Våra dagar är bestämda … Ändå vet vi inte när det är dags. Våra månader på jorden är fastställda ändå vet vi inte när vi lämnar jorden för evigheten. Det säger oss att vila i att när det är dags hämtar Gud oss hem. Inget avslut utan et steg vidare in i något nytt.
Åter gro igen .. För ett träd fins det hopp. Vi är grenar i hans stam. Vi gror för en ny tid – en evig tid.
Job står fast vid att han är ren inför Gud … Någonstans genom denna långa period skulle det visa sig om Job syndat. Men det sker aldrig. Han är trygg i att han inte syndat.
Livets klagan … Job inser att livet är kort men fullt av klagan. Mitt i sin klagan verkar Job tro på att det finns en uppståndelse. Trots att det är långt kvar tills Jesus visar på denna uppståndelse. I detta hopp kan Job se att hans lidande har en ände. Det är ett tillfälligt lidande i evighetsperspektivet. Det finns et hopp mitt i ahsn lidande. Det kan göra att man kan bära lidandet på ett anats ätt.
Såg Job något som ännu inte var uppenbarat? … Gamla testamentet lyfter inte uppståndelsen eftersom Jesus inte öppnat den vägen. Men det verkar om att Job öppnar lite på förlåten omkring det eviga som tidigare inte var något man sett.
Kan lidandet ge oss större insikt? … Man kan ana att Job visar på en djupare dimension? Att lidandet kan på sitt sätt berika livet? Kan lidandet ge insikt i beroendet av och till Gud? Kan lidandet väcka ett hopp som går djupare än vi förstått tidigare? Att på samma sätt som torka gör att trädets rötter söker sig ännu djupare för att finna vatten så för lidandet oss djupare in hos Gud?
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 