När livet vandrar vidare

Igår var det begravning efter min faster Kerstin. Jag skulle ha varit med men blev sjuk. Begravningar är verkligen något speciellt.

Det blir så definitivt. Men så viktigt att få ha den stunden. Jag tror det är ett viktigt moment i sorgeprocessen.

Vi som har en kristen tro har ett hopp som bär oss genom sorgen. Vi tror inte att detta är slutet på vår resa. Vit tror på något efter detta.

Livet vandrar vidare

Vi tror att den dagen vi lämnar detta jordeliv vandrar livet vidare till den himmelska världen – hem till Gud.

Sorg kommer alltid vara just sorg. Det kan vi inte ta ifrån någon. Men det är skillnad på att sörja med ett hopp som bär sorgen än att sakna hoppet helt.

Jag tänker mig livet att det vandrar ut från evighetens himmel. Där vi kommer ur Guds tanke och skapelse. Vandrar ut i livet. En dag vandrar vi hem igen. Det är som att vi fick en lånad tid här på jorden. Men inställa verket hör vi i himlen. Därför kommer vi känna oss hemma hos Gud. Vi hör honom till. Det är verkligen borta bra men hemma bäst när vi vandrar vidare tillbaka till evigheten.

En dag vandrar vi efter. Då möts vi igen. Dom som gått före får möta oss. Vi finner vår plats som är förberedd för oss. Det är barmhärtigt vackert.

Kerstins liv var inte en vandring ensam. Hon hade sin man Gunnar, sina barn, barnbarn och många vänner. Och så vandrade hon livet med Gud. Det var hennes naturliga livsvandring. Ett hjärta som brann för att göra gott för andra. Ett föredömligt liv.

Vi kan välja hur vi vill vandra vårt liv. Vi är skapta för en gemenskap med Gud. Det är det mest naturliga. Lika naturligt som det är tänkt att vi vandrar vidare hem till honom. Men vi kan välja bort det. om du frågar mig är det ett mindre lyckat val.

Foto av Elin Gårdestig

Det är en dubbel känsla när man finns där i en begravningsakt. Ett definitivt slut ändå har en ny början ägt rum. Det gör det hela så overkligt verkligt. Jag älskar skogskapellet i Katrineholm. För altarfönstret är som en vacker påminnelse om att livet vandrat vidare. Ut genom Guds natur och hem. Hem till skaparen. Gud själv.

När livet vandrar vidare

vandrar vi hem till Gud