En enda man … Ett uttryck som vill visa på enhet. Att man går åt samma håll för samma syfte. Den känslan tror jag kan bli bättre i vår tid.
Hade kvar sitt uppdrag … Vi läser om att de personer med olika uppdrag vände tillbaka. Man identifierade sig fortfarande som tex dörrvaktare, sångare eller vad det nu var. Trots sin fångenskap verkar man inte tappa bort sin uppgift.
Deras prioritet … Man började med Guds altare. Inte något annat ”viktigt”. Det var det centrala i templet. Dom visste också att dom behövde tillbe och offra för utmaningen var stor. Inte bara själva bygget utan också folket som Bode där var dom rädda för. Dom ville be till Gud om hjälp. Då var altaret första prioritet. Vad för ”viktigt” bygger vi på?
När grunden var lagd … observera, bara grunden. Inga väggar och inget tak. Inga dörrar eller fönster. Men då gjorde prästerna sig i ordning och intog sin plats. Man firade för att grunden till templet var nu på plats.
Ljudet av firandet … hördes vida omkring. Man jublade. Man grät. Undrar vad som skulle hända om vi skulle göra så idag….
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 