Kris – möjlighet eller vävstol?

Kris” skrivs på kinesiska med tecknen [wei] + [ji], som betyder ”fara/farlighet” respektive ”maskin/möjlighet/chans/risk”. Man kan tolka ”möjlighet” och ”chans” som positiva ord, men de kan lika gärna vara negativa.

Så man skulle kunna säga att ordet kris kan betyda möjlighet.

Studerar man detta ämne mer så menar andra att det inte alls är så. Det är ett missförstånd. Utan det mest nära man kan komma med detta tecken är möjligen. ’Vävstol’.

Jag tänker att det må vara fallet. Men kanske det ändå ligger något i båda dessa tolkningar

Kris skapar möjlighet. För ur krisen växer det fram en ny väg. Kanske en helt ny väg. En möjligheternas väg. En väg som inte hade blivit möjlig om inte krisen kommit.

Vävstolen är en fin bild på livet. Livet växer fram som en väv. Dom olika skiften vi har i livet blir olika mönster att beskåda. Så när vi lämnar jordelivet så har en väv vuxit fram med vår livsväg. Genom dalar och genom toppar.

Idag kan det bli en regerings-kris. Många bävar. Andra bryr sig inte. Åter andra är oroliga – vad kommer nu hända?

Men betänker man att detta kan skapa nya möjligheter så kanske det inte så farligt. Och när vi ser tillbaka på vår Sverige-väv efter många år så var det nog inte så dramatiskt.

Så kris – det är möjligheter med inslag i ett större sammanhang. Ett liv som växer fram. Föds fram. Ibland med smärta. Ibland i glädje.

Idag ber jag för mitt land att lugnet ska få råda. Att politiker tänker sig för vilka ord dom använder. Att inte dra för snabba slutsatser. Och att var och en vill vara ödmjuk och tänka efter före innan man trycker på röstknappen i riksdagen.

Idag kan vi skriva möjlighetens kapitel. Men hur slutet och den sista raden blir vet vi ännu inte. Men att många tror sig veta det kan ställa till det. Då lite eftertänksamhet käre riksdagsmän om jag får be.

Att blomma i alla årstider

Att anlägga en trädgård så att den blommar över hela perioden är en utmaning. Det är mycket som blommar på våren. När man följer Rosariet i Jönköping är det en lång period av olika blommor.

Nu är jag ju inte världens bästa på detta med trädgård. Men ser att Gud ordnat det så att det finns somliga blommor för våren och somliga för hösten. Somliga tittar upp genom snön för att förvarna om våren. Andra för att hålla kvar sommaren en bra bit in på hösten.

Jag tänker att Guds årstid är nog alltid. Att det alltid finns en möjlighet till blommor och frukt. Givetvis tror jag att det kristna livet inte är en jakt. Att det kan finnas tider som man tar några steg tillbaka och bida tiden. Ändå finns det en Guds säsong i ditt liv.

”….. utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.” Psaltaren‬ ‭1:2-3‬ ‭SFB15‬‬

Ett nära liv med Jesus och Guds Ord har löften med sig. Inte mina ord. Det är Guds hälsning till oss.

Tänker mig inte tron som en ständig kamp att visa på frukt. Jag tänker mig den som en stilla tillväxt som bär frukt när det är tid. Men att det alltid finns möjlighet till att få blomma på något vis. En liten blomma i all enkelhet eller en kanonad av blommor

Kom ihåg att löv är också vackert. Där tar trädet upp sitt solljus för tillväxt. Så blommar du inte är din löv lika viktiga.

I en kristen gemenskap blir det mer tydligt. Att medan det finns någon som behöver ta ett steg bakåt och ”hämta andan” så blommar en annan ut. Det är olika säsonger som är välsignade av Gud. Behöver inte vara så dramatiskt. Som att växeldra. Den som är i täten i ett skidlopp tex får bryta väg i motvind och spåra. Sen får en annan ta vid en stund. Som fåglarna när dom flyger i plog. En i täten och dom andra hejar på. Så byts man av.

Känner du att det var länge sedan du blommade ut? Låt Gud vara din trädgårdsmästare i ditt liv. Du kommer att blomma efter hans varsamma hand i ditt liv. Han vill tillföra det du saknar. Han vill skapa förutsättningar för ny blomning och ny frukt i ditt liv.

🙏 Min bön idag är att du ska få blomma ut på ett nytt sätt. Med en underbara ny välsmakande frukt i ditt liv. Att Jesus, vår bäste trädgårdsmästare får ta vård om dig. Och börja plantera i dig för en ny säsong. 🙏

”Jag fick aldrig chansen – jag tog den”

En viss liten gubbe sa:

”Jag fick aldrig chansen – jag tog den”

Vet inte hur det stämmer in på läget du befinner dig i. Ibland kan det nog kännas så. Man får aldrig chansen liksom. Den verkar alltid gå förbi. Liksom inte visar möjligen att rycka den till sig. Så känns det som att alla chanser bara rusar förbi. Innan man vet ordet av så har dom redan lämnat synfältet.

Kanske ligger det ändå något i att man får ta den själv. Man tar den helt enkelt själv. För man verkar inte få den.

Så idag vill jag uppmuntra dig till att inte vänta på din möjlighet. Våga ta den. Bara bestäm dig. Låt inte chansen få möjlighet att rinna dig ur händerna.

”Jag fick aldrig chansen – jag tog den”

Gör dig redo för tillfället kommer. Gör dig redo för att handla. Ta din chans. Vänta inte på att det blir dig givet.

Ps Vem den lilla gubbe är? Gissa. Gissar du på Herregud&Co så gissar du rätt Ds

🎶 Vi blir fler och fler…. 🎶

🎶 Vi blir fler och fler vi bli fler och fler 🎶 Lär finnas en låt med den strofen. Kanske var det så att vi sjöng den i söndagsskolan när vi hälsade nya välkomna.

Nu tänker jag mer på att vi blir fler och fler som har fått dos nummer 2. Ja, jag tänker på vaccinet mot covid.

Det är ju en förutsättning för att vi ska kunna öppna vårt land fullt ut. Hörde att somliga hade hört att man blev dum av att ta vaccinet. Och det ville man ju inte bli. Så då tog man det inte. Tänk att man kan vara så dum att man går på en sådan tanke.

När jag skrev sångstrofen till en vän på Facebook blev svaret en annan sång. ”Ja ja du kan lita på mig ”. Kanske är det så vi bör tänka. Det är att ta ansvar. Så gör som många andra. Ta emot vaccinet.

Nu lär det vara hälften av vår befolkning som ska ha vaccination som fått den. Nästan 2,4 miljoner har fått två doser. Klart vi önskar att vi hunnit med fler. Men vi är på god väg

Gillar när folk lägger ut på sociala medier att man fått sina doser. För varje sådan uppdatering är ett steg närmare ett mer normalt läge.

Vi kan tycka att vi ändå har kommit en bit på väg. Läste om att man trodde att hela världen skulle vara färdigvaccierat i slutet av 2022. Det är långt dit. Ska man sen behöva en tredje dos….. då kan det bli ännu längre bort….

Så jag tänker …… varför tveka? Vi blir inte uppkopplade till Bill Gates. Vi får inget chip insatt. Vi behöver inte ha massa konspirationsteorier. Utan vi behöver, som övriga vaccinationer vi tagit, ta även denna.

Maxat skydd

Du kanske läste min blogg nyligen om ”Att bränna sig” En blogg som delvis handlade om att bränna sin hy i solens starka sken.

Nu har jag gjort det jag bör. Jag har beställt solskydd. Alltså inte solglasögon 🕶. Utan solskydd. Inte vilket som helst heller. Spana in denna :

Solfaktor 50

Jag satsade på Solfaktor 50. Det verkar till och med 50+. Och jag är ju 50+ (😉).

Minns när jag besökte Zanzibar. Då var det några vänliga själar som gav mig en sådan. Dom tyckte att jag behövde det. Och det var verkligen sant.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha ett sådant skydd mot dålig påverkan. Tänk om man kunde smörja in sig mot all dumhet i världen man möter. Visst , man kan ju hålla dig undan. Men liksom solen kan vara svår att komma undan är dumheter också svårt att skydda sig ifrån. Men tänk om…. Om man fick drömma lite. Då skulle jag vilja kunna smörja in mig mot det.

”Se om min väg leder bort från dig,”
‭‭Psaltaren‬ ‭139:24‬ ‭NUB‬‬

”Se om jag är på en olycksväg,”
‭‭Psaltaren‬ ‭139:24‬ ‭SFB15‬‬

Det finns ett sådant skydd. Vi får be om Guds beskydd och ledning. Så att vi håller oss på rätt sida råmärkena.

Näthat – varför är det så enkelt med näthat?

Marcus Berg lyckas inte förvalta passningen han får. Han gör inte det mål alla förväntar sig att han skulle göra. Det utlöser ett näthat dom inte är värdigt någon.

Varför är det så enkelt med näthat?

Jag blir så bedrövad när folk inte kan behärska sig i sin besvikelse så att man tar sig rätten att hata. En miss kan alla göra.

Marcus skulle inte behöva stänga ner sina sociala kanaler. Det borde den som skrev hatet tvingas att göra. Ingen ska få ta sig rätten att göra ner någon med hat på sociala medier. Då har man diskvalificerat sig själv.

Varför det är enkelt? Det finns liksom ingen broms. Det är så enkelt att mitt i en affekt dra iväg ett mindre övertänkt meddelande.

Ett gått råd är att vänta med att skriva. Läsa igenom det ett par gånger innan man trycker på ”skicka”. Att försöka lyssna själv hur det låter när man skrivit det. En fråga man kan ställa sig är ”skulle jag själv vilja få ett sådant meddelande?

Jag tycker det vore bra med en nätpolis. En polis som har rättigheter att sätt dit en person som går över gränsen.

Tänker på alla unga människor som blir mobbade över nätet. Eller får höra att dom inte duger. Är för tjock eller smal. Tänk om vi kunde hitta på ett filter som rensar bort all sådan mobbning.

Tänk om vi kunde gjuta in mod hos den utsatte att anmäla allt sådant. Även mod till den som själv inte är utsatt men får reda på det att anmäla.

Men främst är min bön följande :

🙏 Herre, sätt en vakt vid den som anser sig ha rätt att hata. Vilket hst det än är. När den vill hata ber jag dig att du sätter stopp för det när den vill hata med sina ord. Sätt din hand för munnen. Lås dess fingrar när den vill skriva hat. Vill den slå? Skydda med din starka hand. Herre, jag ber dig att stoppa allt detta hat. Ingjut kärlek istället. Beskydda den som är utsatt.

Vad gror i ditt liv?

Vi är i en tid där det handlar mycket om sådd. Många har försått, kultiverat. Andra planerar sina land. Kanske har du planerat dina land. Så sår du dina frön. Fröna gror. Till slut, det du längtar efter, får du skörda.

Vad gror i ditt liv? Vad för frukt vill du skörda? Kanske är det ändå så att detta med sådd och skörd är en bra bild på livet.

När man funderar så blir det rätt tydligt att vi har ett ansvar som enskild. Att bestämma oss för vad vi vill se ska växa fram. Vad vi vill ska. Vad vi sår in i våra liv.

Men jag funderar mest på vad som gror i mitt liv. Vad gror i ditt liv? Kommer ihåg när jag (!😉) gick och väntade vårt första barn. Ja , det var ju i mammans mage självklart. Men det var häftigt. Till en början svårupptäckt. Men efter hand kunde man se en bild av barnet på ultraljudet. Magen började att växa. Skulle det bli en pojk eller flicka? Vi var i spänd förväntan. Typ så kan jag fundera. Vad gror i mitt liv? Vad ska jag då vara med om längre fram? Vad ska hända?

Jag har en stor respekt och ödmjukhet inför framtiden. Och jag vill att det verkligen ska bli något. Det är min bön och längtan.

Hur tänker du? Vad vill du ska växa fram? I stor ödmjukhet kan du starta denna växt i ditt liv.

Min bön är att det ska vara en god jordmån i mitt liv. Så ber jag även för dig. Gud ger växten. Vi får se till att vi ger Gud dom allra bästa förutsättningarna för att tillväxt ska bli möjligt.

Att bränna sig

I helgen mötte jag mina goda vänner Klingbergs som kommit hem från Tanzania. Vi var ute en god stund. Det blev en lååååång promenad i ett starkt solsken

Jag blev bränd. Skulle tro att Bengt blev det också. Minns en gång i min ungdom då vi var ett gäng på en strand. Solen sken. Min hy med den. När vi kom till Hampeveckan på kvällen, då alla gick med kortbyxor och kortärmat så byltade jag på mig allt jag fick tag på. Jag hade fått solfrossa. Jag frös så mycket. Att bli bränd är inte kul

Du och jag kan bli bränd av olika saker. Människors sätt att vara. Vi har gett oss ut i vårt arbete och saker och ting händer. Vi blir liksom brända av det. Det kan vara en relation. Ja, vi kan på många sätt bli brända i livet. Och det blir liksom kallt inuti och omkring oss. När man är solbränd och hyn är het behövs det inte så mycket sol till för att det brända ska påminna sig. Så är det i livet också. Det brända har lätt att påminna sig. Det är som att det lagt sig som ett minne djupt där inne

❤️‍🩹 Ibland behöver vi ett helande. Helande i hjärtat. Helande i själen. Helande i minnet. Ett sådant helande är Gud så bra på. När vi låter honom beröra oss.

🛑 Ibland behöver vi bestämma oss för att säga stopp. Nu får det vara nog. Det ska inte få påverka oss mer. Inte det enklaste men när vi lyckas är det som att släppa det efter vägen.

Det viktiga för en bränd hy är svalka, kanske lite ”after sun” liten återhämtning. Sen är hyn redo igen. Så kan livet vara också när vi blir brända. Backa undan, ge det lite tid, ta vård om dig, låt någon vårda dig. Så är du snart redo igen. Ge det lite tid.

Är du bränd? Det är inte kört. Lita på det. Hoppas på det.

En gammal psalm dyker upp i minnet igen. Du får den: Han omsorg har om sparven.


1. Skulle jag något frukta
här uti skuggors land,
och tro mig vara ensam
utan Hans trygga hand?
Men Jesus är mig nära, Han sviker aldrig mig.
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig,
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig.

Kör: Jag sjunger fri och lycklig, min Gud förändras ej.
Han omsorg har om sparven. Han omsorg har om mig,
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig.

2. Var inte rädd, Jag ser dig,
hör jag Hans milda röst.
Oron med ens försvinner,
Hans närhet, den ger mig tröst,
så jag går ett steg i sänder, och ber att Han leder mig. 
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig, 
Han omsorg har om sparven, Han omsorg har om mig.

Text: Martin C. D.
Översättning: Hjelm John Emil

Lyssna gärna på sången instrumentalt. Du hittar den här: Sången instrumentalt

När uppkopplingen brister

I helgen hände det som var helt onödigt och inte fick hända. Modemet la av. Inget internet. I jämförelse med mycket annat är det väl inget fruktansvärt. Men man inser hur mycket man använder det när man saknar det.

Det är väldigt mycket man gör via nätet numer. Musiken, räkningarna, nyheterna, den sociala kontakten, googlandet för att försöka veta vad som händer eller söker information. Jag höll på säga nästan allt. Och det är nog så tyvärr idag.

Uppkopplingen i andlig hänseende är också viktigt. Det som är den absolut största skillnaden är att uppkopplingen kan aldrig fallera. Den är alltid uppkopplad. Vår Herre sover inte.

Han är bara en bön bort.

Problemet ligger mer på handhavandefel från vår sida. Det är vi som tappar ansatsen till kontakt.

Vi kan behöva kalibrera vår uppkoppling ibland. Kolla hur den funkar. Hur ofta vi använder den. Min reflektion är att tidvis tycker jag det är så enkelt att vara uppkopplad till Gud. Det blir liksom en bra vana. Nästan som att man FaceTimear med Gud hela tiden. Andra tider är det som man glömmer lyfta luren. Min bön är att det alltid ska vara en nära och innerlig uppkoppling till Gud.

Så tacksam att det inte är beroende av ett modem. Utan att det räcker med knäppta händer.

”Du kan inte drömma och bekymra dig samtidigt”

Kim Karhu skriver så här:

”Visste du att du använder samma del av hjärnan för bekymmer som du använder för drömmar och kreativitet? Med andra ord , det är omöjligt för hjärnan att göra båda samtligt. Antingen kan du bekymra dig för din ekonomi, arbete, framtid, relation osv eller skapa målbilder och fokusera på lösningar.”

Visst låter det intressant. Han har ett bra tips hur du kan lösa detta. Det får du läsa på hans instagram

Detta förklarar varför vi inte funkar så bra att tänka konstruktiv när vi bekymrar oss och oroar oss. Skulle tro att du gör samma upptäckt som jag. ”Just det, det är ju så det är”

Vår oro liksom stryper oss så att vi blir nästan oförmögna att komma vidare. Kims tips är lite överraskande. Varför inte pröva det. Att ge dina bekymmer en stund där dom får spela fullt ut. Sen kan du fokusera på dina drömmar och mål.

Passa på att följ Kim på Instagram och Facebook. Han har många bra tankar som är värda att ägna en stund till. Kanske hela livet till och med.

Jag tänker på bibelordet i Första Petrusbrevet‬ ‭5:7‬ ‭SFB15‬‬

”Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.”

För mig är det ett vackert löfte. Gud håller för vår oro. Likas är inget bekymmer vi har övermäktig honom. Det är stort att veta.