon. När jag då ser vilket fantastiskt bra jobb blir jag glad. Det ger mig hopp. Likaså hör några av sig och kan komma och hjälpa oss. Det ger mig hopp. Jag tittar också på historien. Så många gånger har vår butik haft tuffa tider men det har löst sig. Så lägger jag små avgörande positiv händelser i mitt minne. Det hjälper mig att han hopp en hopplös tid.

Vad menar jag? Jo, att du kan skapa hopp hos dig själv också andra genom att fokusera mer på det som är och varit bra. Så får inte oron om framtiden makt över tänket.

Till sist har jag en väg som överväger alla andra vägar. Jag ber till gud att han ska ge mig hopp. Min tro vilar i en Gud som kan mer än vad jag kan. Som har ett bättre perspektiv än alla oss andra. Det ger mig en trygghet. Den ger mig tilltro. Den ger mig ljus i tunneln. Framtidstro. Den bär mig på ett förunderlig sätt.

Låter det för bra för att vara sant? Möjligen. Men det är så. Pröva det.

När skriver dessa funderingar kommer en psalm i mitt minne. ”Jag tror på en Gud….” nr 766 i Psalmboken

Jag tror på en Gud som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet. En helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt.
En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför.
En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.

Du kan lyssna till den på https://youtu.be/PWikoIQNNKw

Så jag tror att man kan få och leva i hoppet i en tid där hopplösheten vill tränga sig på. Ställ inte frågan ”är du lycklig?” Utan fråga ”hur lycklig är du?” Välj att titta på allt från den positiva sidan. Träna dig att se att du har mer hopp än du tror. Mer hoppfull än du upptäckt dig vara. Du är mer lycklig än du tror att du är. För just nu finns det så mycket att vara tacksam för. Låt det fylla sin tankevärld.

Min bön blir

🙏Herre, tack för att vi får sätta vår tillit till dig Herre. Tack för att do förmår att hjälpa oss i en tid som denna. Gå med oss. Ge oss ditt hopp. Tack för att du räcker till för oss alla. Hjälp alla som drabbats av detta virus. Hela. Stöd. Trösta. Amen 🙏

Att vara avklädd

Ibland möter vi sådant i livet som gör att vi känner oss avklädda. Folk behandlar oss på ett sätt som gör att det känns som att ”plagg för plagg” kläs av oss. Efter en tid så känns som att vi står där avklädda. Som om vi är nakna. Vi har på något sätt tagits ifrån initiativet. Att blivit ställd åt sidan. Att tappat möjligheten att påverka.

Att vara avklädd är att uppleva sig vid sidan om. Att känna sig på fel plats. Även om man är på rätt plats så säger känslan något helt annat.

Frågan är hur man övervinner den känslan. Hur man kan återerövra sin plats. Även om det bara är en känsla och upplevelse.

Att då hitta sin garderob igen blir så viktig. Att komma i sitt riktiga jag igen. Att åter få klä på sig igen.

Det är som att sina gåvor åter få komma i bruk. Att återta sin ”rätta position”. Kanske är det så du upplever sin situation just nu. Backa tillbaka lite. Börja liksom om på något sätt. Ta ny sats på något sätt.

För trots att du blivit avklädd en tid finns dina kläder kvar. I ’garderoben’ kommer du hitta dom igen. För vanliga kläder kan man förstöra men inte dina gåvor. Dom finns där.

Timoteus fick uppmaning att blåsa liv i sina gåvor han fick när man la sina händer på honom 2 Tim 1:6

Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. 2 Tim 1:6

I en annan översättning skriver man att man ska låta sin gåva flamma upp igen.

Att vara på rätt plats med sin gåva i funktion är det bästa en människa kan få uppleva. Att någon förstör det är frustrerande. Att återfå sin gåva och plats är något helt fantastiskt befriande.

Så backa tillbaka. Börja klä på dig igen. Din plats får du tillbaka. Ge det bara tid.

När stänger Sverige ner….?

Nu tror jag inte att det kommer ske ……. eller? …….. Kommer vi att stänga ner Sverige?

Varje dag och nästan varje timme så kommer det nya berättelser om hur Corona sprider sig.

På ett sätt är redan vårt land stängt mer eller mindre. Även om affärer är öppna. Även om restauranger öppnar sina dörrar. För hur det än är så har folket valt att inte komma dit. Så då är det ju ändå som om det är stängt.

Man kan lugnt säga att vi alla behöver ta detta med stor respekt.

Kanske är det lättare för oss som på något sätt är i riskgruppen. Om någon trotsar restriktioner och hostar på oss kan det vara förödande. Den som har svårt att sätta sig in i det kan obetänkt raljera över den som faktiskt kan få sätta livet på spel. Så alla behöver respektfullt ta detta läge på fullt allvar.

Som det ser ut nu blir det inte bättre utan värre den närmaste tiden.

Sverige stänger inte helt ner. Men vi alla behöver på något sätt stänga ner. Men du som är frisk behövs mer än någonsin.

Blev så glad när jag fick ett meddelande på min Jobbmobil. Om våra medarbetare/volontärer har svårt att få till det där med att handla mat så skulle hon hjälp till. Fantastiskt gott att veta. Alla goda initiativ behövs nu. Det ger hopp och trygghet.

Är det något vi människor har inom oss är omsorg. Nu behöver vi ta fram det. I massor. Hjälpa varandra. Stötta. Uppmuntra.

Tänk hur det blir. Kunde vi ana detta för två veckor sedan? Tydligen inte. För nu är vi här. Förutsättningarna ändras hela tiden.

Ska man följa allt man hör? Absolut inte. Men man ska följa det myndigheterna säger. För dom har experterna. Dom har en större bild en vi. Dom har ingen vinst i att fara med osanning. Prislappen är för hög för det. Så dom följer vi. WWW.krishantering.se Där får du information som är bekräftad och sann.

Var rädd om dig!!

Min bön blir denna dag:

🙏 Herre , håll din hand över vårt land och vår jord. Hjälp alla som är drabbade. Rädda oss. Kom med hälsa över jorden. Visa din omsorg över oss. Ta särkilt hand om den som är rädd. Amen 🙏

Förbön eller För-bön

Kanske har du hört talas om förbön. Det är när man ber någon annan be för dig eller något som du känner att du behöver hjälp med. Eller för någon du känner.

För mig har det varit en styrka i att få gå till någon som ber för mig. Att släppa taget själv. Lämna över det till Gud. Ansvarslöst? Nej, utan tvärtom. Jag inser min begränsning och ber om hjälp och stöd i livet. Det är förbön för mig.

Men det finns en väg till. För-bön. Alltså att be före något. Inför något. Är vägen ser snårig ut. För-bön är att be före.

”Är vägen smal och krånglig – bed dig fram”

Jag mötte detta citat för en tid sedan. Tänk lite på det. Om vägen är smal, krånglig, snårig och med motgång – bed dig fram. Det är som att köra slalom mellan portarna som är just dessa snårigheter. Bönen blir redskapet att orientera sig framåt.

Oftast fokuserar vi på bönerna som inte gav det vi hade förväntat oss. Men betänk att du säkert har situationer som du ni ser har varit svar på bön. Fokusera på dom när du tar dig fram i bönens slalombana.

Jag tror att det bästa vi kan göra är att alltid ha för-bön. Jag brukar utrycka det att jag lägger det i Guds händer. Då menar jag att det jag ber om ber jag Gud ta hand om. Att han vårdar det. När jag sen får tillbaka det har det varit i hans omsorg och redan varit i det. Tex – när jag lägger morgondagen i Guds händer försöker jag släppa den där. Tills jag får tillbaka den från honom när jag vaknar. Så har Gud varit i den hjälper mig att möta den. Det är för mig att be före. För-bön.

Välj att be dig igenom och framåt. Det är som att använda karta och kompass. Att nå målet med hjälp av en lots. Bönen.

Tänk vilken nåd att vi har bönen. Tror vi aldrig kommer att fatta det totala djupet i detta. Det gör vi nog genom att använda den möjligheten. Erfarenheten kommer att öppna våra ögon och tillit tilltar.

Hur långt får det gå?

Hur långt får det gå?

Mitt i Corona-tider så pratas det mycket om hur vi skyddar oss. Hur vi kan klara oss utan att bli smittad eller smitta någon annan.

Minimera. Ett ord som blivit mycket använt just nu. För det handlar mycket om just det. Att minimera riskerna.

Därför har vi tex på Erikshjälpen tagit bort kontanterna. Det gör att våra volontärer som står i kassan under några timmar slipper möta massa bakterier via sedlarna. Som enskild kund passerar man en gång. Men volontären möter alla kunder. Därför gör vi så. För att minimera riskerna för dom.

Det är då jag gör reflektionen. Hur långt får det gå? Inte i själva åtgärden. För visst kan man diskutera det. Man skulle kunna reflektera över att länder stänger gränser mellan länder.

Nej , jag tänker på alla dom som reagerar på att vi just tar bort kontanter. ”Det smittar ju att man betalar med kort också” eller som någon sa ”att trycka på knapparna smittar ju också”. Så blir det en märklig diskussion.

För i grunden handlar det om att vara rädd om någon annan. Inte i första hand att ”klara sig själv” som naturligtvis är lika viktigt. Alla måste tänka sig för.

Visst kan det vara så att en del handlingar är överdrivna. Men det finns en längtan att skydda så långt det går. För dom som är i riskzonen är verkligen utsatta. Dom ska naturligtvis göra vad dom kan själva. Men vi andra har också ett ansvar.

När jag läser och möter dom som tycker att detta är överdrivet blir jag rädd för. För hur långt kan dom gå? Kan dom utsätta någon för smitta?

Det är för någon annan som allting görs. För att skydda och rädda. Då får det gå ganska långt. Det var oerhört länge sedan världen drabbades av något liknande. Därför beslutas det många olika skyddsåtgärder. Kanske för mycket. Men det är det värt.

Böneskålarna

Bön har genom alla tider använts och ifrågasatts. Men för den som upplevt dess välsignelse är övertygad över att bön till vår Gud är en verklighet.

Uppenbarelseboken beskriver skålar av rökelser som är de heligas böner. (Upp 5:8). Det har blivit ett sätt att beskriva hur bönen beds till vår Herre. Att dess ord är som rökelsen som stiger upp mot himlen. Bönen är för mig en bild på att något händer. Det väger över till Guds fördel. Bönesvaret kommer. Så dina böner får böneskålarna att fyllas. Och det väger till slut över till Guds favör.

Det är rätt spännande att Gud skapat bönens väg. Han skulle kunna lösa allt ändå. Men sådan är han inte. Han älskar att vi pratar med honom. Ett samtal vi skulle behöva upptäcka mer och mer.

Man kan ana att det finns något av en uppmuntran av att ofta återkomma med att be Gud om något. Läs texten i Luk. 11:5-10

Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ”Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.” Då kanske han där inne säger: ”Lämna mig ifred. Dörren är låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.” Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så ska dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Ge inte upp om du fått vänta på bönesvar. Återkom igen. Säg det en gång till. Å en gång till. Det ligger något i bultandet. Fyll böneskålarna så att det rinner över. Din bön når fram.

I det läge vårt land och vår omvärld är så behövs bönen. Så låt oss förenas i en bön denna dag.

🙏 Herre. Håll din hand över vårt land och vår jord. Gör så att Coronaviruset dör ut. Hela människor. Vi ber om beskydd. Vi ber om hälsa. Tack för att du kan göra under. Amen 🙏

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Andligt husapotek

Vi satt på ett samtalskväll i vår samtalstjänst. Vi delade bibelverser som hjälpt oss i samtal vi haft. Så säger en av personerna runt bordet – det är som ett andligt husapotek.

I dessa tider med Corona så är det svårt att hitta vissa läkemedel i apoteket. Man önskar att man hade handlat tidigare. Men hemma har vi nog alla haft ett litet husapotek för vår hälsa. Alvedon kanske. Lite vitaminer. Jag har kalktabletter och astmamedicin. Du har kanske något annat du behöver.

Att ha ett andligt husapotek handlar mer om att samla på sig bibelverser och andra bilder som kan vara bra när tex livet sätts på prov. När tron sviktar. Man behöver få lite pepp.

Det kan vara gott att samla på sig sådant som kan uppmuntra dig. När vi började skriva ner bibelverser fick vi ihop så många. Vilka vill du samla på sig?

Kolla in verser som dessa:

⁃ Matt 11:28 ; Ps 62:6; Ps 23; Ps 145:13b-16; Ps 63:8-9; Ps 40:28-31; Mark 6:31; Ords 4:23,4:18

Ditt namn är skrivet i Guds hand

Har du någon gång skrivit det du vill komma ihåg i din hand? Det du ska köpa eller något annat? Jag har gjort det.

Häromdagen så delade min kollega några tankar vid vårt fika. Hon berättade om att gud skrivit vårt namn i sin hand.

Jesaja 49:15-16
Kan en mor glömma sitt lilla barn,
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer. ……

Nu tror jag inte att Gud behöver skriva våra namn i sin hand för att inte glömma bort oss. Han minns oss. Han kan inte glömma bort den han har skapat.

Men versen påminner oss om att vi alltid finns framför hans ögon. Han är ständigt påmind om oss.

Tänk vilken Gud vi har. Han har omsorg om dig. Han känner dig vid namn. Och inte bara det. Han känner dig mycket väl.