”Låt inte livet stanna för att du väntar på en ursäkt som aldrig kommer. ”
Läste något åt det hållet i flödet på Instagram för någon dag sedan. Visst ligger det något i det. Tänk vad många som borde be om ursäkt aldrig gör det. Och deras liv går bara vidare. Men så låser det andras liv som väntar på just deras ursäkt.
Jag tänker att vi behöver lämna sådant bakom oss. Förlåt i deras ställe. Lägg det bakom dig. Låt inte ditt liv stanna för att du väntar på en ursäkt som inte kommer.
Förlåt redan nu som om vederbörande ber dig om förlåtelse nu fast den inte gör det. För när väl hen kommer och gör det har du redan gjort det. Och ditt liv har inte hindrats.
Att göra så är stort och sätter dig fri. Du får leva ditt liv utan att bli hämmad.
Ditt liv är mera värt än att det stannas av någons uteblivna ursäkt. Lev!!
När jag var ung spelade jag i en orkester som ibland var ute och marscherade. Det var lite knepigt i början. Man skulle gå i takt. När vi svängde skulle innerpersonen ta kortare steg och yttern ta längre steg. Man skulle stanna på rätt sätt. Starta på rätt sätt. Tamburmajoren var den som ledde hela orkestern. Hjälpte oss att gå i takt. Ingen fick gå fortare inte heller för sakta. Alla behövde veta när man stannade. Vilket visades tydligt av tamburmajoren. Så behövde det inte bli några krockar.
Jag tänker att livet är så. Vi behöver gå takt med Guds plan för våra liv. Att inte springa för fort. Inte gå för sakta. Utan försöka hitta rätt väg som han leder oss på.
Jesaja hörde frågan (Jes 6:8) ”vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Jesaja svarar: ”Här är jag sänd mig”. Paulus trodde sig veta att dom skulle Bitynien men blev hindrad. Insåg sen att kallelsen var till Makedonien. Så kan man se i bibeln hur människorna väljer att gå under takt Gud kallar.
Hur ser det ut i ditt liv? I vilken takt går du? Går du i din egen valda takt eller är det Guds takt för ditt liv? Det är ibland svårt att veta och avläsa. Men jag har sett i mitt eget liv att det finns en naturlig ledning om man vill. Eller övernaturlig om man så vill säga.
Min bön har alltid varit att Gud ska leda. Ett ”här är jag Herre, tills jag vet något annat”. En bön jag ofta tänker och ber ”Herre, här är jag, led mig, när tid är”.
Den process som jag går igenom just nu är sådan. Där jag upplever att Gud leder vidare och jag följer. För jag tror det är bäst så. Det gör att jag också har en trygg tro på att det finns en väg vidare för det sammanhang jag lämnar. Gud förser där med. Den upplevelse jag har gjort sen en tid tillbaka är att Gud leder. Tydligt för ett uppbrott. När jag har valt att gå på det har jag nu sett hur Gud har öppnat dörrar för boende tex som inte var så enkelt givet. Så det fungerar.
Om du ber den bön jag bad och är följsam den så tror jag att du har goda förutsättningar att gå i takt med Gud.
Det händer att när jag tvättar så förbereder jag kläderna för kanske 10 dagar framåt. Alltså stryker det som behöver strykas och ser över att det finns rena och klara kläder för dagarna som kommer. Men jag planerar sällan vilket plagg jag ska ha för just den dagen.
Kanske du är en sådan som lägger när rätt mycket möda på vad du ska ha på dig i morgon. Hänger fram. Kanske väljer mellan tre olika kombinationer. Och det tar sin tid.
Bibeln ger oss några råd på vad vi ska klä oss i. Plagg som är bra att använda.
”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.” Kolosserbrevet 3:12-14 SFB15
Bibeln talar om kläder på ett annat sätt. Kläder som är en livsinställning, attityd och ett sätt att vara. Till sig själv men absolut till andra.
Vi ska klä oss i innerlig medkänsla/barmhärtighet, vänlighet, ödmjuka, mildhet, tålamod. Några egenskaper som kommer att välsigna både oss själva och vår omgivning.
Men ordet går lite längre än så. Vi uppmuntras att ha fördrag med varandra. Alltså att ha överseende med varandras brister. Även om någon har något att anklaga någon för.
Något som texten går långt med är att vi, som blivit förlåtna av Jesus, skall förlåta andra. Den förlåtelse vi har fått blir grunden till att kunna och vilja förlåta andra. Värt att fundera på en stund.
Men över allt detta skall vi klä på oss kärlek. Kärlek som förenar. Som ger stark försonande vänskap. Kärleken klarar av att förlåta och hålla ihop.
Så när du funderar på vad du ska klä på dig i morgon, varför då inte funderar på något av dessa plagg.
Att börja om ses oftast som ett misslyckande. Att det man gjort tidigare inte blev bra eller inte lyckades alls. Det som förr var kan givetvis vara en besvikelse av att det inte blev som man önskat sig. Men det kan lika väl vara något som gjorde att det tog en en annan riktning i livet än man hoppats på. Det kan vara ett förlorat äktenskap. Eller jobbet man mist. Eller en plan som såg bra bra ut men som fallerade på slutet. Så gick det i stöpet.
Jag tror att när man väljer att börja om är det att våga en gång till. Att göra vissa justeringar, lägga saker och ting till rätta. Att helt enkelt göra det igen men på ett bättre sätt. Mer gediget. Mer på riktigt.
Jag tänker att erfarenheterna vi gjort kan hjälpa oss när vi börjar om. Nu finns det ju också ett ”börja om” när man känner sig färdig med det man just gjort. Inte att förglömma. Det kan vara minst lika pirrigt att våga det.
Gud har ingen B-plan för dig. Han gör bara A-planer. Han skapar något utifrån det han har till något som han vill göra.
”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.” Jeremia 18:4 SFB15
Våga börja om. Du är inte förlorad. Det som har gått sönder är inte ditt slut. Gud vill göra, och kan göra , något nytt med dig. Han vill börja om. Vill du börja om? Våga! Våga en gång till. Låt inte det gamla hindra dig att gå vidare in i något nytt.
Att inte känna sig hemma är nog ett av dom mest tärande känslor vi kan uppleva. Vi finns i ett sammanhang men ändå inte. Vi möter människor. Trots samtalet kan vi inte känna någon innerlig närhet.
Har några vänner som har gått vilse. Som inte riktigt har koll på lokalsinnet. Någon har verkligen fått hjälp från högre makter. Får väl erkänna att jag också gått vilse någon gång. Inte roligt alls. Att var vilse i livet är inte kul alls. Att då komma rätt igen är verkligen att komma hem.
Jag går ibland på Mossen och bara lyssnar. På en podd eller en låt. Så kom en låt med hälsningen att ”Kom Hem”. Billy Gaines sjunger låten ”Softly and Tenderly”. Den Finns på svenska också. Refrängen säger så här:
Kom hem, kom hem, du som gått vilse kom hem! Jesus nu väntar, han manar och kallar. Kallar den trötte kom hem”
Vi kan gå vilse i livet på många sätt. Vägval som vi gjort blev inte så bra. Handlat på ett felaktigt sätt. Vi kanske helt enkelt parkerat livet fel. Så är vi på något sätt förvirrade. Vi är inte rätt plats i våra liv.
Att då hitta sin plats i livet är som att hitta hem. Som talessättet säger ”borta bra men hemma bäst”.
Påsken vi nu lämnar bakom oss, återigen, vill visa på ett område att komma hem i. Att komma hem med sitt liv. Det är att leva i den förlåtelse som påsken och korset visar på.
Du är efterfrågad att komma hem. Likt fadern i liknelsen om den förlorade sonen då står Gud och spanar efter dig. Hans ögon vilar ständigt på dig. Och hans hälsning är -”Kom hem! Det är hos mig du hör hemma!”
När man åker vilse med bilen kan det kosta många mil för att komma rätt. När man kommer vilse i tron är det bara en bön bort för att hitta hem igen. Det är stort.
Vill du ha texten på engelska så kommer den här:
Softly and tenderly Jesus is calling, Calling for you and for me; See, on the portals He’s waiting and watching, Watching for you and for me.
Refrain
Come home, come home, You who are weary, come home; Earnestly, tenderly, Jesus is calling, Calling, O sinner, come home!
Why should we tarry when Jesus is pleading, Pleading for you and for me? Why should we linger and heed not His mercies, Mercies for you and for me?
Refrain
Time is now fleeting, the moments are passing, Passing from you and from me; Shadows are gathering, deathbeds are coming, Coming for you and for me.
Refrain
O for the wonderful love He has promised, Promised for you and for me! Though we have sinned, He has mercy and pardon, Pardon for you and for me.
Många gånger finns det något speciellt när någon slår följe med någon. Att gå tillsammans och samtala förtroligt. Tror säkert du känner igen det. Du har säkert gjort den erfarenheten. Samtalet som går lite djupare än vanligt.
Dagarna efter Jesus korsfästelse går två lärjungar från Jerusalem till Emmaus. Dom går troligen i ett lågmält samtal. Senaste dagarna har varit omvälvande.
När dom går där slår en annan person följe med dom. Dom samtalar med varandra. Om det som hänt. Den oro som varit i Jerusalem och den o diskuterade korsfästelsen då man korsfäste tre personer.
Samtalet fortsätter vid bordet i värdshuset. När personen bryter brödet inser som att det är Jesus och han försvinner ur deras åsyn.
Jag har inte varit med om något likande. Ändå kan jag påstå att Jesus slagit följe med mig. Jag kan förnimma hans närhet. Som om han fanns fysiskt i rummet. Men osynlig. Men inom mig på något sätt.
Denna påsk vi nu lägger bakom oss har ett postludium med en särskild hälsning till oss.
Jesus vill slå följe med sig
Precis som med Emmausvandrarna kommer han ifatt oss och vill börja det förtroliga samtalet. Det som bara kommer att ske mellan honom dig. Så denna dag som oftast kallas annandag påsk ger dig en helt annan dag. En speciell dag då Jesus slår följe med dig. Och du med honom.
För somliga är denna en icke-dag. Inte mer än att det är en söndag som är omgiven av fler lediga dagar än vanligt. Att den ingår i påskledigheten.
Men för många på många platser på vår jord är det det dagen med stort D. Det är påskdagen. Den dag då Jesus står upp från det döda. Hade han inte gjort det hade kristendomen varit utdöd för länge sedan.
När Jesus , på korset, proklamerar att det är fullbordat så går det i uppfyllelse denna dag. Nu var det ett faktum. Han har stått upp från det döda. Det som förutsades genom profeterna många hundra år tidigare. Hade det inte skett hade det varit ute med kristendomen. Men detta bevisar dess äkthet.
Så den icke-dag för många blir för desto fler den största dagen i historien. Den dag vi firar. Vår tacksamhet flödar över. Denna dag är vår bärkraft. Han är den han sa sig vara.
När man kommer till graven och finner den tom hade det kunnat vara bevis nog. När man såg bindlarna ligga på hans plats.
Men han visade sig för sina lärjungar, sina vänner och fler än 500 personer samtidigt. Vilket ger oss tilliten till det.
Men i grunden handlar detta om tro och tillit. Det är det som bör genom tiderna. Upplevelsen av honom. Det är därför vi kan utropa denna dags segerhälsning.
Jesus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!
Det är inte en icke-dag. Det är uppståndelsens dag. Halleluja!!
Jag tittade jag på filmen ’Risen’ på 6:an. Man får följa Jesu död och uppståndelse utifrån soldatens vinkel. Han som var med och korsfäste Jesus. Hur han fick möt Jesus som uppstånden. Jag skrev om det igår.
Jag tänker att man har nog inte mycket att hämta från en verklig person. Men försöket att beskriva detta från en annan vinkel var, enligt mig, ett lyckat sätt.
Det väcker fler perspektiv på detta med att se och lyssna. Vad viktigt det är att försöka se på saker och ting från en annan vinkel än man brukar göra. Att se på det som händer från ett annat perspektiv. Att försöka lyssna från ett annat håll. Att inte lägga på sina egna skapade filter.
Det är också lätt att lyssna genom andras redan fastlagda slutsater. Det som gör att vi får svårt att se sanningen i det som verkligen händer.
Evangelierna i bibeln berättar om samma händelse runt påsk. Men från olika perspektiv och erfarenheter. Dom olika författarna fastnade för olika saker i händelseförloppet som dom lyfter fram. Det gör att vi får en bredare bild. Större förståelse.
När vi möter händelser i livet får vi göra på samma sätt. Vi får försöka se det från olika vinklar. Det gör att vi kan förstå varandra på ett bättre sätt.
Kanske har du sett en optisk illusion. Trappan som är omöjlig. Triangel som är lika omöjlig. Bilden som ser ut som två ansikten men i själva verket är några helst andra bilder som ritas så att man ska se något annat. Allt är inte det man tror sig se. Man behöver vinkla bilden lite, ta ny sats med blicken, vrida lite på densamma. Så ser man helt plötsligt det man förr missade. Så är det med livet och det vi möter. Du behöver ibland se saken från en annan vinkel. Och helt plötsligt ser du sanningen och djupet i bilden. Likaså så det du hör. Gör vad du kan för att se och höra från fler vinklar än en.
Långfredagen med Jesus i centrum är på ett sätt en lååååång dag. En väntan. En tomhet. Jesus fängslas och avrättas på ett kors. Dagen hade varken då eller nu fler timmar. Lika lång som den alltid varit. Lika lång som den kommer att vara för alltid. Men den var lååååång i sin händelse.
För lärjungarna var det en tung väntan. En väntan på vad som skulle hända. Vad det skulle innebära. En väntan i funderingen ”hur kunde det bli så här?” . En väntan på att få svaren på sina frågor.
Det kan finnas en igenkänningsfaktor på det. För jag tror att när vi ser lärjungarnas väntan i den övre salen så kan vi nog känna igen oss i dom. Tvivlet. Frågorna. När Guds svar verkar ta tid på sig. Det känns som en låååååååångfredag. Mörker. Uppgivenhet.
För att gå händelserna lite i förväg så kom Jesus till dom. Besökte som i rummet. Visade sina sår. Tomas som tvivlat mest öppet av dom alla fick en särskilt hälsning. Liksom Petrus. Så tog denna lååååååångfredag slut till slut. Med en seger och glädje. Dom fick sina svar. Jesus hade uppstått.
Det vill påminna oss om att när vi får våra lååååångftedagar så finns det ett slut på dom. Hur mörkt det än ser ut och upplevs. Jesus kommer att visa sig uppstånden för oss.
Såg filmen ”Risen” på 6:an. Från ett annat perspektiv fick vi följa Jesu korsfästelse och uppståndelse. Från soldatens synvinkel. Han som var med och korsfäste Jesus
Sista orden i filmen från denna man var, efter att följt lärjungarna och fått se Jesus uppstånden, ”Jag tror på att jag aldrig kan bli densamme igen”. Så är det nog. Efter en långfredag i livet som blivit påskdag blir man inte densamme igen. Håll ut. Din låååångfredag kommer bli en påskdag.
Visst är det intressant med våra ögon. Tänk vad nyanser vi kan uppfatta. Alla dessa färger. Helt fantastiskt.
Tänk vad vi kan urskilja smaker. Vår känsliga tunga är intressant.
Tänk vad dofter vi kan uppfatta. Somliga lukter uppskattar vi. Andra skulle vi helst hålla oss undan ifrån.
Så jobbar dessa egenskaper ihop. Syn, smak och lukt. Då har vi inte lyft hörsel och känsel.
Men tänk så konstigt det kan bli. Om jag ser på ett juiceglas och samtidigt dricker mjölk så smakar mjölken konstigt för mig. Det ena sinnet slår krokben för det andra.
Så kan det vara i livet också. Det vi ser kan lura det vi uppfattar. Vi hör något om någon som visserligen inte är sant men ändå påverkar vår syn på vederbörande negativt.
Så misstar vi oss på verkligheten. Och lever i en bild på någon som inte stämmer.
Tro inte allt du hör. Lyssna till originalet i stället. Allt du ser är inte alltid detsamma som finns inuti någon. Ibland bedömer vi varandra efter det vi ser. Tror inte att vederbörande kan något av någon anledning. Men när verkligheten kommer ifatt får vi inse att vederbörande kunde det på bästa sätt.
Ibland lurar vi oss själv pga fördomar. Och missar något fantastisk.
Att hålla sig till källan, ’grundtexten’, till det som är verkligheten är den mest gynnsamma väg vi kan vandra. Glöm aldrig det
Pedher´s blogg 