Skadeglädje

”Skadeglädjen är den enda sanna glädjen”

O nej, klart det inte är så!!

Läser just nu i Obadja bok i gamla testamentet. Där läser jag följande:

Se inte med skadeglädje på din broders dag,
på hans olycksdag (Obadja vers 13).

Obadja skriver om att man inte ska glädja sig över någon annans olycka. Ibland verkar det som vi människor tror att ovannämnde ”ordspråk” verkligen är sant och så det förhåller sig. Det är som att vi själva kommer i bättre dager genom att tänka så. Men så är det ju verkligen inte.

Skadeglädje är som att strö salt i såren. Att slå på den som redan ligger. Att mer eller mindre mena att ”vad var det jag sa?” och ”det visste jag väl att det skulle bli så”. Det är som att den utsatta får skylla sig själv också. Det är ju likadant där att det verkar bli en skadeglädje över det.

Jag blir verkligen bekymrad när denna hållning visar sitt mindre goda tryne. För i en sann omsorg och med sann vilja att förändra ett system funkar inte metoden ‘skadeglädje’. Då hjälper bara omsorg och en utsträckt hand till förändring.

I allt det som vi möter av olycka och tråkigheter finns en Gud som vill se förändring . Som är den förändringen. Somliga menar att det inte varken hjälper eller räcker med att börja ropa ”Jesus”. Tänk så fel man kan ha. För det är just Jesus som kan hjälpa oss att komma på rätt köl igen. För när han griper in förändras våra attityder. Vi blir påverkade på ett bra sätt. Om vi ställer oss under den förändringen. Annars händer ingenting.

Obadja skriver i vers 15 att våra gärningar ska komma tillbaka över våra egna huvuden. Det är tankeväckande. Det är lätt att beskylla någon annan för det. Men det gäller oss alla. Betänk innan du fäller för snabba domar. Betänk!

Snarare borde vi göra allt för att rädda. Inte rädda läget tänker jag. Utan rädda alla som drabbats. Och hjälpa till en sund lösning. Helt enkelt vara en del av en positiv förändring istället för vinna poäng på en annans bekostnad.

Var rädd om dig själv och dom runt omkring dig