Herrens vilja … Bilden av höftskynket har sin berättelse. Gud hade en önskan och vilja att likt höftskynket var nära kroppen ville Gud att hans folk skulle vara nära honom. Han lät dem vara nära honom. Till berömmelse. Till ära. M E N de ville inte lyssna. Sorgligt. Men är tankeväckande.
Det kan gå för långt … 14:11 Gud uppmanar att han inte skall be om något för detta folk. För Gud kommer inte att lyssna. Då har det gått långt.
Profeterna profeterar lögn … Deras egna hjärtans begär profeterar de. Profeten är herre över sin egen ande. Bibeln uppmanar att pröva. Behåll det goda. Lämna det som inte är från Gud. Här under vi att dom vilseförde folket.
Profetens förbön … Jeremia inser folkets läge inför Gud. Han ber för folket. Kanske är det ett av vårt uppdrag när vi ser över vår stad och land – att be för folket. Kanske? Nej, det är verkligen vårt uppdrag.
Jag har ibland återkommit till min fjällvandring med min son. Vid ett tillfälle var vi rätt säkra på att vi var på rätt plats. I rätt dalgång. Det visade sig att vi tagit fel. Nu löste sig det hela. Men en lärdom blev att vi trodde att vi kunde. Vi trodde att vi lät kartan rätt. Vi trodde att vi styrde våra steg rätt.
”Jag vet, Herre: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg.” Jeremia 10:23 SFB15
Jag tror det är vist och sunt att inse att det finns en större och bättre makt som leder våra steg. Det bästa är att följa dess varliga ledning.
Psalmisten skriver:
”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Psaltaren 32:8 SFB15
Det finns något stort barmhärtigt hos vår Herre. Han vill inte lede dig på dåliga vägar. Han vill inte göra dig vilse på stigar som inte verkar ha något slut.
Nej, han vill något bättre. Därför behöver du inte vara orolig för att du inte har makt över den vandring du är ute på.
Följ. Det är det bästa råd jag kan ge dig. Till sina lärjungar sa han
Kom och följ mig
Inte nog med det…
Jag skall göra er till …
Genom följandet finns det en skapande kraft. Han gör dig till lärjunge, människofiskare, det de gåvor du fått kommer i bruk.
Din vandring beror inte i första hand på dig själv. Den har sitt beroende till Gud. Vila i det. Låt det prägla ditt liv.
Hör min röst … men de lyssnade inte. Ett återkommande konstaterande genom historiens böcker i biblen. Man kan tycka att de borde ha lärt sig att lyssna. Men kanske är det typsikt mänskligt? Vi har lätt att lyssna vid nöd men sen då?
Så att jag fick veta … Ibland avslöjar Gud för oss så att vi skall veta. Ibland för att avslöja något. Det kan bli tufft att vara i den tjänsten.
Rättvis domare … Sådan är Gud. Ibland tänker jag att vi inte tycker det när vi själva drabbas. Men tänker att med distans inser vi det rättvisa i det. Han prövar oss på rätt sätt.
Återigen … Kanske har du noterat som jag att Gud har en god väg tillbaka när han dömer någon. Vi ser återigen att Gud säger ”ska rycka bort dem”. Men sen kommer det barmhärtiga: ”Men när jag har rykt bort dem, s k a j a g å t e r f ö r b a r m a m i g ö v e r d e m. ” Sådan är Gud. Han visar en väg igenom livets upp och nergångar. Han dömer rättvist och visar på en väg efter det.
Rikta all uppmärksamhet på vad Gud gör i detta nu, och gå inte och ängslas över vad som kommer eller inte kommer att hända i morgon. Gud hjälper er att ta itu med de problem som dyker upp när de väl dyker upp (Matt 6:34 The Message)
Tänker att vår uppmärksamhet har lätt att fastna vid det vi kämpar med. Det vi möter av motgångar. Bekymmer har på tok för lätt att fånga vår uppmärksamhet. Och det påverkar oss rätt mycket. Oron växer och vi kan börja misströsta. Så blir morgondagens eventuella bekymmer mer verkliga än det kanske aldrig blir.
The Message har ett gott budskap till oss.
Gud hjälper er att ta itu med de problem som dyker upp när de väl dyker upp
Jag tänker att i grunden tror vi att Gud har all makt och har möjlighet att göra allt det han vill. Det är vår tillit. Att vi ändå tvivlar på det ibland är mänskligt. Gud uppmuntrar oss att hantera det tvivlet. Han säger:
Rikta all uppmärksamhet på Mig och vad jag gör i detta nu. Gå inte och ängslas över vad som kommer eller inte kommer att hända i morgon.
Med rätt fokus blir livet mer möjligt. Med fokus på möjligheternas Gud skapar det tillit och mod att möta morgondagen. Blir fokuset på oss själva kommer tvivlet att tillta. För vi inser att vår förmåga är klart begränsat.
Så rikta din uppmärksamhet till möjligheternas Gud och inte det som just nu bekymrar dig. Då ändras perspektivet.
Thomas Sjödin skriver…
”Den Gud som har löst så många kniviga situationer innan, som är känd för det, är närvarande i ditt liv nu. Ta ett djupt andetag där. För om Gud är hos dig nu är allt möjligt.”
Gud kan lösa din kniviga situation också.
Så skriver han några rader som nog behöver sjunka in:
”Jesus kommer alltid emot dig från framtiden. Och eftersom han redan varit i det som nu skapar ängslan kan du överlåta det åt honom”
Kan du landa i det? Rikta din uppmärksamhet till den Gud som kommer emot dig från framtiden.
Övergett … Det finns enkoppling mellan Guds Ord och undervisning och våra liv. Bibeln har en större påverkan av våra liv än jag tror att vi riktigt uppfattar. Skulle vi inse det skulle troligen vårt förhållande till Guds Ord se lite annorlunda ut.
Berömma sig av … Det kan vara frestande att se sig i ljuset av det man har. Sina ägodelar, sina pengar och hur stark man är. Ett rätt utgångsläge är att berömma sig utifrån sin relation till Gud själv. Hans nåd och rättfärdighet – i Gud själv. Det är en sund berömmelse.
Gud är vårt ursprung och vår grund … Jeremia påminner oss vem Gud verkligen är. Vad ha gjort. Att han är alltings ursprung. Hans makt behöver vi påminnas om gång efter gång.
Vandrarens makt … Vi kan tro att vi är den som ytterst styr våra steg. Det beror inte på oss själva. Allt vilar hos Gud.
Med måtta … 10:24 – Tukta mig, Here, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mg. En barmhärtighet i Guds vårdande om oss.
När livet spelar in … Man kan se att Gud visar på att livsstilen och attityden i livet är avgörande hur Gud kan välsigna våra liv. Kanske skulle vi behöva rannsaka oss själva innan vi beskyller Gud för att vara orättvis.
När man faller eler går vilse … Så kan det bli i livet och i tron. Det kan verkligen hända. Men hur hanterar vi det när det händer? Vänder vi om? Reser vi oss upp? Söker vi efter att hitta den rätta vägen igen? Det är en avgörande situation som kommer avgöra vår framtida upprättelse.
Svalan passar tiden … Alltså flyttfåglarna vet när de skall lämna eller komma tillbaka. Men vet vi Guds tider för vår tid och oss själva?
Allt är väl … Man sa så men verkligheten var något helt annat än väl. Hur är vår bild av verkligheten? Ibland har jag en känsla av att vi förskönar läget ibland. Men den hållningen leder inte till något gott.
Vad blir resultatet av att vi tex håller på med vår mobiltelefon vid gemenskapen vid en middag? Eller på sammanträdet ? Eller i kyrkan? Eller när vi ”bara” umgås ? Vad signalerar det när jag sitter och lyssnar på predikan i kyrkan och samtidigt donar med min mobil?
Klippet fick mig att reflektera över mitt eget beteende. Hur lätt är det inte att annat får gå före? Att man är närvarande här och nu är betydelsefullt.
Tänker när man sitter i ett samtal och det är ett samtal som tex mellan kollegor , kanske ett djupare samtal, så ringer det. Vad gör du då? Är det mobilen som blir viktigare eller är det samtalet som just pågår? Om du väljer mobilen – vad signalerar det då? Precis, att den du nu hade ett samtal med inte var så viktig.
Jag reflekterade vidare…..
Om det sker detsamma med min relation med Gud…. Vad signalerar det då?
Kanske är det att gå för långt? Eller så är det kanske inte det.
Det är mycket som får störa oss idag. Har vi ro i kroppen att stänga av all annan stimuli för att låta stunden med Jesus få bli kvalitetstid? Jag torr att många har hittat den rytmen. När man inte lyckas med det tänker jag att det gott att bli påmind om det. För jag tänker och tror att det kommer att behövas sådan tid framöver. Kanske är den tiden redan här.
En sång man sjöng under min uppväxt var denna…
”Vad du har gjort mot en av mina minsta det har du gjort mot mig. Efter ditt sätt att handla mot din nästa ska jag bedöma dig.
På frukten ska trädet kännas i gärning ska det ses vem du är vad hjälper det, att du säger du tror när ditt liv slår ihjäl dina ord”
Det är rätt rannsakande att fundera på hur vi lever våra liv. Vad signalerar dom?. Det vi säger – stämmer det med vårt sätt att leva? Det handlar om trovärdighet.
Jag inser hur lätt det är att komma till korta i detta. Jag är den första att ställa mig i ledet som känner att här kan jag lyckas ännu bättre. Tänker att om viljan och hågen går åt rätt håll finns det goda förutsättningar att lyckas. Kanske behöver vi göra medvetna val. Att välja bort, även om vi kan försvara det vi gör till något viktigt så kanske det ändå signalerar något helt annat. Något helt annat som talar högre än ack så välmenta förklaring och viktighet.
Ibland undrar man var alla år tar vägen. När man tänker framåt känns tio år rätt långt bort. Om 10 år är jag troligen pensionär. Och det är ju rätt konstigt för så gammal kan jag ju rimligen inte vara …. eller? Troligen för man vet aldrig vad regeringen hittar på. Eller hur omständigheterna är då.
Men ser man tillbaka på tio år så känns det nästan som igår. Hur fort gick det egentligen? Varför går tiden så fort? Under dess tio år har det ju hunnit hända hur mycket som helst. Hur gick det till egentligen?
Idag är det tio år sedan jag började min blogg. Har lite dålig koll på läget men jag tror att åtminstone fem av dessa år har det blivit något varje dag. Men när jag kolla tillbaka på 2014 var det redan då 1 om dagen. Hoppsan. Under två år har jag till detta haft en särskild sida för där jag läst bibeln. Ett kapitel om dagen och nu två varje dag. Och om 10 böcker är den resan klar. Det har blivit ca 4650 inlägg. Nu är inte min blogg läst som många andra men jag är så tacksam för er alla som läst genom åren. Tack för alla kommentarer i det offentliga. Tack för alla personliga PM. Tack för er berättelser. Dom har verkligen uppmuntrat mig att fortsätta. När jag tänkt lägga ner bloggen har det alltid kommit någon hälsning som gjort att jag ändrat mig.
Många ord blir det. Någon hörde av sig och tyckte att jag inte skulle skriva så ofta och så mycket varje gång. Men det är ju faktiskt fritt att skriva och faktiskt fritt att läsa också. Så man väljer ju själv hur man vill göra.
Tack till er som också bloggar. Ni har gett mycket inspiration. Kul att reflektera med er om olika erfarenheter ni har gjort. Tack till er alla som inspirerat till ett inlägg.
Tänk vad mycket det finns att fundera kring. Tänk vad många upplevelser man gör. Bloggen för mig är ett reflekterande över det jag möter och upplever. Kanske har det djupnat med åren. Kan ha att göra med att man blir äldre.
Det som förvånat mig kanske mest är att det är så många länder som läst. Inte många länder kvar som du ser. Med hjälp av google är det ju rätt så enkelt (även om det verktyget inte översätter bäst av alla men
Det som nog mest präglar min blogg är min relation till Gud. Kommer nog så göra. Kanske är det något som berör eftersom det blir mest reflektioner kring det. Det är jag tacksam för.
Så från mitt hjärta – tack för att du finns!! Hoppas att du i framtiden finner något någon gång som är läsvärt för dig. Något som berör dig och uppmuntrar dig där du just då befinner dig.
Sök … Kapitlet börjar med en uppmaning. Om de skulle hitta någon som frågade efter trohet skulle Gud förlåta staden. Jag tänker att detta också är en god uppmaning i nutid. Att inte bli stilla inne tan gå ut för att se – söka för att finna.
Ögen men inte se, öron men inte höra … Vad är det vi inte hör och ser? Vad missar vi av allt det Gud vill visa oss på?
Håller det goda borta från oss … Var liv och vårt handlande kan vara orsaken till att Guds välsignelser hålls borta från oss. Men motsatsen är lika sant. Våra liv och vårt handlande kan öppna för Guds välsignelser över våra liv.
Allt är väl … Man sa så men verkligheten var något helt annat än väl. Hur är vår bild av verkligheten? Ibland har jag en känsla av att vi förskönar läget ibland. Men den hållningen leder inte till något gott.
Fråga efter de urgamla vägarna … Vi har ibland svårt att se tillbaka på de goda vägarna, de urgamla välbeprövade vägarna. Vi vill gärna göra på vårt eget sätt. Kanske är inte allt det som var förkastligt. Vi har mycket att lära av de gamla vägarna och de gamla gränspålarna.
Pedher´s blogg 