Jobs ord kan bli till en hjälp … När jag läser detta kapitel får jag en känsla av att hans ord kan bli en hjälp till att formulera sin nöd. Att det blir en väg att inse att man inte är ensam om att uppleva lidande. Kan det ligga något i det?
Uppriktig .. Fylld av ångest kan man ana den bitterhet Job känner i lidandet, men han var uppriktig mot Gud. Jag tror att det är ett sätt att hantera våra känslor. Brukar säga att det är bättre att pysa ut det jobbiga än låta det spränga oss. Man kan ana att Job snuddar vid att anklaga Gud för att Gud är orättvis. Vad hade hans rena liv betytt egentligen. (Jmf 38:2)
Hur ser Gud på oss? … Är hans blick bestraffande som man anar att Job vill göra gälande i sitt lidande? Eller ser han på oss med kärlek? Det sistnämnda tänker jag att det är.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 