Herrens nåd … Mitt i all klagan kommer det något barmhärtigt. Nåd. Det är så stort. Vad skulle vi göra utan nåden? Guds barmhärtighet tar aldrig slut!!
Ny varje morgon … Ett rätt märkligt uttryck. För Gud är inte föränderlig. Samma lika hela tiden. Ändå talas det om en barmhärtighet som varje morgon är ny. Tänker att den alltid är så stor och underbar att den uppfattas ny varje morgon. Men är egentligen likadan.
Därför hoppas jag … Vårt hopp har sitt fäste hos Gud. Därför är det möjligt att hoppas hela tiden. Underbart sant.
Att vänta på Herren … Herren är god emot den som väntar på Herren. För den har ställt in sig åt Guds håll.
I stillhet … Hur svårt är det inte att stanna upp och vara i stillhet. Vi har så mycket för oss. Det finns något stort i stillheten. Där kan vi lyssna bättre. Där har vi tid att ta emot. Där hinner Gud verka i oss. Han får möjlighet att tala till punkt med oss. Alltså att tala färdigt ostört.
Förbarmar sig i sin stora nåd … Kan det bli bättre än så?
Herrens blick … En blick som ser. Den sveper inte bara förbi snabbt. Han ser!!
Har du några tankar om detta avsnitt?


