Ibland när jag är ute och reser och möter andra troende tycker jag mig ana lite av himlen.
Igår sjöng vi spontant i mötet sången ”det finns kraft kraft mäktig underbar uti Guds lammets blod”. En gammal väckelsesång. Helt plötsligt kommer lovsångsteamet upp på scenen och tar vid. Vi sjöng på svensk dom på franska. Och säkert på det lokala språket.
Helt plötsligt fylls hela stället av samma sång på olika språk.
Nu kanske inte himlen är massa olika språk. Eller så är det just det men alla förstår varandra ändå. Så något av himlen infinner sig. För där skall vi mötas. Alla folk. Alla språk. Underbart.
Så här har det varit när jag rest i Tanzania,Estland eller något annat land. Det är som att sången har fört oss samman.
Likaså är det med tron på Gud. Olika länder och folk. Men samma tro. Det har gjort att vi känner gemenskap. Som syskon.
Allan talade om enheten i Kristus igår. Så viktigt. Tron sammanför oss. I församlingen. Mellan länder. Man kan vara olika familjer men ändå känna gemenskap och enhet.
Det är då jag blir så tacksam att tillhöra en församling. Där man, trots olikheter, känner en djup gemenskap. Vi kan ha åsikter om hur det borde vara. Men tänk att få tillhöra Guds församling.
Den har inga väggar. Precis som den byggnad vi är i under konferensen.
Jag tror på ordning och reda. Men en församling är inte tänkt att ha väggar. Väggar som hindrar. En församling är en öppen gemenskap. Väggar som stoppar budskapet borde rivas. Väggar som hindrar någon att söka Gud måste rivas. I ett kallt klimat behövs väggar för att hålla värmen. Men i Guds församling kan väggarna rivas. För värmen hålls på annat sätt. Genom att hålla sig nära Jesus. Då blir det ett varmt klimat. Ett gott andligt klimat som gör att man kommer nära Jesus. Bönen ger ett varmt andligt klimat.
Bygg inte väggar som hindrar Guds rikes utbredning. Låt det vara öppet för att nå ut.
Pedher´s blogg 