Under några veckor har jag stannat inför sådd och skörd. I Matteus evangelium kan vi läsa om hur sådden hamnade på olika ställen. Finns mycket att reflektera omkring i detta.
Just nu funderar jag på den del som beskrivs att sådden kvävdes av törnen och tistlar. Så sådden tog sig men något kvävde det.
Jag funderar på vad kan det vara som kväver Guds andliga utsäde i våra liv? Vad tänker du på? Jag tänker att mitt sätt att leva och vara skulle kunna vara en orsak.
Att man är i sammanhang som inte gynnar min andliga tillväxt. Man skulle nog också kunna säga att man inte vårdar sitt andliga liv utan det växer upp sådant som hindrar och förstör.
Så mina funderingar blir – hur kan jag leva så att min andliga jordmån blir som den som ger 30-falt, 60-falt och 100-falt.
Det andliga livet är inte kravfyllt men ger långa möjligheter. Vill vi att vår tro ska få växa behöver vi skapa förutsättningar för det. Det ansvaret kan vi nog inte förskjuta till någon annan än till oss själva.
Så ser vi en svag tillväxt i vårt andliga liv kan vi fråga oss själva hur vår jordmån är. Hur är din jordmån just nu?
”Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: ”En såningsman gick ut för att så. När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron!””
Matteusevangeliet
”Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen. När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall. Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.””
Matteusevangeliet 13:1-9;18-23
Pedher´s blogg 