‘ Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”,
för hon blev rädd.
Men han sade: ”Jo, du log.” ‘
Första Moseboken 18:15
Gud hade en tanke för Sara och Abraham. De skulle få en son på ålderns höst. Det uppfattade dom som omöjligt. Trots att Gud hade gett Abraham löftet. Vid flera tillfällen sa Gud att han skulle bli far till många folk.
Sara log när männen gav detta löfte. När hon blir avslöjad så försöker hon slingra sig. Hon säger:
”Jag log inte”
Lite märkligt att hon drar till med det. Borde hon inte insett att det var lönlöst? Borde hon inte veta att det fanns någon som visste mer? Hon ljuger kan man säga. Men kanske det handlar mer om att inte bli avslöjad. Det är då man försöker att hitta på en nödlösning. Något som för stunden verkar smart. Något som tycks vara en bra lösning för att komma undan. Man blir inte så nationell vid sådan tillfällen. Det man tycker se ut som en bra lösning inser man inte är en rätt dålig ursäkt. Eller att det är en uppenbar missräkning. Så blir hon avslöjad. Men han sade:
”Jo, du log.”
Alltså det måste ha tjänsts inom Sara. Avslöjad med några enkla ord. Typ ”Sara, det är ju uppenbart att jag såg det. Vad får dig att tro något annat? Varför försöker du förneka det? Varför tror du inte att jag redan vet? ” Männen väljer inte att lägga ut någon text. Väljer inte att anklaga. Väljer inte att förnedra henne i öppen dager. Utan man säger bara några enkla ord som tar tag i Sara. ”Jo, du log”. Det räckte.
Tänk vad mänsklig Sara är. Kanske känner vi igen Ossi detta. Vi försöker försvar något som varken går att försvara eller ska försvaras. Ändå så gör man det. Och det brukar kännas att inse hur dumt det blev. Hur kunde man ens tro att det skulle fungera?
Blir det fel – försvara det inte. Erkänn. Det är den bästa vägen. Vad har du att förlora? Det bara konstigt fel att försöka släta över det med en nödlögn. Låt det istället lära inför framtiden.
det visar också på att det är lätt att möta Guds hälsning utifrån sin egen begränsade bild av möjligheter.Trots att vi innerst inne vet att Gud har all makt i himmel och på jord, att han kunde skapa hela världen genom sitt skapande ord, att han kunde uppväcka människor från döden och mycket mycket mer som kan, kan vi ha svårt att ta emot Guds hälsning till oss. Det är som att alla andra kan han hjälpa men inte mig. Så misströstar vi. Det är nog rätt mänskligt att svara som Sara.
Men låt dig påminnas om att Sara blev med barn. Hon födde en Isak. Och där går historen vidare och är långt mycket längre och större en just denna del av berättelsen. Men den började med att Gud gjorde et under i Sara och Abrahams liv. Hon blev med barn genom ett under. Guds berörelse hjälpte dom.
Så nästa gång du får en hälsning från Gud som inte verkar vara möjlig – välj att tro att det går. För Gud är ingenting omöjligt. Säg istället – välkommen Gud, gör som du har sagt.
Pedher´s blogg 