Att fråga Herren … Allt för ofta försöker vi lösa det först själva. Glömmer att vi har en Herre att rådfråga. Det är inte fegt, har ingen prestigeförlust i sig, har inget med att vara sig att göra att fråga Herren. Det är i högsta grad det smartaste vi kan göra. Det borde vara det första valet. Alltid. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet ….” Hur fortsätter det? Då skall vi få allt det andra också.
Att inte få rådfråga … De äldste hade hamnat i ett läge där de inte fick rådfråga Gud. När man hamnar i det läget är det ute med oss.
Jag är Herren er Gud … Den dag Gud erkände Israel inför Jakobs avkomlingar i Egypten sa han …. ”Jag är Herren er Gud”. Ingen fick orena sig med Egyptens avgudar. För Gud skulle vara deras Herre. Alltså den Gud man tillbad och hade insegel i sitt liv. Han skulle vara deras Herre – härskarornas Gud.
Den ursprungliga tanken … den var att Israel var Guds egendomsfolk. Men de var upproriska. Genom historien ser vi hur man faller gång efter gång. Vad är ursprungstanken omkring dig? Vill du erövra den? Lever du den? Värde den då väl.
För mitt namn skull …Guds namn förpliktigar. Gud är hans namn. Guds namn är heligt. Så heligt att man inte fick uttala det. Så det förkortades med JHWH. Så hans namn har kraft. Hans namn är mäktigt. Så när han säger ”för sitt namns skull” finns det oerhört mycket bakom det namnet.
Att vanhelga hans namn … Han uppmanar dom att inte mer vanhelga hans namn. Vilket man gör när man förnedrar det med våra handlingar som inte är Guds handlingar.
Har du några tankar om detta avsnitt?
Pedher´s blogg 