Månad: februari 2023

Att helga i den takt man bygger … 3:1 När Nils byggde bönhuset i Grästorp bad han och välsignade varje stock som lades till i bygget. Så varje del fick sin välsignelsebön över sig. Är nog ett av få husbyggen i vårt land som man bett så mycket för under byggets gång. Nehemja och folket bad när man satt en del i stånd

Bredvid … 3:2,4,5 osv. Bredvid, en efter en, byggde man upp muren och dess portar. Mitt ledord har alltid varit ’tillsammans’. Tillsammans kan vi utföra underverk. Ensamma är det klart svårare. Så varför göra det ensam? Jantelagens ’kan själv’ finns inte i Guds bygge. Visst, Gud skapa de allt med sitt ord. Men han skapa de människan att vårda sitt bygge. Han har gjort sig beroende av oss. Det är en heder och ära att få arbete bredvid dig. Bredvid är ordagrant ’vid deras hand’ – man stod nära varandra vid bygget. 16 ggr i kapitlet – tala om ett gemensamt bygge. 

De förnämsta … 3:5 Att vara för fin för att utföra Guds bygge är förmätet. Att kunna ”smutsa ner sig” för Guds bygge är något stort. Ingen är förmer än någon annan. ”Man ville inte underlåta sig till fysiskt arbete” – dessa var ledarna av tekoaiterna. Det visar på att dom ansåg sig vara förmer än andra. Brukar aldrig vara ett gott tecken. 

Sattes i stånd … 3:15 Ett av alla ställen detta utryck finns. Reparerade. Gjorde det brukligt igen. Fick sin funktion tillbaka. Det som gått sönder byttes till fungerande material. När ett bygge faller ur sin funktion behöver det återställas. Så även ett liv. När livet gått sönder kan vi tro att det är kört. Att det inte går att reparera och sättas i stånd. Tänk så fel vi kan ha. Ett trasigt liv kan bygga upp igen. Det kan komma i sin funktion igen. I det bruk det var ämnat för. När vi läser om krukmakaren i Jeremia 18 så gav inte mästaren upp. Han gjorde ett nytt kärl ’såsom han ville ha det’. Du kan känna dig misslyckad – men du blir ett nytt kärl såsom Gud vill ha det. Genom bibeln kan vi se hur det går i krasch på många olika sätt. Men förr eller senare, när det funnits omvändelse, reser Gud upp det igen. Så fantastiskt barmhärtigt av vår Herre. 

Vad säger texten till dig? Vad tar du med dig? Skriv gärna ner några tankar som du kan återvända till. Vill du reflektera med mig så är du välkommen. 

Då bad jag till himlens Gud … 2:4f. Mitt i samtalet bad Nehemja till Gud. Det är en lärdom. Att vi kan mitt i ett svårt samtal tex kunna be i vårt inre om Guds stöd och hjälp. Och där, i realtid, får vi vara med om att Gud hjälper och leder samtalet. Detta är stort. Att vila i att medan tiden går får vi gå på den impuls vi får. Att lita på den ledningen. Till och med att Nehemja våga sätta en specifikt tidsrymd för sin resa. Troligen rörde det sig om ett år. Notera kan vi också att det har nu gått 4 månader från det att han hade fått rapporten om Jerusalems förfall. Det går inte alltid så fort alltså innan vi kan gå åstad. 

Eftersom min Guds goda hand var över mig … 2:8 När Gud är med vilar det en välsignelse i uppdragen vi får och utför- När vi följer Guds maning och ledning. Att våga gå. Att våga hålla sig till planen. Att inte lägga till eller dra ifrån. Då går det framåt och det sker såsom det är tänkt. Jag tänker att detta är en lärdom som behöver sjunka in inom oss. 

Lite bättre än väntat … 2:9. Nehemja behövde inte åka ensam. Han fick folk med sg. Kanske var det lite bättre än vad han kunde tänka och önska. Men Gud kan göra långt mycket mer än vi kan drömma om eller tänka läser vi i Nya Testamentet. 

Tycka illa om att någon vill göra väl … 2:10. Visst är detta märkligt. Kanske berodde det på att Tobia såg att hans position förändrades nu. Tobia insåg nog att med att om Nehemja hade kungen som välsignade uppdraget så var han i kraft att lyckas. Ha med dig det i åtanke när du går på Guds uppdrag. Du har Kungen med dig. I Hans kraft kan du lyckas. 

Rekognosera … 2:12ff Nehemja behövde kolla läget. Hur såg det t? Vad kunde han vänta? Var det som det sagts honom. Han ville bilda sin egen uppfattning. Ibland behöver vi ta tid inför Guds kallelse att rekognosera läget. Inget fel med det. Jag tror det är då Gud kan tala mer specifikt med oss. Visa på utgångsläget. Skapa tro för uppdraget. Det är inte alltid läge att prata om det som rör sig inom oss. Jag tror att vi skall vara extra försiktig med vem vi pratar med om vad Gud berör oss med. Vad Gud lägger på vårt hjärta är respektfullt. Vad Gud kallar oss till. Ta det bara med den du har ett stort förtroende för. För du utlämnar dig helt i deras händer och omdöme. Men de kan bli dem som bär kommer bära dig i sina förböner. 

Vid rätt tid … 2:16ff När tiden var mogen berättar Nehemja om sitt uppdrag. Vad som låg bakom. Att det var förberett. Det är då det är som mest känsligt. Kommer han få med sig nyckelpersonerna eller inte. Och den kampen kommer vi hamna i. Den måste vi våga oss ut på. Fatta mod. Ja, där kan det gå fel. Men det kan också gå väldigt rätt. 

Låt oss stå upp och bygga … 2:18 Man var med på noterna. Det är i detta läge man kan gå. Men också ha kvar det momentet i minnet. För det kan komma tider då man behöver koppla tillbaka till starten för att fatta nytt mod. I denna bok syns det extra tydligt tänker jag. Starten är viktig. 

Motståndet … 2:19f. När man går på Guds order möter man inte så sällan motstånd. Så också för Nehemja. Det är då man behöver ha rätt fokus och rätt utgångsläge. Inte förlita sig på sin egen vishet och kraft. Nehemja visar vägen. Himlens Gud ska låta det gå oss väl” Dom visste att Gud skulle hjälpa dom att lyckas. Man visste sin position och den position dom som hånade dom hade. Ingen av dom hade någon laglig eller historisk rätt till Jerusalem. Det är ett bra utgångsläge vi kan ta sikte på. Att veta vår position i Gud. 

Vad säger texten till dig? Vad tar du med dig? Skriv gärna ner några tankar som du kan återvända till. Vill du reflektera med mig så är du välkommen. 

Vi börjar att läsa Nehemja bok tillsammans. Kanske blir det lite annorlunda för dig som följt denna serie med olika böcker i bibeln. Lite mer av ett studie än bara läsa och notera verser. Vi får se. 

Först lite bakgrund:

År 586 f Kr förstörs Jerusalem  och folkets förs bort till Babylon. År 537 f Kr återvänder den första gruppen av Judar till Jerusalem. Nehemja får veta att Stadens murar ligger i ruiner. Det som skulle skydda stadens invånare. Nehemja kan inte skaka av sig detta. Han måste göra något. Det är detta skeende i hans liv och likaså i Jerusalems historia. 

Det var inte bara staden som stod oskyddat. Så även templet. 

Kanske kan vår läsning påminna oss om vikten av att bygga gemenskap. Inte att stänga ute utan mer att skydda en gemenskap. Att bygget av en församling kan möta motstånd. Guds Rikes byggande i vår värld kan möta på hinder som kan bli förödande. Både som bygge och som byggare.

Tidsspannet är 445-432 f Kr

Till texten:

När jag hörde det satte jag mig ner och grät … 1:3f. När jag skriver detta (Januari 2022) förs det en debatt om att det är för lite klagan och gråt i våra gudstjänster. Hur det än är med det så gråter Nehemja. Han drabbas av folkets lidande. Drabbas!! Ber och sörjer under flera dagar. Vi kan se nöd och lidande. Men hur drabbas vi av den? Nehemja visar på vägen – vid svårigheter vända sig först till Gud innan man går vidare. Det är där vi hämtar resurser, till kraft och fantasi att lösa problemen. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet ….Matt 6:33) Bön och handling behöver gå hand i hand. En bra påminnelse i livet.

Håller fast vi ditt förbund … 1:5. Det stora med Gud är att det förbund han sluter med ett folk håller han. Även om det historiskt sett har fått ta kortare eller längre paus. 

Bekänner de synder … 1:6 Nehemja Går in under sitt folks synder. Bekänner dem. Inser att det finns orsaker till varför det blev som det blev. ”Även jag …” Nehemja smiter inte undan. Här finns nyckeln – omvändelse, förlåtelse och upprättelse. Kärnbibeln uttrycker det: Låt dina öron vara uppmärksamma

Nehemja påminner Gud … 1:8f Gud skulle skingra folket på grund av deras handlande. Men det fanns en annan väg om folket omvände sig. Gud skulle samla om dom igen. Även om de var förskingrade låååångt bort. Och föra dem tillbaka. Detta är stort. Det finns alltid en väg tillbaka vid en omvändelse. Kärnbibeln i vers 9 säger: ”… och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv)” – lever ut … 

De som har sin glädje i att frukta ditt namn … 1:11 Nehemja vädjade för de som fruktade Gud. Att Gud skulle höra, lyssna och rädda. 

Låt din tjänare ha framgång … 1:11 Skulle uppdraget lyckas, det Nehemja ville göra, måste Gud bistå honom. Att kung Artashastas skulle bemöta hans önskan positivt. Att resan skulle gå bra. Att hela uppdraget skulle välsignas och beskyddas av Gud. Skulle tro att du har samma längtan som jag – ”Gud Låt din tjänare ha framgång”. Vi uppmuntras att lägga fram våra planer inför Gud – löftet är då att dom ska ha framgång. I egen kraft och eget initiativ kommer det inte att lyckas.

Nehemja var vid denna tid munskänk hos kungen. [En munskänk fanns i kungens närhet och fungerade som en livvakt. Bland uppgifterna var bland annat att kontrollera leveranser av mat och vin, besöka leverantörer och även provsmaka mat och dryck innan kungen åt. Så att kungen inte skulle bli förgiftad tex. 

Vad säger texten till dig? Vad tar du med dig? Skriv gärna ner några tankar som du kan återvända till. Vill du reflektera med mig så är du välkommen.