Läs med mig Esra bok – Kapitel 2

Vände tillbaka … Ibland funderar jag på att vi skulle behöva vända tillbaka till den plats vi kom från. Särskilt avfolkningsbygder. Har sådan respekt för dom som tar sig an bygder där församlingen va driftig och full av kraft. Men nu, i takt med avfolkning, inte kan driva en församling längre. Oftast finns det folk kvar i bygden. Men församlingen har, mer eller mindre, fått ge upp. Det är klart enklare att ha en vision för den större staden. Så all respekt för den som vänder åter till det mindre sammanhanget. Nu läser vi om det folk som vände tillbaka för att bygga upp templet. 

Hade kvar sitt uppdrag … Vi läser om at de personer med olika uppdrag vände tillbaka. Man identifierade sig fortfarande som tex dörrvaktare, sångare eller vad det nu var. Trots sin fångenskap verkar man inte tappa bort sin uppgift. 

Tillhör jag Israel? … Så spännande att de som inte kunde uppge om de tillhörde Israel följde med. Fast de inte kanske ”behövde” det. 

Gav efter sin förmåga … I Guds rike har inte antal kronor räknats på det sättet att det skulle värderas hur mycket man offrade. Utan man såg mer på hur man gav efter sin förmåga och sitt hjärta. Änkans skärv är verkligen ett bevis på det. Den principen får vi använda idag med. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Lämna en kommentar