Månad: februari 2021

Publicerat den

Idisslar på ett par versar (2)

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.”
‭‭Efesierbrevet‬ ‭1:17-19‬ ‭SFB15‬‬

Att leva i nuet är rätt viktigt. Att finnas i en annan tidsrymd kan bli lite knepigt. Lever vi i gårdagen har vi lätt att tappa det vi gör nu. Lever i morgondagen kan vi kanske uppfattas som att vi inte är närvarande.

Samtidigt tror jag att vi behöver få smak på det hopp och framtid som tron för med sig. Det hoppet kan vi inte se med våra lekamliga ögon. Vi behöver se det med hjärtats ögon. Att förstå vilket hopp han har kallat oss till.

Hoppet om en evighet. Himlen. Livet med Jesus. I den eviga världen. Den värk som finns där bortom det vi kallar för död. En framtid som finns där borta.

Att se det hoppet drar oss framåt. Ger oss trygghet i livet. Inte bara som en saga utan faktiskt förstå. Det är en förståelse vi nog inte kan ta oss utan Anden ger oss.

Ibland tror att du upplever det som jag kan göra. Hoppet om himlen känns lite dunkelt. Som att det kommit något i skuggan. Eller man ser det inte så klart. Versen stryker under att vårt inre öga ska få ljus. Alltså att få se det klart. Så är det dunkelt för dig vill jag be för dig.

Men jag ser en bild till i detta. Att Gud ska få göra det tydligt vad han har kallat oss till här på jorden. Jag läser i bibeln att den han kallar utrustar Han. Det gör att jag tänker att han vill tydligt visa dig på din uppgift och kallelse. Genom att ge ditt inre öga ljus. Att du skall förstå uppdraget.

🙏 Herre Jag ber att hjärtats ögon ska få ljus så att vi förstår vilket hopp han har kallat oss till. Att du Herre, ska ge oss en förståelse om vad du har kallat oss till. Gör det tydligt och klart. Visa oss vad du kallat oss till. Vilken uppgift och utrustning vi fått. Amen.

Publicerat den

Idisslar på ett par versar (1)

Vet inte om det är rätt beskrivet att man idisslar på några bibelverser. Andra skulle nog kalla det för att meditera. Men för mig känns det mer som att man betarbetar orden som att man tuggar i sig dom om och om igen.

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.”
‭‭Efesierbrevet‬ ‭1:17-19‬ ‭SFB15‬‬

Det är en bön för dig likväl för mig själv. Du får gärna idissla ihop med mig några dagar. Jag tror orden kan göra gott inom oss.

Låt oss börja tugga lite på detta: Jag ber att Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom.

Att förstå Gud är inte alltid så enkelt. Han är ju liksom lite mer ( lås ’mycket’) än oss. Jag vill inte veta vem Gud är av massa förståsigpåare. Som hittar på efter eget huvud och tyckande vem han är. Jag vill lära känna honom som han verkligen är. Tror du också hellre vill veta det.

Därför ber jag gärna denna bön idag. Att Gud ska ge mig vishetens och uppenbarelsens Ande som kan förklara för mig vem Gud är. Vad Gud kan. Vad Gud vill. För jag vill veta vad han kan, den Gud jag tror på och satt min tillit till. Att jag med mitt förstånd skulle kunna förstå Gud så bra det bara går i min begränsning. Att också min tro får växa på grund av att den stärks av att Guds Ande visar mig i min inre människa.

För när jag får en större kunskap om Gud så växer min tro. Betänk att Gud gärna ser att detta sker. För den som vill söka sig närmare en bättre kunskap om honom så finns det en väg. Det är att att låta vishetens och uppenbarelsens Ande beröra oss.

Visst inser jag att det är svårt att till fullo förstå Gud. Men jag tror att du vill som jag – förstå honom bättre för var dag. Möjligheten finns.

🙏 Idag ber jag dig Herre, att du ska ge oss vishetens och uppenbarelsens Ande så att vi får en rätt kunskap om dig. Amen 🙏

Publicerat den

Kan det bli för fullt för att be?

I den kyrka jag är med i så har vi 21 dagar med extra fokus på bön. Man anmäler sig på hemsidan och kan boka sig för ett pass eller flera. Det gjorde jag. När jag bokade en tid möttes jag av budskapet att det var fullt. Jag fick inte plats på den tiden. Så jag valde en annan. Och tro inte på något sätt att jag tycker det är dåligt att man fick det svaret. Men det fick mig att tänka till.

Kan det bli för fullt för att be ? Naturligtvis inte. Ingen tidpunkt kan få för många som ber. Inget bönemöte kan få för många besökare. Vår Herre klarar av att sortera in oss alla. Det bönebrus som når hans öra blir tydligt för honom.

Men kanske kan det bli för fullt i vårt program att vi har svårt att få tid för bönen. Vi är så upptagna. Vi hinner inte helt enkelt.

Jag skulle tro att dom flesta kristna nog menar att bön är bra och viktigt. Och kanske vi är många som också inser att vi har lite dåligt samvete för att vi inte ber tillräckligt mycket.

Men kanske är det inte så komplicerat som vi tror. För bön är en relation. En relation vårdas ofta genom samtalet. Helt enkelt prata med varandra. Och så kan man se på bönen. Det förtroliga samtalet med Gud.

Jag tror att man behöver avdela tid för detta samtal. Men samtidigt får det aldrig hindra den löpande gemenskapen med Gud. Då man liksom pratar i all enkelhet förtroligt med honom.

Du vet, när man är ute och går, på väg till jobbet, eller står och diskar, medan man stryker kläder, ja, vad man än gör så pågår denna relation med ett levande samtal.

Det är då jag tänker att bönelivet kan nå fram i djupet och i höjden.

Svaret på min egen fråga är naturligtvis att det kan aldrig bli för fullt för att be. Men det kan vara en utmaning att hitta ett bra livsmönster som hjälper oss att be.

Publicerat den

I går tog jag i hand 🤝

🤝 Jag vet inte om du minns hur det var att ta i hand. Det var på den tiden vi kallar före pandemin.

🤝Jag mötte en person som ville hälsa på mig. Min reflex var att göra som vi brukar. Armbåge mot armbåge , typ så. Men då säger han ”vi har ju handskar på oss”. Och visst , då funkade det med ett handslag.

🤝 Då insåg jag hur länge sedan det var jag gjorde det. Och jag blev påmind om hur mycket jag saknade just att hälsa på folk. Det gör något med gemenskapen när man hälsar på varandra. Det kändes ”på riktigt” på något sätt.

🤝 Jag insåg hur mycket det betydde att få ge ett handslag. Trodde inte det riktigt. Och det gör att jag inser hur mycket annat av närhet jag saknar. På jobbet brukar vi säga att vi saknar kramen. Kramen till tröst men också till glädjande uppmuntran.

🤝 Somliga menar att den tiden kommer inte tillbaka då vi hälsar i hand igen. Kramar kommer att vara få. Det kommer vara det normala att hålla avstånd. Att inte berör och röra. Efter denna dag blir jag än mer tveksam till det. Vi människor är skapta för att vara nära varandra. Att beröra varandra. Det tillhör det mänskliga. Då menar jag inte dom djupare beröringarna som har med djupare relationer att göra. Dom är vigda till tvåsamheten. Men att beröra varandra som vänner. Det tror jag är viktigt.

🤝 Handslaget kommer tillbaka. Även ryggdunket, klappen på axeln eller på armen. Kramen likaså. Var så säkert. Så fattigt kan inte livet fortsätta som det är nu. Vi behöver beröra och beröras.

Publicerat den

Känslor är inte alltid lätt

”Hur känns det?” En fråga som inte är så ovanlig. När man intervjuar en som vunnit ett lopp. Något särskilt har hänt. Och det är inte alltid så lätt att beskriva hur man känner.

Känslor spelar oss ibland ett spratt. Det är inte alltid som känslorna är samstämmiga med verkligheten. Oroskänslorna lurar oss. Så missbedömer vi det hela.

Tittade på postkodlotteriet. Mannen får en fråga och blir osäker. Han vill ha en livlina. Innan han får den får han gissa och känslan han har är rätt. Men trots det ber han om hjälp. Och svarar med hjälp av det. Och det visar sig att den känslan han hade var rätt. Men känslan av att tro sig inte veta tog överhand.

Magkänslan – en känsla många säger att man ska följa. Men är den verkligen rätt? Jaaa du, hur vet man det? Inte förrän i efterhand. Och visst, rätt ofta är den rätt.

Väderappen är lite intressant. Den beskriver vad vi ska känna. ”-13 grader men känns som -19”.

Tänk om man kunde ha en app i mobilen som hjälpte oss med våra känslor. Som varnade oss när känslorna spelade oss ett spratt. Eller när känslan visar sig vara rätt.

För jag tror att vi under vissa tider behöver hjälp med att hålla känslorna i styr. Få hjälp att bedöma och läsa av dom. Att kunna ha makten över dom så att dom inte får dominera för mycket.

Kanske dessa gilla-markering vi får på Facebook och Instagram ger oss goda känslor. Känslor att bli sedda och bekräftade. Uteblivna gilla-markeringar kan ge oss andra känslor. Som att vi inte verkar betyda något. Men tänk så fel det blir då.

När känslorna får dra oss framåt till något ljust är dom av godo. Men när det är dess motsats ska man vara försiktig med dom.

Jag tror det finns en kraft som kan hjälpa oss med våra känslor. Bibeln beskriver det som en hjälpare. En förklaring är att det är en sufflör i livet. Alltså något som hjälper oss igenom. Ordet kommer från teatern. En person som hjälpte aktrisen/aktören med orden eller vad som näst ska ske. Det fanns en lucka i golvet som denna person tittade upp igenom. Sufflera. Det som bibeln beskriver är Den Helige Ande. Dennes kraft hjälper oss igenom livet. Det står att han skall vägleda oss med hela sanningen. Jag tänker att denna sanning inte bara är teologin. Utan också sanningen om oss själva. Då innefattar det också våra känslor.

Var rädd om dina känslor. Låt inte dom styra ditt liv. Det är inte alltid dom är till livets fördel.

Publicerat den

Det fanns vissa fördelar förr….

Det är bara att erkänna. Det finns vissa tillfällen som var klart bättre förr. Något jag upptäckte särskilt den första tiden jag flyttade hemifrån. Det var mycket som var bra förr men jag tänker på något särskilt faktiskt. Kanske kan min mor redan nu ana vad jag tänker på.

Den där skålen med clementiner . Som stod där på bordet i TV-rummet. Det var bara att sträcka ut handen där man satt så nådde man skålen. Vilken service. Tog det slut så kom det hem fler.

Minns dom första kvällarna i min första egna lägenhet. O vad jag saknade det där lilla extra som betydde så mycket. Så varje gång jag köper clementiner påminns jag om min mammas fantastiska service.

Det är så mycket vi kan vara tacksamma från den tid vi kallar ”förr”. Som du säkert förstår är inte det ända jag är tacksam för från mitt barndomshem. Vad är du tacksam för från förr?

Det intressanta är att när man påminns om en så enkel sak som att mandariner fanns på bordet ploppar andra saker upp. Tänk vad man fick mycket gott i sin barndom.

Så om jag inte sa det då – Tack mamma för alla clementiner du köpte hem till oss. Dom smakade verkligen gott medan vi satt och tittade på TV.

Skulle nog tro att det är rätt många mammor som är värda samma tack som min mamma är.

Publicerat den

Vem skall jag sända?

Jesaja i gamla testamentet möter en fråga som kommer från Herren Gud.

”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända Och vem vill vara vår budbärare ?….”” Jesaja‬ ‭6:8‬ ‭SFB15‬‬

Gud hade behov av ett sändebud. Någon som kunde gå bud. Alltså berätta om vad som låg på Guds hjärta. Något han ville att folket skulle få veta. Den enskilde skulle få, genom denne budbärare, höra vad Gud vill säga dom.

Här kunde det ha slutat. Men det gör inte det.

”…. Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!”” Jesaja‬ ‭6:8‬ ‭SFB15‬‬

Jesaja vill bli denne budbärare. Han vill bli sänd. Och här är det något som börjar. När han bejakar Guds förfrågan så väntar inte Gud. Han sänder Jesaja på direkten.

”Han sade: ”Gå och säg till detta folk….. ” Jesaja‬ ‭6:9‬ ‭SFB15‬‬

”Gå och säg….” Han blir sänd.

En reflektion jag gör i denna text: Vem vill bli sänd idag för att förmedla vad som ligger på Guds hjärta idag för vår tid?

Att höra den maningen inom sig är något stort. Det är nog det viktigaste man kan få göra. Ett uppdrag av och genom Guds nåd.

Vill du bli sänd?

Ibland tror jag att vi är rädda för att det ska bli ett uppdrag långt bort eller bli verkligen svårt. Men så blir det klart närmare än vi först trodde. Sändandet sker där det kommer funka bäst för dig. Inte för att göra det svårt för dig. För den han utser, den sönder, utrustar han för att det ska lyckas.

Så vad svarar du när du får frågan?

Det är när du svarar som du sätter igång uppdraget. Och då har han lovat att gå med dig. Det är en äkta sändning. Inte som mission impossible och där uppdragsgivaren inte vill känna sig vid den som får uppdraget.

Svarar du som Jesaja? ”…. Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!”” Jesaja‬ ‭6:8‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

Genom stillhet och förtröstan ….

Det finns några rader i bibeln jag tycker visar på en annan väg än vad vi ofta tar.

”Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta (räddade). Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” Jesaja 30:15

Andra sammanhang som stärker dom orden är :

”Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” Andra Moseboken‬ ‭14:14‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en drivkraft inom oss människor som visar sig rätt tydligt. ”Kan själv”. Eller att man måste fixa det själv för annars duger man inte.

Det är inte så ovanligt att omgivningen visar på det tydligt och klart. Och det driver på intet allt högre tempo.

Det finns en annan väg. Genom stillhet och förtröstan. Det händer något i denna stillhet. Inte bara att man spar kraft. Det verkar som att det händer något positivt i det. Man blir helt enkelt stark.

Nu vet jag naturligtvis att mina muskler byggs inte upp av stillhet. Utan dom behöver tränas i rörelse. Men detta är något annat.

Jag lägger märke till att när jag stillar mer mig på jobbet och får lugnet kan jag göra dom största framstegen. När det stressas och drivs på ser jag att det går sämre. Tror det är något att fundera på. Hade en period i mitt liv jag kunde ta tid för bönepromenader i skogen. Vet vad det fick betyda för mig och den tjänst jag hade då.

Så, det är en utmaning att inse detta. För det går emot det vi brukar kalla ”sunt förnuft”. Men om vi våga denna väg är jag övertygad om att det kommer välsigna den enskilde som det sammanhang man är i.

Så det finns en annan väg. En väg som går genom stillhet och förtröstan. En väg vara löfte är att det kommer välsigna med kraft.

För mig låter det som sunt förnuft och ganska smart. Men det är klart en utmaning vi behöver låta oss fundera på.

Publicerat den

Milstolpe – 1000

Enligt statistiken har jag skrivit 1000 dagar i rad på denna blogg idag. Troligen är det fler men det får vara om det är så. Det är inte det viktigaste. Men 1000 dagar är rätt mycket det med. Lite kul kan jag tycka.

Varje dag har denna blogg vandrat med mig under många år. Som en kär vän på något sätt.

Även du som återkommande läsare med dina tillrop känns som en vän. Uppskattar verkligen när du ger din feedback.

Jesus är med långt fler dagar. Han säger att han är med oss alla dagar.

”…Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matteusevangeliet‬ ‭28:20‬ ‭‬‬

Det är en bra påminnelse. Han är med. Inte bara vissa dagar. Då vädret är bra eller fikat är bäst. Eller att det är rätt personer där. Nej, hur det än ser ut, vad som än händer, vem som än är med eller man är helt ensam, så är han med.

Jesus är inte beroende av omständigheterna. Man behöver inte muta honom med någon trevlig lockelse. Han är där. Hur det än ser ut. Han behöver inget internet som är uppkopplat.

Alla dagar har du Jesus med dig. Alltid. Du är aldrig ensam. Om det så känns så eller inte. Det går utanför känslorna. Går djupare än så. Men det påverkar känslorna på ett positivt sätt n

Publicerat den

Se dig inte ängsligt om…

”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.” Jesaja‬ ‭41:10‬ ‭‬‬

Ängslig kan vara att vara orolig, nervös, rädd, bekymrad, rådvill, skakis, skraj, förskräckt. Känslor och upplevelser som gör att man helt enkelt är ängslig. Orolig för något.

Man skulle kunna beskriva det som när man går på en väg där det är lite skumt. Känslan av att någon närmar sig bakifrån gör att man ser ängsligt bakåt. Oftast är det inget att vara orolig för. Ändå ser man ängsligt bakåt.

Livets resa har satt sina spår. Sår gör sig påminda. Man ser sig bildligt talat ängsligt bakåt. Man vill inte vara med om det en gång till.

Att inte förstå vägen fram kan göra oss rådvilla. Lite nervöst funderar vi på olika möjliga vägval. Ganska svårt ibland. Man kan lätt bli lite ängslig då.

Andra människors mindre goda påverkan kan också skapa en ängslan. Så börjar tankarna gå.

Guds rättfärdiga högra hand symboliserar styrka. Den ger styrka och kraft. Bara hans närhet skapar en inre kraft till styrka där vi befinner oss. Därför säger han: ” Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud” Din Gud. Han är ditt stöd.

Ängslan kan vi alla drabbas av. Skulle tro att det är rätt mänskligt att vara ängslig någon gång. Så se inte ner på dig när du är ängslig. Utan påminn dig istället om detta löfte. Gud är större än din ängslans orsaker. Det är stort.