Läs med mig 1 Moseboken – Kapitel 3

Syndafallet … Detta är en passage man gärna skulle vilja ha kunnat radera ut. Men det är en verklighet som påverkar oss genom hela historien. 

Har Gud verkligen sagt … Detta är hans återkommande listiga drag mot oss människor. Där han vill att vi skall misstro Gud. ”Inte ska ni dö” – det är som att dom orden ekar genom hela historien. Han vill lura oss. Och ibland går vi tyvärr på det. Men när vi inser att vi har gått på det får vi vända hem igen. En översättning säger ”Ni ska visst inte dö” – Han har ett språk som är lätt att luras av. 

Såg att det var gott … Satan får ett insteg i hennes blick så hon ser helt enkelt fel. Vad får påverka oss i tanke , blick och hörsel? Vi behöver se upp med hur vi ser och hör. 

Lockande … Är det för bra att vara sant kanske man ska fundera lite…

Vad ger du vidare? … Betänk att vi kan bli förmedlare av det som är vilseledande. 

Herren gick i  lustgården … Tänk att han gick där och umgicks med Adam och Eva. Ända tills nu hade det varit trivsamma möten med Gud. Men nu gömde dom sig. Så är det när vi har något otalt med Gud. Då känns det att det finns något mellan oss och Gud. Men vi kan tack och lov göra upp det. Då har vi trivsamma möten med Gud. Jag brukar tänka att det har med vår frimodighet att göra. Kan vi frimodigt titta upp mot Guds blick är vi på rätt ställa i livet. Annars bör vi tänka till. Gud vill inget hellre än att ha det gott med oss. Så när vi vill ”gömma oss” är det hos os det ligger. Inte hos Gud. 

Var är du? .. Klart Gud visste var Adam var. 

Jag hörde din röst … ””Jag hörde din röst (vinden; hörde ljudet när du rörde dig) i lustgården. Då blev han rädd. Inte behöver vi bli rädda för Gud. Även när vi gjort fel. Gud vill oss gott. Ödmjukar vi oss är han barmhärtig. 

Ljudet av Gud .. I grunden är det ju ett vackert ljud tänker jag. När Gud kommer i ett rum är det en skön stund. Andas frid och kärlek. 

Det var kvinnan … Tänk vad lätt vi har att skylla ifrån oss. Att inte ta ansvar för vår egen handling. Känns det igen? Gud fick också en släng av sleven ”Kvinna  D U  har satt till mig….”

Vad är det  D U  har gjort … Men Gud är tydlig. Han vänder det tillbaka till honom själv. Ta ansvar för av du själv gjort – verkar han säga. 

Kvinnan får stå tillsvars hon med … ”Vad har  D U  gjort? Men hon skyller på ormen. Hon ville inte heller ta snavar för sitt handlande. 

Hoppet … Kärnbibeln skriver: Innan Gud fortsätter med domen till Adam och Eva ger Gud hopp om att ondskan ska krossas. Att det står kvinnans säd, och inte mannens säd, antyder också Jesu jungfrufödsel.

Eva … Eva betyder livskälla, den som lever. 

Blivit som en av oss … Intressant att Gud beskriver oss människor som så. Vi beskrivs som att vi kan skilja mellan gott och ont, mellan välsignelse och förbannelse. Men hur bra gör vi det egentligen? 

Skickade bort … Andra ord som beskriver detta är att Gud ”fördrev dem”. 

Kärnbibeln skriver: ’När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen (hebr. derech) till livets träd. [Här är första gången ordet derech används. Det beskriver en fysisk väg/vandringsväg, men används även som en metafor om den personliga vägen genom livet, inklusive alla livsval och sätt vi gör saker på. Här ”stänger” Gud vägen till livets träd. Det är intressant att Jesus kallar sig ”vägen och sanningen och livet” (Joh 14:6). Han är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också ”vägen”, se Apg 9:2.]’

Har du några tankar om detta avsnitt?

Lämna en kommentar