Ensamhet är en av följderna av pandemin covid19. Det var budskapet på agenda härom kvällen.
Med all respekt för alla som blivit isolerade i och med Corona-smittan – det är inget nytt fenomen. Det hade vi innan smittan. Vårt land är ett av dom värsta i ensamhet. Vi har så många ensamma. Så förlåt – men det är inget speciellt med det.
Jag menar att ensamheten är en svår ”nöt” att knäcka. Det hänger givetsvis mycket på den enskilde. Men jag tänker att det ligger mycket på omgivningen också.
Att öppna upp cirklarna vi byggt upp. Att umgås inte bara med andra än dom man brukar. Föreningar och kyrkor behöver skapa forum som underlättar att bryta isolering. Söka upp ensamma. Osv
Kanske kan denna pandemi skapa en grund för att vi får mindre ensamhet i vårt land. Det finns så många goda initiativ som gör att jag är hoppfull.
För den isolerade finns nu många gemenskapskanaler tex närradio och internet. Man ser varandra i trapphusen mycket mer än förr. Hjälper den som inte kan handla. Det är bara några av alla exempel.
Kanske är det inte mest exemplen som gör mig mest hoppfull. Det är mer den kreativitet som frigjorts.
Jag upptäcker hur uppfinningsrika många har blivit. Man bara löser det. Så det känns klart hoppfullt.
Förlåt – ensamhet är inget nytt fenomen som uppstått under Corona-tiden. Men den har blivit så mycket mer synbar och uppmärksammad via media. Tack och lov för det.
Jag längtar efter en tid där ensamhet är utrotad. Där varje människa känner sig sedd och älskad. Vilken värd det ska bli då…..
Pedher´s blogg 