Nåd är ju något fantastiskt. Nåd fria och förlåter. Upprättar oförtjänt. Jag tänker mig nåd som alltid något fulländat omöjlig att beräkna eller värdera. Den är alltid fullt ut. Finns inget som heter ”du fick i alla fall lite nåd. Hoppas satt du får lite mer senare” Nej , kommer nåden kommer den 100%.
Men när jag läser i Rom 5:20 beskriver bibeln nåden som överflödande. Som om om det skulle behövas. Läs får du se…
”….. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.”
Romarbrevet 5:20 SFB15
Överflödade nåden ännu mer
Helt fantastiskt. Kärnbibeln vill förtydliga det :
”Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större. [Den uppenbarar synd.] Men där synden blev större, där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).”
Romarbrevet 5:20 SKB
Lagen gjorde synden tydligare. Vilket säkert också gör den större. För vi ser den i sin fullhet. Men hur stor synden än blir och man omvänder sig kommer nåden att överflöda ännu mer. Ännu mer!!
Äskar uttrycket ”Guds oförtjänta favör och kraft”. Gud är en så förstående Gud. Hans barmhärtighet är stor. När man som människa inser sin synd eller sin belägenhet och inser vikten av omvändelse är hans nåd överflödande. Fritt tolkat skulle man kunna tänka att han öser över oss mer nåd än vi behöver. Men han gör det ändå.
Guds nåd är ännu större. Alltså den täcker synden. Är synden stor är nåden ändå större. Så stor är Gud.
Ger den oss möjlighet att synda på nåden ? O nej. Det är en villfarelse att vi medvetet kan synda och tro att nåden täcker det. Nej , nåd samspelar med ödmjuk omvändelse.
Om inte Guds nåd hade denna magnifika storhet hade det varit ute med oss. Men nu finns det hopp. Ett tillförlitligt hopp. Det är vår framtids säkra grund. Halleluja.
Pedher´s blogg 