Elia … En spännande man att följa. En profet. Han var trygg i sin roll. Följde Guds uppmaningar. Det han sa föll in. För att han var vältalig? Nej, för att han hade täckning bakom orden. Han gick på Guds befallning. Därigenom växte respekten för honom. En man att se upp till och följa hans exempel.
Inget regn … Det drabbade Elia lika fullt när han säger det. Han väjer inte för det. Men Gud visar omsorg och leder Elia genom denna period. Han förs till bäcken Kerit. Korparna kom med mat som Gud hade sagt. Inget regn kom så det var inget konstigt med att bäckens vatten sinade. Då har Gud en plan till.
Änkan … Hon var av Gud förberedd. Hur mycket hon förstod vet jag inte. Men hon följer Elias ord. Mjölet tar inte slut. Olja likaså. Tänk dig att du får vara med om något liknande. Du känner dig manad att hjälpa någon. Så när du gör det så välsignar det ditt liv. Låt den tanken få sjunka in lite hos dig.
Änkans son dör … När sonen dör verkar det som att allt det som skett med mjölet och oljan bara glöms bort. Nu är det nästan Elias fel att pojken dör. Det verkar som att vi har rätt så lätt att glömma det som skett och borde skapa tro inom oss.
Gudsman … Änkan borde väl redan innan sonen får liv igen insett att Elia var och är en gudsman. Men nu utropar hon sitt erkännande. För mig blir det en eftertänksamhet hos mig. Är det antalet under hos Jesus som gör att jag tror? Eller är det att Han är Guds Son? Var vilar min tro och tillit till Gud och Jesus? Är det genom vilka dom Ä R eller vad dom G Ö R ?
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 