Månad: december 2023

Publicerat den

Var inte rädd!

När änglarna kommer till herdarna säger dom ”Var inte rädda”. Klart dom blev rädda med en sådan stor mängd av änglar som lyste upp himlen denna natt. Jag har tänkt att ibland verkar det som vi människor är rädda för Gud. Kanske gömmer sig människor bakom att de menar att han inte finns. Men i själva verket räds man honom.

Behöver vi vara rädd för Gud? Inte alls. För i grunden är han en Gud som vill alla väl. Han kommer med ett glädjebudskap. Det kan man inte göra på ett skrämmande sätt. Det går inte att se glad och arg ut på samma gång.

Han har kommit för att tala frid till oss. Han kommer som försommaren. Han vill förlåta. Somliga är rädda för att Guds skall se dom. Troligen är det möjligen så at då har man inte rent mjöl i påsen. Ändå vill Gud oss gott om det är så. För vänder vi om är han snar til att förlåta.

Han är rättvis. Han vill att det ska gå oss väl. Så hans insåg när han rör sig i vår riktning är att inte sätta dit oss. Utan han vill lyfta oss.

Så var inte rädd!! Budskapet är fantastiskt. En frälsare skall födas. åt oss. Åt dig. Åt mig. Han kommer för vår skull. Vi läser att han skall vara Underbar i råd, väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste. Alla hans namn är till vår fördel. För när vi säger vårt ja till honom är han verkligen sådan mot oss.

Var inte rädd för Gud. Sök dig istället till honom.

Vill du läsa de andra tillfällena som jag skrivit om att vi inte ska vara rädda så finns dom här: Var inte rädd och Var inte rädd.

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 40-42

Guds härlighet återvänder till templet … Den rubriken har Kärnbibeln kapitel 40-48. Vi kommer in i ett avsnitt om synen av Gudsstaden. Ett intressant avsnitt med en vacker avslutning. Denna dag läser vi tre kapitel. De hänger så ihop om templet.

Koppar … mannen glänste och strålade alltså. Han skulle mäta staden

Änglars och människors mått … Finns en intressant beskrivning av olika mått. Den himmelska aln som här används. Det kanske är beskrivning av himmelen ”extra allt” – det är lite mer än på jorden. Kärnbibeln: ”Himmelsk-aln En vanlig (mänsklig) aln var 45 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret, se 5 Mos 3:11. Här används en ”himmelsk-aln” som är en handsbredd (8-9 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 54 cm lång. Mätstångens totala längd blir då 3,2 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln. I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått (Upp 21:17), vilket kan handla om dessa olika mått.] Han  mätte murens bredd, den var en stång [3,2 meter bred], och höjden, som också den var en stång [3,2 meter hög].”

Varför mäta? … Man kan undra varför det var viktigt att mäta. Kan det vara att påvisa att detta var verkligen verkligt? Någon har utryckt det som att de skulle mäta hans tempel och se att det var fullkomligt och gott.

Området runt templet … När israels folk vandrade runt i öknen hade man med sig tabernaklet. När man slog läger satte man upp sin tält runt tabernaklet. Här läser vi om området kring templet. 

  Jag tänker mig en bild av detta. Runt vår kyrka ligger staden. Vi är Guds tempel och runt omkring oss finns det grannar. Ja, i alla fall för oss som bor i staden. Men jag hade även grannar är jag bodde på landet. Hur ser vår omgivning ut? Hur kan vi betjäna den? Vad är vår uppgift för den.

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Må det ske med mig som du har sagt

I jultid så läser man gärna julevangeliet. Lukas kapitel 2. Berättelsen om Jesus när han föds i Betlehem. Då är maria höggravid och Josef och hon beger sig till Betlehem för att skattskrivas. Men vad hände innan dess?

Det läser vi i Lukas 1. Maria får besök av en ängel. Ängeln berättar om vad Gud tänkt om henne. Att hon blir rädd är väl inte så konstigt. Fylld av stor respekt inser hon vilken stor uppgift Gud kallar henne till.

Men hon landar i ett beslut efter att ha funderat …..

Må det ske med mig som du har sagt

Och där händer undret. Hennes ja för henne in i uppdraget som får sin start på ett sätt i julevangeliets berättelse.

Vad kallar Gud dig till? Skulle tro att det inte är något du stor på torget och ropar ut. Med stor respekt och kanske vånda bär du det inom dig. Kanske till och med lite rädd.

Jag vill uppmuntra dig att likt Maria våga säga ja. Hon kunde inte räkna ut allt vad detta skulle innebära. Men troligt är att hon ändå vågade tro att det skulle fungera. För det var Gud som kallade. För honom hade hon respekt. Så vill du likt Maria säga

Må det ske med mig som du har sagt

Det blir din start på något som kommer att växa fram. För den Gud kallar utrustar han. Han lämnar inte där utan går med.

Kan det vara så att just nu är den rätta tiden för dig att säga ditt ja? Jämför inte din kallelse med någon annan. Du har fått den för att du är ämnad för den. Inte någon annan ska ha din kallelse. Den är din.

Min bön idag är att du ska få mod att säga ja. Det är det bästa du kan göra. Det kommer välsigna dig.

Gud välsigne dig i ditt uppdrag

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 39

Elda upp rustningarna … Det vore väl skönt om det skedde idag. Att all krigsutrustning fick brinna upp så att ingen kunde kriga mer …

De framtågandes dal … Troligtvis öster om Döda havet och kungsvägen från Amman, via Petra till Egypten.

Förbarma mig över … Återigen ser vi hur högt och nära Israels folk är nära Guds hjärta. Det måste ha smärtat honom mycket varje gång de avfallit. Ändå är han stor i barmhärtighet. Full av nåd. 

Att hamna i fiendens våld … Det finns en barmhärtig bild som växer fram. Israels folk var kringspridda och hamnat i deras fienders våld. Men ud löser dem från denna fångenskap. De blir fria. Vi kan hamna i vår fiendes våld. Men Gud vill föra oss ur den fångenskapen. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 38

Gog i Magogs land … Nuvarande Turkiet. Vi möter Meshek och Tubal vilka är Kappadokien, också i nuvarande Turkiet.

Olika platser … ”Perser [nuvarande Iran], nubier [nuvarande Sudan] och puteer [nuvarande Libyen] är med dem, alla med sköld och hjälm, Gomer [områden i nuvarande centrala Turkiet] och alla dess härar, Togarmas folk (hus) [hebr. Bet Togerma – östra delen av nuvarande Turkiet] längst upp i norr och alla dess härar – många folk har du med dig. [Denna koalition av sju nationer i vers 2-6 representerar norr (Meshek, Tubal, Gomer, Togerma), sydväst (Sudan, Libyen) och öst (Persien/Iran).]” ”Perser [nuvarande Iran], nubier [nuvarande Sudan] och puteer [nuvarande Libyen] är med dem, alla med sköld och hjälm, Gomer [områden i nuvarande centrala Turkiet] och alla dess härar, Togarmas folk (hus) [hebr. Bet Togerma – östra delen av nuvarande Turkiet] längst upp i norr och alla dess härar – många folk har du med dig. [Denna koalition av sju nationer i vers 2-6 representerar norr (Meshek, Tubal, Gomer, Togerma), sydväst (Sudan, Libyen) och öst (Persien/Iran).]”

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Hur länge håller batteriet?

Min dator har ett batteri i sig. Det har en ganska lång bärkraft. Alltså, jag kan hålla på rätt länge med datorn. Min mobil har också ett batteri. Ibland märker jag att batteriet verkar ta slut fortare än valet. Likaså har min bil ett batteri som gör att jag kan köra några mil på bara el. Ibland verkar det bara som att det tar slut fortare än andra gånger.  Så man kan undra hur länge räcker egentligen ett batteri?

Jag är ingen ingenjör och har rätt begränsad kunskap om batteriets egenskaper. Men en sak tror jag mig ha förstått. Allt beror på användningen, vad jag gör med datorn, bilen eller mobilen. I vilket klimat jag använder dessa. Är det redigt kallt ut minskar batteriet sin prestanda. Kör jag fort går det fortare slut. Är jag ute och surfar med mobilen går det åt rätt mycket batteri. Datorns batteri går fortare slut om jag tittar på film tex. så användat avgör rätt mycket och värmen omkring batteriet.

Jag tänker att inom oss har vi ett ”batteri” också. Som också påverkas hur vi använder ”det”. Kanske är det inte så konstigt att vi ibland säger att vi behöver ”ladda batteriet”. För det tar också slut. Eller kraften börjar ta slut.

Med den bilden skulle jag bara vilja uppmuntra dig till att vara rädd o ditt inre batteri. Liksom ett batteri kan skadas av att det används hårt och inte laddas så är det med vårt inre ”batteri”. Det blir helt enkelt svårt att få tillbaka dess prestanda igen. Du behöver återhämtning. Du behöver ladda upp det ibland. Nu kommer vi in i en tid som kan vara mer stress än någonting annat. Men det finns också möjlighet att få ladda sitt batteri dessa dagar av jul och nyår. Får jag påminna om att dessa dagar inte kommer tillbaka förrän om typ 360 dagar. Det är rätt långt ifall man missar att använda dom väl denna gång.

Kanske skulle du redan nu boka in lite återhämtning under dessa dagar. Kanske till och med boka av något i julstressen. Detta år kommer jag inte ha samma tempo som förr har varit. Det blir några dagar av stillhet mellan dagar av möten med familj och vänner. Jag tror det är sunt att lägga in sådana dagar ibland. Det gör att det inre ”batteriet” får en chans att både återhämta sig och laddas upp.

Denna höst har jag lagt märke till hur ett intensivt schema bärs upp av dessa tillfällen. Det blir så viktigt att påminna sig om det.

Jag skulle verkligen vilja önska dig lite Julfrid i sin verkliga betydelse. Inte Julfrid i stress mellan det ena till det andra. Utan just Julfrid. Var rädd om dig!

Publicerat den

Årets Julklapp – sällskap….

Årets julklapp är ju utkorat sen en tid. Lite kul hur många försökte skapa denna i förtid. Som om man på så vis kunde påverka beslutet. Jag skulle tro att denna klapp var utsedd för länge sedan. Inget man bestämde liksom minuten innan den skulle annonseras.

Årets julklapp är sällskapsspelet

Lite intressant att det blev det. Det ska gynna gemenskap som vi verkligen behöver i denna tid. Men alla vet ju att det är inte alltid så lätt att spela spel i en familj eller sällskap. Inte alltid så lätt att förlora. Kan bli rätt jobbigt läge. Men denna klapp har något särskilt med sig. Jag skulle vilja döpa om årets julklapp till …

［ S Ä L L S K A P ］

Årets julklapp borde vara rätt och slätt ［ S Ä L L S K A P ］! Man säger att Sverige är ett av de länder man är rätt ensam i. Om vi menar ensamhushåll så ligger Sverige högt i jämförelse med andra länder. Aftonbladet skriver: ”Sverige präglas av hög utveckling, välstånd och självständiga samhällsmedborgare, men ett av världens modernaste länder är kanske också befolkat av de mest ensamma människorna. Det menar dokumentärfilmaren Erik Gandini”. Göteborgsposten menade att motsatsen är bevisad genom pandemin. Då visade vi verkligen att vi inte var ensamma genom att hjälpte varandra. Men å andra sidan var rätt många oerhört isolerade samtidigt. Enligt en stor europeisk studie – som bygger på omfattande intervjuer med flera tusen européer – så känner sig svensken faktiskt nästan minst ensam av alla. Och det är också en sanning uppenbarligen. Det kan bero på att vi är inte lika beroende av familjen som i andra länder. Ändå möter jag så många som uppger sig för att vara ensamma.

Årets julkapp skulle behöva vara just sällskap. Där fler upplevde att de tillhörde en gemenskap. Det är rätt lätt för hushåll som har fler än en person. Där har man en given gemenskap. För ensamhushåll är det en helt annan sak. Jag minns när jag bodde ensam i min ungdom. Jag hade många kompisar. Men det var lätt räknat på min hand alla de gånger jag tex blev hembjuden på mat efter en gudstjänst. Under två år var det tre familjer som gjorde det. Bitter? Nej, men förundrad. Det väcker något om detta med att öppna sina ringar och välkomna nya. Berättelsen skulle kunna göras längre.

Jag tror att vi skulle behöva tänka om. Att börja se lite vidare. Att ge sällskap till någon inom den närmaste tiden borde vara en god julklapp i år. Tänk om varje familj skulle söka efter en eller två ensamma och bjuda hem på lunch eller kanske lite fika någon gång? Nu när du ändå söker efter olika julklappar kanske du kan hitta på en sådan klapp också.

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 37

Förtorkade benen … En av de starka passagerna i Hesekiel bok.Hur det förtorkade får liv genom Guds Ande. Kan ett visst hopp beskrivas mer dramatiskt än just genom dessa förtrollade ben? 

”Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. [Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se vers 11. Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.]” (Kärnbiblen)

Vårt hopp är ute … Skulle tro att man någon gång tangerar denna känsla. Kanske till och med dricker djupt i dess bägare. Detta kapitel visar hur fel vi kan ha när vi mer att vårt hopp är ute. Vi kan tycka att vi är torra i anden. Men om vi känner så finns det verkligen hopp. Om inte vi kände så vore det verkligen ute med oss. 

Kan de här benen få liv igen? … Guds fråga till ”människobarn”. Tänk att han ställer den frågan. Han kunde ju svara direkt på den frågan själv. Men kanske är det för att vi skall stanna upp och låta vår tro växa. Att vår tillit till honom som har svaret och makten att göra undret växer. 

Ben får liv … Vilken mäktig syn. Från att ha varit en osmaklig syn med massa Bren efter ett krigsslag (vilket va en skam på denna tid) till att höra rasslet. Ben förs samman. Senor och kött växer på benen. Att sen se hur dessa får liv. Vilen förunderlig process. Och kanske är de en fin bild på hur du och jag kan få nytt liv i vårt andliga liv. 

Skapelsen … Påminner om när Gud blåser sin livsande i människan. 

Att få liv genom anden … Tänker att detta kan få vara en bön för oss själva. ”Gud, blås ständigt din livande i oss så att vi förbli levande i vår tro”. 

Så att de blir ett i min hand … Olika folk, olika stammar men det skulle bli ett i Guds hand. Alla kristna blir ett i Hans hand?!

Föra dem in i deras land … Inte konstigt att Israel är en nagel i ögat på så många. Man kan stödja en terrororganisation som Hamas istället för att stödja Guds egendomsfolk. 

En och samme herde … En Gud! Ett folk! 

Fridsförbund … Det är väl något man önskar över alla länder och över alla folk.

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Publicerat den

Rösten som ropar …..

Det finns en text i bibeln som vi läser speciellt i adventstid. Den handlar om Johannes Döparen men är skriven många hundra år innan. Vi läser:

”En röst ropar i öknen: ”Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.” ‭‭Jesaja‬ ‭40‬:‭3‬ ‭SFB15‬‬

Johannes Döparen hade nog ett ganska kort och enkelt budskap. Men det kostade honom livet trots allt. Men han var den som visade på Jesus. När Jesus kommer säger han ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd”. Det blev startskottet för Jesus. Johannes fortsätter sin mission men Jesus vinner fler lärjungar. Jesus tar helt enkelt över arenan. Folket omkring Johannes misströstar och tycker att han borde väl reagera på något sätt. Men Johannes svar är enkelt. ”Det är som sig bör. Han (Jesus) blir större och jag mindre”. Han var väl medveten att han skulle bana väg för Jesus. Sen var hans yttersta uppdrag slutfört. I tid varade hans mission inte så länge. Han förberedde sig i öknen och ödemarken klart mycket längre.

Den troendes viktigaste uppdrag är att visa på Jesus. Att bana väg för honom. Öppna vägen för honom till människorna på jorden. Så denna söndagen kan frågan ställas …

”Är vi denna röst?”

Jag tänker att vi behöver göra vägen till Jesus enkel. Inte genom att vi skapar en annan väg än den som Gud har lagt fast. Men vi behöver inte göra den mer komplicerad än så. Ibland undrar jag om vi handlar som att man först måste bli en mogen kristen för att sen bli det. Hallå, kanske du tänker så funkar det ju inte…. men kanske handlar vi så ibland.

Gå för den skull ut och gör alla till lärjungar. Det är en process. Det är Jesus som frälser och förlåter. Det kan vi inte göra mycket åt. Låt han göra det.

Hur kan vi göra vägen rak för Gud till människor. Hur kan vi öppna den vägen? Advent och jul är en så bra tid att visa på detta.

Jag tänker att den som inte har hittat Gud har missat något väsentligt i livet. Något rätt avgörande minst sagt. Advent och jul vill på något sätt påminna varje människa om detta viktiga. Gud vill liksom leta sig fram till var och en. Ibland blir den vägen rätt krokig. Men Gud är rätt uthållig och kanske rätt envis också. Och det är kanske inte så konstigt när han menar att han har världens bästa budskap och erbjudande.

Lyssna – kanske är det så att Gud försöker säga något till dig. Något som gäller just dig. Lyssna uppåt mot himlen. Lyssna inåt i ditt inre. Lyssna genom att läsa bibeln. Kanske till och med någon människa har en hälsning från Gud till just dig.

Bli rösten som banar väg för Jesus

Ta tillfället när det ges och visa på Jesus. Visst är han det bästa som kan hända oss människor.

Publicerat den

Läs med mig Hesekiel bok – Kapitel 36

Israels upprättelse … I förra kapitlet kunde vi se hur man förhöll sig mot Israel. Ni ser vi dess upprättelse. Tänk att profeten talar till det fysiska landet. Profeterar över det att det  snart ska åter få bebos av Guds egendomsfolk. 

För mitt namn skull … Gud hänvisar till sitt namn. Den han är. Därför upprättar han sitt folk. 

Guds renhet … Gud renar sitt folk. Upprättar det med försoningens vatten. Inte bara förlåtelse. Tvättas rena från det som de har orenat sig med. Alltså själva orsaken tvättas bort från dem. Gud ska frälsa dem från  A L L  orenhet. 

Nytt hjärta … Ett av många vackra passager i bibeln. Ge ett nytt hjärta och en ny ande. Stenhjärtat byts ut till ett hjärta av kött. Detta är en förnyelse inifrån och ut. Från djupet i människan. Gud vill skapa förutsättningar för oss att leva efter Guds tanke. 

Av nåd … Det är som att Gud vill säga att deras upprättelse och renhet beror inte på deras präktighet. Utan enbart på Guds nåd. 

Har du några tankar om detta avsnitt?