Jeremia hade nog ingen lätt uppgift. Han var Guds profet. Men vem har sagt att det var enkelt? Nej, han kämpade nog rätt mycket. Låt mig ta med dig till några rader ur Jeremia:
”Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. … / … Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte.”
Jeremia 20:7,9 SFB15
Han visste sin kallelse. Men mötte så mycket motstånd. Han utgjuter sitt hjärta inför Gud. Han vill ge upp. När han startade sin gärning hade han sin uppgörelse med Gud. Han var nog lite motsträvig. Men Gud övertalade honom. Läser du i kapitel 1 ser du hur han våndades. Men hur Gud övertygar honom. Så står det….
…och jag lät mig övertalas
Ändå kommer han till den slutsatsen att det var för motigt. För kännbart. Han ville ge upp.
Han ville glömma Gud och sin kallelse. Inte mer tala i Hans namn. Men när han uttalar det inför Gud händer det något märkligt.
Inom honom blev det som ett tvingande måste som en eld som brann. Han verkligen anstränger sig för att stå fast vid sitt beslut. Att hålla sin kallelse och sin gåva fast. Men det går helt enkelt inte. Han måste kapitulera ännu en gång och låta sig övertalas igen.
Jag tänker att detta handlar inte om att Gud tvingar någon. Det handlar om att Guds kallelse blir så närgången att man kan inte förneka den. Även om man känner sin litenhet så inser man att det är ändå den väg man bara måste gå. Jeremia fortsätter sin kallelse och tjänst.
Är du där och upplever att Gud pockar på ditt intresse igen? Att du mer eller mindre har, likt Jeremia, bestämt dig för att nu räcker det?
Är det så att du just nu upplever att Gud håller på att övertala dig återigen? Att säga ja är inget man gör med en klackspark. Nej, den tränger djupare än så.
…och jag lät mig övertalas
”Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun.” Jeremia 1:7-9 SFB15
Amen
Pedher´s blogg 