Läs med mig 1 Kungaboken – Kapitel 22

Fråga dock Herren först … Man kan tycka att vägen man vill ta är bra. Man kan tycka likadant att vale av olika sak är gott för oss. Men en god väga att utgå från är: ”Fråga dock Herren först”. 

Skillnad på profeter … Det verkar som att det finns olika typer av profeter runt kungen. Dom 400 var samstämmiga. Men Josafat var ändå inte riktigt nöjd. Borde han inte förlita sig på 400 samstämmiga röster? Han frågar efter en ”Herrens profet”. Det väcker oss att lyssna till rätt profet – en Herrens profet skall vi lyssna till. 

Men jag hatar honom … Vad lätt det är att bara vilja höra det som kittlar i öronen. Israels kung hatade Mika för att han bara profeterade fel enligt honom. Det föll inte i hans tanke att det var han själv som borde ändra sig. När du möter ett mindre gynnsam hälsning från Gud- hur bemöter du den då?

Att försöka lägga orden i munnen så att de stämmer bättre … Man försökte få Mika att tala vad man ville höra. Det skulle kunna vara en enkel väg. Om man vill vinna fördel i det korta perspektivet. Men Mika visste bättre än så. Han kunde bara tala vad Herren ville ha sagt genom honom. Inget annat fanns i hans tanke. ”Det Herren tala till mig skall jag säga honom”.

Lögnens ande … Det kan vara svårt att genomskåda en lögnens ande. Den kan vara så snarlik det sanna att det är lätt att ta fel. 

Det kan kosta att vara ärlig … Mika insåg att han skulle hans fängelsetid skulle bli lång. Han visste att det Gud talat skulle slå in. Aha skulle inte återkomma levande.

Han gjorde nämligen … Nästan ite överraskande i tonen noteras att han gjorde ’nämligen’ det som var rätt i Herrens ögon. Det var tydligen inte det vanliga på denna tid. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Lämna en kommentar