Läs med mig i Predikaren – Kapitel 1

Introduktion: Predikaren tar upp frågan om livets mening. Varför existerar jag? Vad är mitt syfte? Boken består av 2987 ord och den centrala versen är Pred 6:9b. Fram till och denna vers är det 111 verser och efter den följer också 111 verser. Dessa fem ord i 6:9b utgör det matematiska centrumet och sammanfaller också med avslutningen av det kiastiska centrumet! I denna vers finns också bokens nyckelord hevel som betyder meningslöshet och tomhet. Ordets talvärde är 37 (5+2+30). Även det totala antalet verser (222) är en multiple av 37 (6×37). Sju gånger återfinns också exakt frasen: ”Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind” i den första halvan av boken, se Pred 1:14; 2:11, 17, 26; 4:4, 16; 6:9. Att en snarlik fras finns en åttonde gång (i Pred 3:19) visar på att det finns hopp om en ny begynnelse, se Rom 8:19-21. Författaren är Salomo även om hans namn inte nämns. Skriven 30 f.Kr. (Källa Kärnbibeln)

Predikarens … Kärnbibeln ger flera tankar om just det ordet. ”Sökarens”. ”Lärarens”. ”Talmannens”. Ordet för Predikaren är ’Kohelet’ – beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Hebreiska ordet för folksamling är kahal och den som talar inför den är en Kohelet. Detta är också det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia.

Förgänglighet … Fåfängans fåfängligheter. B2000: Tomhet, idel tomhet. Allt är meningslöst. Poängen blir att det är ingen ide att förlita sig till sina egna möjligheter och förmåga. En överlåtelse till Gud är den enda verkliga meningen med varje människas liv.  

Ögat och örat … En sanning man inte alltid reflekterar över. Ögat blir aldrig mätt av att se. Likaså blir aldrig örat fullt av allt det hör. 

Det finns inget nytt under solen … Ett talesätt som jag tror många använt. Faktiskt hämtat från bibelns blad. Allt bara återkommer. Kolla bara modet tex. Tankar kommer igen. Vi kan tro att det är nytt men egentligen har det funnits före oss.

Det som saknas … kan inte räknas. Tänker att när en människas saknas märks det. Men frågan är om vi gör något åt det. När sa vi till någon som sakans i gemenskapen att vi längtar efter den? Saknat dens närvaro? Kanske går det för långt innan vi gör det. Så blir vägen tillbaka så lång för den som saknas. I det lilla sammanhanget märks det snabbare. Men i en större gemenskap kan man vara ”saknad” länge utan att någon saknar den. 

Större kunskap … Ju mer vi vet desto mer får vi bära. Både glädje och oro. Tänkvärda ord av Salomo. Med stor vishet följer stor oro. Med ökad kunskap följer ökad smärta. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Lämna en kommentar