Att gå före … Abiam gjorde som sin far. Levde i samma synder. Vad lär vi våra barn? Vilka exempel är vi? Ibland kan jag höra en rätt nonchalant hållning i detta. ”Alla måste ta ansvar för sig själv”. ”Jag vill göra som jag vill” osv. Visst, var och en får ta ansvar för sitt liv. Men vi vet också att vi alla tar intryck av någon. Vem har du tagit intryck av? Och vi är mer frukt av våra föräldrar än vad vi kanske vill erkänna. Så frågan är berättigad: Vilket exempel är du och jag?
För Davids skull … Åter igen ser vi att Gud handlar ”för Davids skull” och för ”Jerusalems skull”. Det verkar som att han har tålamod med Abiam trots hans synder. För Det fanns större syften med Jerusalem. Vad vi kan notera är att Gud handlar så ”för Davids skull” trots hans snedsteg och misslyckanden. Gud tyckte inte om det han gjorde men det fanns förlåtelse och upprättelse. Davids fick förnyat förtroende som ledde tills Guds hållning som vi tex läser om igen
Gjorde vad rätt var … Äntligen någon som gjorde vad rätt var i Herrens ögon. Men ändå inte fullt ut av någon anledning. Offerhöjderna blev kvar. Ändå var han hängiven Gud. Jag tänker att det vore klart bättre att inte spara något sm påverkar mig negativt. Annars finns det kvar en hake på mig som kan göra mig illa. Som kan få mig att snava igen.
Kung efter kung … gjorde vad som var ont i Herrens ögon. Med undantag av Asa. Ett så destruktivt beteende. Det uppmuntrar oss till att göra tvärt om. Att göra det som är gott i Herrens ögon. Vad är det att göra gott i Herrens ögon?
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 