Efter jobbet i lördags åkte jag till Asecs en sväng. Insåg att parkeringarna var välfyllda med bilar ….
När man rör sig ute verkar det som att folk har glömt att vi har en pandemi. Visserligen finns ett att mönster. Man går gärna fram till ett ställa där det finns handsprit.
Men hur är det egentligen ?
–”Det är inte över än”
Orden kommer från sköterskan. Hon som är mitt uppe i vården av Corona-patienter.
-”Det är förstås olyckligt att man tror att det här är över, för det är det inte”
Orden kommer från Anders Tegnell. Tänk vad lätt det är att tro något är överstökat bara för att man själv tröttnat på begränsa sig. Sin egen känsla av (falsk) trygghet och tristess gör att man tycker det är okej nu.
Kanske skulle vi behöva en omstart. Där vi blev påminda om den känslan som fanns då det var nytt skarpt läge. Då vi blev förbjudna att mötas 500. Sen bara 50. Hur allting ställdes in för första gången. Påminna oss om orsaken.
Omstart är det nog på många plan vi skulle behöva göra. Kört i väggen i något. Kommit till vägs ände. Inser att det går inte längre. Startat fel men vill göra det från rätt håll nu. Omstart. Kan innebära att lägga något bakom sig och gå vidare in i något nytt. Att då inte se det som varit som något dåligt utan att det bara inte mer ska vara. Det var för den tiden men inte nu.
Omstart är att hitta en ny farbar väg. En väg som blir bättre för den tid som inne är. Ett nytt mål som drar oss framåt åt rätt håll. Som att komma till en vägkorsning och välja ny väg.
Jag tror vi alla kommer dit. Förr eller senare. Ibland sällan. Andra gör det oftare.
Vårt land står inför en omstart. Den är dock inte där än. Vi måste hålla oss till tåls lite till. Varsamt lugna oss och vänta liiiiite till. Då blir omstarten bäst. Börjar vi nu riskerar vi att det blir bakslag. Så var försiktig
Pedher´s blogg 