Läs med mig 2 Kungaboken – Kapitel 24

Oskyldigt blod … Det ville Herren inte förlåta. Kraftfulla ord. I grunden ligger säkert att man ville inte ha förlåtelse. Man hade ingen ånger. Ingen nöd. Då är man i en återvändsgränd. 

Det är en mörk historia …När man reflekterar över alla dessa kungar och hur deras relation med Gud var så dålig blir förundrad. Historiskt har Gud bistått sitt folk. Gjort då mycket gott för dom. Men man glömmer och vänder Gud ändå ryggen. 

  Varför blir det så? Jag har inga bra svar. Men kanske ett är att man glider bort från Gud och in i en ”egen värld” där man tycker sig tro att den är så mycket bättre. Man har inget intresse av att se hur det var förr. Inte vad det innebär. Drar inga slutsatser av det. Så väljer man sin egen väg. Kanske för att den kan bli mer populär. 

  Vad lär vi oss från historien? Vad är det för gränspolar vi flyttar? Vilka gamla beprövade vägmärken struntar vi?

  Det fins lite att fundera runt dessa texter och vad dom gömmer av visdom

Har du några tankar om detta avsnitt?