Påminner igen om vad jag noterade i första kapitlets läsning: Gud säger också att Jobs tre bekanta (Elifaz, Bildad och Tsofar) har fel om Job, se Job 42:7. Deras repliker (Job 4-5; 8; 11; 15; 18; 20; 22; 25) och även troligtvis Elihos tal (Job 32-37) innehåller alltså uttalanden som Gud inte håller med om. Vi måste därför vara försiktiga att citera innehåll från den delen av Jobs bok i bemärkelsen ”Guds ord”, eftersom det är mänskliga tankar om Gud. Ordet för prat (hebr. milah) som också kan översättas babbel förekommer ofta här. De långa dialogerna som tuggar om samma ämnen gång på gång gör att läsaren också blir delaktig i Jobs frustration att få ett slut på allt detta mänskliga prat.
Job kan inte vara god? … Bildad drar en slutsats som bli knepig. Gud kan inte straffa en god människa – alltså är Job inte god. Även Bildad hade uppfattningen att en människas lidande måste bero på den själv. Att Jobs barn hade dött på grund av deras egen synd blir också märklig.
Letade inte Job på Gud? … Bildad trodde att Job litade på något annat än Gud. Sådant kan inte hålla i längden.
Trygghet … Trygghet är ett mänskligt grundbehov vi har. Vi kan försöka fylla den tryggheten med hjälp av pengar och ägodelar. Men det kommer inte lyckas. Det är Gud som ger en bestående trygghet.
Har du några tankar om detta avsnitt?


