Då bad jag till himlens Gud … 2:4f. Mitt i samtalet bad Nehemja till Gud. Det är en lärdom. Att vi kan mitt i ett svårt samtal tex kunna be i vårt inre om Guds stöd och hjälp. Och där, i realtid, får vi vara med om att Gud hjälper och leder samtalet. Detta är stort. Att vila i att medan tiden går får vi gå på den impuls vi får. Att lita på den ledningen. Till och med att Nehemja våga sätta en specifikt tidsrymd för sin resa. Troligen rörde det sig om ett år. Notera kan vi också att det har nu gått 4 månader från det att han hade fått rapporten om Jerusalems förfall. Det går inte alltid så fort alltså innan vi kan gå åstad.
Eftersom min Guds goda hand var över mig … 2:8 När Gud är med vilar det en välsignelse i uppdragen vi får och utför- När vi följer Guds maning och ledning. Att våga gå. Att våga hålla sig till planen. Att inte lägga till eller dra ifrån. Då går det framåt och det sker såsom det är tänkt. Jag tänker att detta är en lärdom som behöver sjunka in inom oss.
Lite bättre än väntat … 2:9. Nehemja behövde inte åka ensam. Han fick folk med sg. Kanske var det lite bättre än vad han kunde tänka och önska. Men Gud kan göra långt mycket mer än vi kan drömma om eller tänka läser vi i Nya Testamentet.
Tycka illa om att någon vill göra väl … 2:10. Visst är detta märkligt. Kanske berodde det på att Tobia såg att hans position förändrades nu. Tobia insåg nog att med att om Nehemja hade kungen som välsignade uppdraget så var han i kraft att lyckas. Ha med dig det i åtanke när du går på Guds uppdrag. Du har Kungen med dig. I Hans kraft kan du lyckas.
Rekognosera … 2:12ff Nehemja behövde kolla läget. Hur såg det t? Vad kunde han vänta? Var det som det sagts honom. Han ville bilda sin egen uppfattning. Ibland behöver vi ta tid inför Guds kallelse att rekognosera läget. Inget fel med det. Jag tror det är då Gud kan tala mer specifikt med oss. Visa på utgångsläget. Skapa tro för uppdraget. Det är inte alltid läge att prata om det som rör sig inom oss. Jag tror att vi skall vara extra försiktig med vem vi pratar med om vad Gud berör oss med. Vad Gud lägger på vårt hjärta är respektfullt. Vad Gud kallar oss till. Ta det bara med den du har ett stort förtroende för. För du utlämnar dig helt i deras händer och omdöme. Men de kan bli dem som bär kommer bära dig i sina förböner.
Vid rätt tid … 2:16ff När tiden var mogen berättar Nehemja om sitt uppdrag. Vad som låg bakom. Att det var förberett. Det är då det är som mest känsligt. Kommer han få med sig nyckelpersonerna eller inte. Och den kampen kommer vi hamna i. Den måste vi våga oss ut på. Fatta mod. Ja, där kan det gå fel. Men det kan också gå väldigt rätt.
Låt oss stå upp och bygga … 2:18 Man var med på noterna. Det är i detta läge man kan gå. Men också ha kvar det momentet i minnet. För det kan komma tider då man behöver koppla tillbaka till starten för att fatta nytt mod. I denna bok syns det extra tydligt tänker jag. Starten är viktig.
Motståndet … 2:19f. När man går på Guds order möter man inte så sällan motstånd. Så också för Nehemja. Det är då man behöver ha rätt fokus och rätt utgångsläge. Inte förlita sig på sin egen vishet och kraft. Nehemja visar vägen. Himlens Gud ska låta det gå oss väl” Dom visste att Gud skulle hjälpa dom att lyckas. Man visste sin position och den position dom som hånade dom hade. Ingen av dom hade någon laglig eller historisk rätt till Jerusalem. Det är ett bra utgångsläge vi kan ta sikte på. Att veta vår position i Gud.
Vad säger texten till dig? Vad tar du med dig? Skriv gärna ner några tankar som du kan återvända till. Vill du reflektera med mig så är du välkommen.
Pedher´s blogg 