Månad: mars 2023

Publicerat den

Läs med mig – Haggai bok- Kapitel 2

Sett hur det var … Haggai lyfter en intressant sak. Gud frågar hur många som sett templet i sin forna glans och härlighet. Alltså hur det var när det var som bäst. Ibland kan det vara bra att se tillbaka hur det var. Men det fins en orsak till denna undran.

Hur tycker ni det ser ut nu? … Gud vill att folket skall jämföra med nuets läge. Och tala om vad dom ser. Ibland kan det vara utmanande att få den frågan. Reagerar ni inte på det – verkar Gud vilja säga till dom… . 

Gud uppmuntrar … Mitt i allt så väljer Gud att uppmunta till att våga, orka och ta mod till sig. Löftet är tydligt – ”Jag är med er!” Intressant samtal som vi kanske skulle våga hålla. Somliga kallar det utvärdering.

Inom kort … Gud vill berätta något som skall sporra till att återuppbygga templet. Gud är verkligen intresserad av att visa sig för folket. Vill äta dom i templet. Kan inte annat fundera över vår kyrkor och Guds närvaro. Han kan möta dig i ditt hem och skogen eller vart som helst. Men en plats är vigd på ett särskilt sätt till ett – kyrkan.

Pengar tillhör Gud … Intressant. Silvret och guldet – pengarna -tillhör Gud. Vi är alltså bara förvaltare av dom. Eller hur skall vi se det?

Gud jämför med hur det var … Guds härlighet visade sig i templet förr. Denna gång skall han visa sig ännu mera härlig. Och han skall ge frid där.  

Lägg nu märke … Gud vill att folket skulle vara uppmärksam på vad Gud gör från och med nu. (V 16 o 19). Han påminde om hur illa det var. Där det förr gav tjugo mått säd gav det bara tio. Men nu skulle det bli skillnad. Nu kommer det att bli tvärtom. Nu kommer Gud att välsigna istället. Det blir en värdemätare för folket. Man kan se det tydligt om det blir så. 

Signetring … En signetring användes av kungar och rika män och var vanligtvis en ring eller ett halsband med ett sigill på som kunde användas som en stämpel för att godkänna exempelvis en lag eller ett dokument. Idag kan man jämföra en signetring med en underskrift. Man skulle kunna se det som att Gud sätter Serubabel i tjänst med stort ansvar och makt. Han var utvald av Gud. Signetring var tecknet på att kunna underteckna något. I någons ställe. Kanske kan man se det som att Serubabel blev Guds förlängda arm med befogenhet att ”teckna Guds namn”. Historiskt var signetringen bevis på status. Det skulle visa på Guds syn på Serubabel. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Nästa bok blir Sakarja.

Publicerat den

Gör dig beredd att lyssna

Det finns en berättelse i gamla testamentet om en ung kille som hette Samuel. Hans fanns i templet ihop med Eli. Han var en tempeltjänare. Han var van att vara i kyrkan typ. Han var van vid böner och allt som skedde omkring gudstjänster tex. Så han var rätt hemma i allt det där med Gud skulle man kunna säga. Trots sin ringa ålder.

När han en natt hör någon ropa på honom vid namn tror han att det är Eli som som ropar. men det visar sig att det inte är Eli. Det verkar så att Eli inte heller förstår vem som toppar på Samuel.

Men till slut går det upp för Eli att det är Gud som ropar på Samuel. Så Eli uppmuntrar Samuel till att svara ”Tala Herre, din tjänare hör”.

Vad Eli egentligen gör är att han uppmanar och uppmuntrar Samuel att vara beredd på att lyssna till Gud. Trots att Samuel funnits i detta sammanhang hade han ännu inte lärt känna Guds röst. Så när Gud talade till Samuel förstod han helt enkelt inte att det var Gud.

Att lära känna Guds röst kan ta tid. Kan kräva träning men också att man tar tid att lyssna. Kanske är det under nattens tystnad det kan vara enklast. Trösterikt är att Gud kommer igen när han inser att vi inte riktigt förstår. Så ge inte upp.

Känner du igen Guds röst? Förstår du när han talar till dig? Når Gud fram med sitt budskap till dig?

Du kan läsa om Samuel i 1 Samuelsboken Kapitel 3. Den visar på vikten av att förstå när Gud talar till oss. I den tid Samuel levde hade Gud ett budskap till folket. Att Gud skulle göra något som skulle skaka om folket. Jag tror att Gud har budskap även till vår tid. Kanske är det just genom dig det ska förmedlas. Men också i dom enskilda enkla sammanhang vill Gud tala. Inte minst till dig själv – bara till dig. Visst är det då viktigt att förstå att han försöker säga något.

Så, känner du igen Guds röst? Är du beredd på att han vill tala just till dig? Har du ställt in rätt frekvens så att du kan lyssna in?

Gör dig beredd att lyssna – jag tror att han vill tala till dig!

Idag ber vi för riksdagsman Caroline Högström (M)

Publicerat den

Bygg upp mitt hus så skall jag visa min härlighet

”…. /… bygg upp mitt hus, så ska jag glädja mig över det och visa min härlighet, säger Herren.” Haggai 1:8

Just nu läser jag en bok i gamla testamentet som heter Haggai. En av ”småprofetrna” som man brukar säga. Boken handlar om att bygga upp templet. Templet hade förfallit och låg i ruiner. Gud talar genom Haggai till Serubbabel, ståthållaren i Juda och översteprästen Josua. Budskapet var tydligt. ”Bygg upp mitt hus så skall jag glädjas över det och visa min härlighet”.

För mig blir det en tanke om hur det kan bli i vår tid. Om vi bygger upp Guds kyrka, Guds församling i vår stad, så kommer han att glädja sig över det. Och visa sin härlighet.

Kan det finnas en nyckel i detta. Slarvar vi med Guds Hus så får det åverkan på hur Gud visar sin härlighet? Kanske att dra förhastad slutsats. Eller så är det just det som sker.

Tänker att Guds hus kan vara två olika hus. Dels står det att vi är Guds tempel…

‘ Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni. ‘ Första Korintierbrevet 3:16-17

Om vi bygger upp vårt andliga liv så gläds Gud över det och vill visa sin härlighet. Det finns ett samband med hur vi tar hand om vårt andliga liv och Guds närvaro i detsamma. Guds närvaro i våra liv är något av Guds härlighet.

Guds hus är också kyrkan. Den fysiska byggnaden där vi firar Gudstjänst. När vi vårdar den gläds Gud över det. Och han vill visa sin härlighet i den. I bibeln kan vi äta om at när Templet invigdes kom Guds härlighet så starkt över templet att man kunde inte ens vara kvar i det. En fantastisk upplevelse men också märkligt.

Jag har upplevt tillfällen där Guds närvaro är så påtagligt närvarande att man kan förnimma Guds helighet. Minns särskilt ett tillfälle i bibelskolan i Rusksele. Olof Djurfeldt hade bibelstudiet. Mitt under det att han undervisade oss blev rummet så fyllt av Guds närvaro att vi böjde våra knän och bad. En helig stund jag aldrig kommer att glömma.

Något åt det hållet tänker jag mig det som Haggai skriver om i sin bok.

Bygg upp mitt hus, så ska jag glädja mig över det och visa min härlighet.

Bygg upp ditt andliga tempel som du är. Då kommer Gud, i sin glädje, visa sin härlighet i ditt liv.

Bygger vi upp Guds Hus, kyrkan, och vårdar den kommer Gud, i sin glädje, visa sin härlighet där.

Idag ber vi för riksdagsman Malin Höglund (M)

Publicerat den

Läs med mig – Haggai bok- Kapitel 1

Haggai är den tionde av de tolv mindre profeterna. Namnet Haggai betyder på hebreiska ”mina högtider”. Vi vet inte så mycket om Haggai, men han kan ha varit en av dem som fördes bort i exil av Nebukadnessar 586 f.Kr. och sedan kom tillbaka i den första vågen med Serubbabel 537 f.Kr. Haggai verkar hösten 520 f.Kr. och han är samtida med Sakarja. Det har gått 16 år sedan de första judarna kommit tillbaka, templet låg fortfarande i ruiner, samtidigt som man byggde på sina egna hus. Den första ivern att bygga upp templet har försvunnit hos folket som återvänt. I en serie av fyra budskap under hösten 520 f.Kr. uppmanar Haggai folket att förändra sina prioriteringar och sätta Guds hus först. (Källa: Kärnbibeln)

Folket säger … Tänk att vi människor kan ha en uppfattning som inte stämmer med Gud. Påminns om ”Ni säger att det är fyra månader till skörd…. Jag säger: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd” Joh 4:35.  Det var inte tid att bygga upp templet enligt folket men Gud säger något annat.

Är det då tid för er … Vad prioriterar vi? Vårt eget hus eller Guds hus? Vad får gå först i livet?

Ni sår mycket men skördar lite … Tankeväckande stycke. Kvalité!! 

Lägg märke till hur det går för er … Kärnbibeln skriver: Tänk noga över era vägar; begrunda i era hjärtan. 

Ni väntade mycket … men det blev lite. Kanske kan vi se ett mönster i historien. Det kan väcka insikt om hur vi skall tackla framtiden. 

Det finns en koppling … mellan framgång och hur det verkligen blev. Gud säger att det fanns en orsak. Man lät Guds hus ligga i ruiner och det gav missljud i livet. Man lyckades inte på grund av det. 

Gud väckte en iver … Visst låter det intressant. Gud skapade en iver över att bygga upp templet. Kanske borde det vara en bön att det skulle ske i vår dagar. En iver över Guds verk i vår egen stad tex. Kanske skulle det vara en bön för oss själva. Att Gud skulle skapa en längtan och iver inom oss att gör det Gud tänker för oss och vårt sammanhang. En inre drivkraft helt enkelt. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Tumversens dörröppnare

Har du hört talas om ”tumvers” någon gång?

Enligt Wikipedia är det: ”det att på måfå låta fingret hamna någonstans i en bok, ”att ta en tumvers”, och sedan försöka se en mening med texten (ofta avseende Bibeln där texten då är en vers)”

Slår gärna upp ett ord via synonymer- tumvers saknar synonymord. Rätt intressant.

Slår mig att somliga kanske tror att tumvers är ett mått på en vers – tum-vers. Men så är det ju inte.

För mig är en tumvers en dörröppnare till ett sammanhang i bibeln. Somliga tänker nog att det är ett sätt för Gud att tal till oss och som vi ska följa som ett tecken från Gud. Jag säger inte att det är fel – det kan vara så. Men i den större bilden är det ingen bra väg att följa för att se Guds ledning i våra liv. Finns bättre sätt.

Men tumversen kan verkligen bli vägen in i ett fördjupat läsande. För om den versen väcker oss att se kopplingar till andra verser kan det bli en spännande läsning. En tumvers kan öppna ögonen för det sammanhang som den står i.

Ett annat ord för tumvers skulle kunna vara ”mannakorn”. Den lilla lappen med en bibelvers på. Så slår man upp den i bibeln och läser den. Förr kunde man hitta den lilla burken med lapparna stå på köksbordet i olika hem. Idag kanske den inte är så vanlig.

Varför inte ta en vecka med en tumvers varje dag. Låt den versen öppna sammanhanget den står i.

Frågor man kan ställa sig är:

  • Vad står det?
  • Vad ser jag?
  • Vad kan det betyda?
  • Vad vill Gud säga i det sammanhanget?

Idag ber vi för riksdagsman Per-Arne Håkansson (S)

Publicerat den

Läs med mig – Habackuk bok- Kapitel 3

Jag har hört om dig och häpnat … Kärnbibeln skriver: Herre (Jahve), jag har hört talas om dig, jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahve) ditt verk (arbetet) mitt i åren – återuppliva (ge liv), mitt i åren gör det känt (intim kunskap), i vreden kom ihåg barmhärtighet. Vad har vi hört? Vad har vi lagt på minnet? 

Få liv igen … Denna tanke är stor. För jag kan uppfatta att så är behover idag med. Återuppliva, ge liv igen. 

Men jag vill … Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i honom. Tänk att Habackuk vill detta mitt i allt han skriver. Kanske det ändå ligger något i vilja och beslutet. Att vilja lovsjunga, jubla i Herren. Var ligger kraften till det? Jo, i min frälsnings Gud. Där rinner tacksamheten upp. 

Herren är min starkhet …. Kärnbibeln: Herren min Gud (Jahve Adonai) är min styrka [Ps 27:1] och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och låter mig vandra på mina höga platser. [Ps 18:34]. I din tro som vilar på Guds härlighet och kraft har du din starkhet. Där kan du vila tryggt. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Nästa bok blir: Haggai

Publicerat den

Att vara på säker mark

Om man är sportintresserad, tex i hockey, så följer man tabellen. Om ett lag hamnar långt ner i tabellen så kan man riskera ett kval i slutet på säsongen som innebär att man kan åka ur serien eller få vara kvar.

Man pratar om att vara över eller under sträcket. Om man då lyckas vinna några matcher då kan man komma över det olycka sträcket. I det sammanhanget kan det vara att komma på säker mark. Då har man säkrat att inte åka ur serien.

För en del år sedan var jag och min son Andreas och fjällvandrade i Grövelsjön. Vi kom lite fel på leden och hamnade ut i ett område där marken inte var så trevlig. Det var lite väl mycket sankmark. Så det var att hoppa från tuva till tuva. Får erkänna att det var lite obehagligt.

Ibland kan livet vara lite av detta. Underlaget i våra liv är lite av gungfly. Lite obehagligt och känns som att livet kan fastna på något sätt.

Jag tänker att livet är mer än bara här och nu. Det finns ett evighetsvärde också. Att ha en relation med Gud gör livets väg klart säkrare och inte så mycket gungfly. Jesus brukar kallas för klippan vilken vi bygger våra liv på. En fast klippa som håller.

Livet med Jesus är också att inte hamna ”under strecket” och missa målet. Det är att vara på säker mark.

Att vara på säker mark är för mig att hamna rätt i livet. På rätt plats. Men också känna mig trygg där jag är.

Tycker du att ditt liv är på säker mark eller behöver du hitta klippan att stå på? Gud vill inget hellre än att du känner att du är på en säker mark i livet. Där du tryggt kan slappna av för du är ”hemma”.

Idag ber vi för riksdagsman Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Publicerat den

Läs med mig – Habackuk bok Kapitel 2

Vara inställd på att Gud skall tala …Habackuk ville vara redo, stå på en bra plats, vara fokuserad på att Gud skulle svara honom. Att Gud helt enkelt skulle prata med honom. Han var verkligen intresserad av vilket svar Gud skulle ge honom. Står vi på vår vaktpost för att vara lika intresserade på vad Herren vill prata med oss om? 

Skriv ner den syn och det tilltal du får … Här visar Habackuk på en princip som vi kanske ska ta efter. Att teckna ner det Gud talar till oss om. När vi får en profetisk hälsning. Att då ”skynda oss” att skriva ner. Allt för ofta inser jag att jag missat det. Det vil jag från och med försöka göra.

Ty ännu måste synen vänta … Om en syn måste vänta är det bra att skriva ner den för att komma ihåg den. ”Men den skyndar mot sin fullbordan” – Att lita till att Guds tilltal kommer att gå i uppfyllelse. 

Ljuger inte … Guds tilltal ljuger inte. Behöver man säga det? Nej, men det är tydligen så att vi behöver fästa vår tillit till det. Det är när så sker vi verkligen inser att vi sett och hört rätt. Den skall helt enkelt inte slå fel. Och som det inte räckte: ”Om den dröjer (uppfyllelsen), vänta på den, ty den kommer helt visst”. En översättning säger: ”Det kommer inte gå en enda dag över tiden”. Eller som kärnbibeln säger: Den ska inte försenas.  Ytterligare skule det kunna stå att ”den längtar” efter att uppfyllas. 

Den rättfärdige skall leva genom sin tro … Tänk att tron på Gud får vara vår livskraft och drivkraft. 

Egen vinning … Vilket uppsåt har vi? Vad vill vi? Är det för vår egen vinning eller är det för Guds skull?

Jorden skall bli full av kunskapen av Guds härlighet … såsom vatten täcker havets djup. Denna vers tål att landa i. Tänk – hela jorden inkluderar där du bor!!

Vad för nytta gör en avgud? … Ingenting. För den är skapad av död materia. Har ingen kraft i sig självt. Vad kan den lära oss? Ingenting!! För det finns ingen anden i den. 

Med Herren är det annorlunda … Halleluja. Vi får vara stilla vid honom!!

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Vem spelar huvudrollen?

Läser ju Sjödins andaktsbok. Goda tankar som sätter fart på tänket.

Vem spelar huvudrollen i ditt liv? Vem är det som tar ledningen i allt som sker?

Texten på bilden säger något väsentligt bra. Vi behöver inte ta huvudrollen för vårt andliga väl. Den har redan Jesus tagit. Räddningen är redan gjord. Det är Guds idé. En gåva från Gud , från början och till slut.

Vi behöver inte skriva om manus. Inte omfördela rollerna. Det är så bra som det kan bli faktiskt.

Tycker om orden som talar om den bästa platsen:

”Den bästa platsen i tillvaron är den där Gud får inneha den främsta platsen”

I en tid där ”jaget” är den viktigaste delen och ska inneha den största rollen är det svårt att få plats med detta tänk. ”Kan själv” och egot är i första rummet. Man ska ha makten själv. Så tror man att det är den bästa vägen.

Tänk att starta dagen och påminna sig om att det är Gud som har huvudrollen. Han har det bästa utkastet till manuset. Vi kan tryggt lägga dagen och livet i hans trygga hand.

Skriv inte om hans manus för ditt liv. Lev det istället ihop med honom. Det är ett levande dokument som Gud utvecklar efter hand. Vila i det.

Idag ber vi för riksdagsman Peter Hultqvist (S)

Publicerat den

Läs med mig – Habackuk bok Kapitel 1

Inget är känt om Habackuk mer än att han var verksam som profet i Jerusalem i Juda rike under slutet av 600-talet, då Babylon besegrat det assyriska väldet och nu var den dominerande världsmakten som utgjorde ett allt större hot mot landet. Habackuk berättar hur han står i sitt vakttorn och ser babylonierna som världens herrar. Han undrar varför inte Gud ingriper mot deras ondska och förtryck utan låter dem utföra sina grymma avsikter med judarna.  Svaret blir att Gud en dag kommer att döma alla onda folk. Babylonierna kommer förvisso att vara det redskap som straffar judarna för deras synder, men sedan kommer deras högmod att bli deras fall. När tiden är inne kommer de själva att drabbas av undergång på grund av sin egen synd. Boken slutar med profetens lovsång över att Gud har allt i sin hand. (Citat från http://www.alltombibeln.se. 

Det som är lite unikt med Habackuk är att han inte profeterar särskilt mycket till folket om vad Gud säger. Istället går han till Gud med folkets frågor. Hur kan Gud tillåta att ondskan inte verkar få någon bestraffning? Guds svar är att det finns en gudomlig plan för historien som både har dömt och ska döma all ondska men under tiden får den rättfärdige leva av tro, se Hab 2:4. (Källa: Kärnbibeln)

Hur länge skall jag ropa utan att du hör mig … Habackuk blottlägger något jag tror att alla vi människor någon gång har brottats med. Där vi upplever det som att vi ropar för döva öron. Han undrar hur Gud kan se allt det onda och inte gripa in. I vårt perspektiv skulle Gud gripa in så fort han såg att något ont skulle ske. Så att det aldrig hände. Varför han dröjer är svårt att förklara med vår begränsade logik.

En gärning gör jag som ni inte kommer att tro … Gud överraskar. Gör så stora ting att man får svårt att tro på det. 

Habackuk hänvisar till Guds storhet och renhet … Det är som att han vill påvisa Gud om Guds renhet och helighet. Att Gud inte skall kunna stå ut med det onda utan att göra något åt det. Något av ”ska det verkligen var på detta viset, Gud?”

Har du några tankar om detta avsnitt?