Att få prata ut … Job säger: ”Lyssna noga på mina ord, låt det vara den tröst ni ger mig”. Att bara får prata av sig kan vara tröst nog. Kanske inte så många svar kan ges till det. Men det är inte alltid det viktigaste. Att bara få lätta på trycket genom att någon lyssnar till det man behöver säga. Det kan vara gott nog. Finns det då någon som vill och har ro att lyssna?
Kan någon lära Gud förstånd? … En intressant fråga. Kanske är det mer ett konstaterande. Nej, ingen kan tillföra Gud något i förstånd. Han har långt mycket mer än vi tillsammans kan åstadkomma.
Kan inte ogudaktiga uppleva lycka och bli rika? … Sofar antyder ju det. Job motsätter sig det. Han visar på att så kan det visst bli. 21:22-25 säger Job att Gud gör som han vill. Somliga ger han rikedom andra får leva i fattigdom.
Människans framgång … Har i Guds ögon med människans inre och inte yttre framgång. Med hennes överlåtelse att göra. Vi har lite för lätt att bara se till det yttre. Värdera därefter.
Gud vet bäst … Trots allt som Job möter, sin undran över varför han möter lidandet, så inser att Gud vet ändå bäst. Och erkänner det. Här kan vi lära något. Att vad vi än möter kan vi lita på att Gud vet bäst. Har allting i sin hand. Även när vi har svårt att se och inse det.
Om nu en ogudaktig har framgång … är det då någon ide att vara god? Inför evigheten är det andra parametrar. I detta livet förbereder man sig för det eviga. Att vara redo för evigheten har inget med rikedom att göra. Det har med hjärtats inställning att göra. Hur har du det med förhållandet till Gud inför evigheten?
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 