Läs med mig 2 Moseboken – Kapitel 6

Nu ska du få se … Gud ville nog ingjuta mod hos Mose och Aron. Han ville visa i förväg.

I vilket namn har Gud gjort sig känd för dig? … Studera Guds namn och fundera på i vilket namn han har mött dig i. Skulle tro att han har mött dig i och genom många av hans namn.

Jag är Herren … Läser på nätet följande: ”Andra vanliga namn på Gud är ”YHWH Elohim” (=Herren Gud”), ”El Shaddai” (=”Gud den Allsmäktige”) och ”Herren Sebaot”, eller snarare; ”YHWH Sebaot” (=”YHWH härskarornas/arméernas Gud”). I Nya Testamentet används vanligtvis ”theos” (=gud), ”kyrios” (=herre), ”abba” (=pappa) och ”pater” (=fader) för att beskriva Gud.”

Men de lyssnade inte … Är man så pressade som folket var kan det vara svårt att lyssna in vad Gud säger. Men Gud handlade ändå. Det kan vara gott att komma ihåg. 

Moses kamp … Han tvivlade verkligen på sin förmåga att vara Guds talesperson. Jag tänker och önskar att det inte skulle göra oss försagda. Utan mer inse att Guds kallelse håller. Den borde ge mod att tjäna.

Har du några tankar om detta avsnitt?

När steget blir lättare

Under fyra månader kunde jag inte röra på mig så mycket. Skadan i höger lår gjorde att det var bara att låta tiden läka.

Igår efter kvällens arbete så tog jag en snabb promenad i min älskade skog. När jag hade gått två tredjedelar upptäcker jag att det går lättare än tidigare. Benet känns okej. Känningen i höften jag haft efter att jag började komma igång igen infann sig inte. Blev så tacksam att jag nu verkar vara över denna tråkiga period.

Ibland kan steget vara tyngre i livet. Det är så mycket som påverkar det tänker jag. Det kan vara sådant man möter som gör steget tyngre. Upplevelser. Sorg. Det kan göra att det blir lite extra tungt att ta sig framåt.

I bland behöver man ”vila sig” i form. Kanske sitta ner vid en sjö. Sitta i ett skogsbryn. Få andas lugnt och känna att man ”hämtar igen sig”.

Man behöver kanske en stund av eftertanke eller få ”prata av sig” lite med en vän. Det sistnämnda kanske vi allt för ofta underskattar. Vi behöver uppvärdera det helt klart.

När livssteget är något tyngre behöver vi vara rädda om oss själva. Det är okej att dra benen efter sig ett tag då. Då hinner man ikapp sig själv. Hinner läka såren som blivit. Sorgen som gör sig påmind får ta den tid den behöver. Så efter hand blir steget lite lättare. Man upptäcker att efter en tid så är steget lätt igen.

När jag tar min promenad i skogen så gör det gott inom mig på flera sätt. Kroppen kommer i rörelse. Lungorna får ventilera ut sig ordentligt. Tankelivet får rumla om lite så att det får tänkas klart och lämna sin snurriga bana. Man får ladda ur liksom på något förunderligt sätt. Så när jag kommer tillbaka hem så är jag lite fräschare på något sätt än när jag gick iväg. Så blir steget lättare för nästa säsong liksom.

Det är inte farligt med ett litet tungt steg ibland. Låt det ha sin gång. Låt tiden verka. Ditt steg blir snart lättare igen.

Läs med mig 2 Moseboken – Kapitel 5

Släpp mitt folk … Här börjar en resa som blev lång. Ja, inte själva resandet men processen dit. Faroas löften var inte mycket att räkna med. Det kom att kosta honom mycket. Men han hjärta var förstockat. 

Vem är Herren? … Farao hade ingen respekt för den levande Gud som Israels folk tillbad. Det var hans stora förlust. Han var kallsinnig mot Gud.

Folkets prövning …De ville lyssna till Mose och Aron och det Gud sa genom dom. Men det kostade på. Inte konstigt att somliga började knota. Man vänder sig emot Gud. 

Mose och Aron vänder sig till Gud … Folkets tvivlen smittade av sig på dom. Man kan undra varför inte dom fortsatte att tro. Gud hade ju visat sig tydligt för dom. Mänskligt tvivel smyger sig lätt på. Kanske kan det hjälpa oss att hålla fast när vi hör denna berättelse. 

Skyller på Gud … ”Ända sen jag gick till Farao …/ … och du har inte gjort någonting för att räddat ditt folk ” Hårda ord mot Gud. Nästa kapitel kommer svaret. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

När drömmen går i kras

Jag hade beställt en resa. Betalade och allt såg bra ut. Så skulle jag leta upp den igen för att kolla att allt var okej. Så gott jag den inte. Jag letade i mailkorgen. Sökte på olika sätt. När jag inte lyckades så kändes det ju som att den drömmen om en resa gick i kras.

Jag gav dock inte upp och till slut hittade jag alla Mail om resan i mappen ”skräppost” i mailkorgen. Inte konstigt att jag inte hittade den. Du kan tro vad jag blev glad och tacksam. Det som såg ut att bli en dröm som gått i kras nu var återigen en dröm om en resa som kommer bli av.

Det kan ju hända att oviktiga och även viktiga Mail hamnar i den så kallade skräpposten.

Det slår mig att det finns mycket i livet som skulle behöva hamna där. Dåliga erfarenheter. Jobbiga minnen. Sorger som inte är värda att sörja. Trauman man är med om. Och mycket mer av sådant som inte är värda att spara på.

Men allt för ofta hamnar dessa erfarenhet i den viktigaste ”mailkorgen” i livet. Helt onödigt. Där hör dom inte hemma.

När jag hittade mina Mail om resan i skräpposten kunde jag flytta dom till rätt ställe. Men det finns sådana saker som aldrig borde lämna skräpposten. Dom är inte värda att lyftas därifrån. Snarare raderas för gott.

Vad är det för något du borde hänvisa till ”skräpposten” i ditt liv? Vad borde läggas där för gott? Jag tror att vår Herre skulle behöva hjälpa oss att lägga sådant bakom oss. Att lämna det och låta det ligga där.

Idag ber jag för dig som går och bär på dom onödiga erfarenheterna som bara gör ont att minnas. Jag ber att du skulle få nåden och barmhärtigheten att lämna allt i skräpposten och kunna lämna dom där.

Läs med mig 2 Moseboken – Kapitel 4

Moses farhågor … Vi kan se att Mose tvivlar. Kanske är rädd för folkets reaktioner. Trots att Gud lovat att vara med. Man kan tycka att han borde ha mer tro. Men jag är tacksam för att Moses berättelse är så här. För jag tror vi kan känna igen oss i honom på flera sätt. 

Får makt att utföra tecken … Gud ser till Moses vånda och ger honom verktyg att använda. Kanske minst lika mycket för hans egen skull som för folkets skull. 

Vad har du i handen … Jag tänker mig att Gud på ett sätt ville visa vad Mose hade. Vad han redan hade. Vad har Gud utrustat dig med?

Men om det inte ens … Tänk, tvivlat satt nog djupt inom honom. Gud verkar ha gott om tålamod med Mose. Tack och lov för det. 

Men … Mose har mer att anföra mot sig själv i uppdraget. Han menade sig inte kunna tala till folket. Han menade sig inte ha talets gåva. Gud vill påminna honom vem det är som skapat tungan. Kom ihåg att det är Gud som kallar. Han utrustar likväl. 

Gå nu .. Kan man ana lite rastlöshet från Guds sida. Börjar han tycka att Mose överdriver och att det snart fick vara nog?

Sänd ditt budskap med någon annan .. Hr många gånger har vi inte upplevt detta. Att det måste finnas någon mer lämpad än oss själva. Vilken annan som helst men inte mig själv. 

Herrens vrede … Nu ser vi att Guds tålamod börjar ta slut. Men uppdraget var verkligen viktigt. Så Gud tar fram ännu mera tålamod. 

Aron … Tack gode Gud för Aron och att Gud såg att det var en lösning på problemet med Moses tröga tunga. Sådan är Gud. Gud sänder honom iväg ut i öknen. Han förberedde honom på att möta Mose. Bara Gud kan göra sådant. Tänk att få den maningen. 

Då trodde folket … Om inte Guds Ande hade varit med där undrar jag om de skulle trott det de hörde. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Anden har visat sig vara en mästare på att visa vägen.

Pingstdagen är här. Den dagen då Anden kommer jorden till del permanent. Vi kan egentligen genom hela bibeln se Andens olika inspel i historien. Men i och med denna dag är den utgjuten över alla människor på något sätt.

När jag predikar denna dag kommer en mening finnas i mitt utkast. En mening som har ett stort djup. Djupare än man först tänker sig kanske.

Anden har visat sig vara en mästare på att visa vägen.

När man läser i evangelierna ser man det gång på gång hur Anden leder. Ibland har han hindrat. Ibland har han visat vägen. Ibland är ger han riktningen. Anden är i högsta grad involverad i människors liv.

Tittar man i gamla testamentet är Anden med mer stötvis. Tillfällen som ges liksom.

När man läser om andens utgjutelse i apostlagärningarna är det en uppfyllelse av löftet som Jesus gav. Beskrivningen tex i Johannes evangelium får sitt startskott i och med pingstdagen. Nu var det inte längre tillfälligheter så Anden kunde verka. Nej, nu skulle den utgjutas över alla till att bo permanent på jorden och i våra liv.

En egenskap han har är att just visa vägen. En annan är att lära oss sanningen – alltså läran. Han skulle påminna oss om Jesus. Anden är med i livets alla lägen.

Lärjungarna fick en viktig uppmaning:

Lämna inte Jerusalem utan invänta vad Fadern har lovat er … / … att de skulle bli döpta i helig Ande. Alltså få del av Andens kraft.

Jag tror att detta är en viktig fråga idag med. Att invänta Andens kraft. Att söka kraften. Att vilja ha kraften.

Vi kommer att behöva den. I framtiden men också redan nu. Så min uppmaning idag är

Lämna inte din trängtans inte rum
förrän du har fått Anden som Fadern utlovat.

Sök den helige ande. Tycker du att du inte riktigt förstår dig på DHA så sök förstå. För den tid vi lever i är sådan att han behövs. Du behöver honom. Du kommer behöva honom ännu mera. Sök och göra allt för att finna den helige ande. Låt dig fyllas av Anden. Lår Anden börja prägla ditt liv. Det är tid för det nu. Det är verkligen tid för det. Du behöver det tror jag. Du kommer att upptäcka att det är viktigt. Din omvärld behöver det. Därför är jag frimodig i min uppmaning. Det är dags att söka Den Helige Ande. Han kommer att hjälpa oss där vi står. Han kommer visa tydligt vem Jesus är och vad han kan. Det kommer ge oss frimodighet. Det kommer bekräfta så mycket av det Gud vill göra. Det är dags att söka den Helige Ande. Låt dig uppfyllas av honom.

Läs med mig 2 Moseboken – Kapitel 3

En vanlig dag … En vanlig dag händer det. När han vackra djuren. En vanlig dag kan Gud tala till dig på något sätt. Du måste inte vara på ett visst sätt för att han skall tala till dig. En vanlig dag duger gott.

Det finns heliga platser … Det finns heliga platser. Jag tänker att det där Gud behagar visa sig. Där Gud sätter ner sin fot blir platsen helig. 

Jag har sett … Gud ser mer än du tror. Man kan tro att Gud inte lägger märke till det som sker. Men han ser – tydligt och klart. 

Han känner … Kanske är betoningen på ”känner till” här. Men jag tror och är förvissad att han kan känna med oss. Känna vår kamp. Känna vår sorg.

Därför har jag … Det finns en orsak tillGuds handlande. När han ser och känner så vill han göra något. 

Föra till … Han vill ta oss ur det som är det svåra och trånga och föra oss ut på rymlig mark

Jag skall sända dig till … Gud sänder – även om vi kan tvivla på att vi klarar det. Om han sänder så tror han att vi kan klara det. Varför skulle han annars sända?

Vem är jag … Mose visar med all tydlighet att han inte trodde detta om sig själv. Kan du känna igen dig? Även när Gud lovar att vara med tvivlade han på det. Kanske fick Mose för stort fokus på sig själv istället för att ha fokuset på Gud och vad han kan. 

Jag är … Ett fantastiskt namn på Gud. Han var inte. Han ska inte bara komma längre fram. Nej han är här och nu – Jag Är. 

Föra er ut ur lidandet … Gud har makt även idag att föra oss ut ur lidandet, ut ur vårt ”Egyten”. 

Varnade … Gud varnar Mose för att det skall inte bli lätt. Farao kommer sätta sig emot men Gud lovar att agera. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

En vanlig dag

Läser om Mose. Han vandrar iväg med djuren. Tydligen lite längre bort än vanligt. Och där händer det …

En vanlig dag händer det. När han vaktar djuren. I din vanliga dag kan det hända något speciellt. När du minst anar det. En hälsning kan komma som du inte förväntade dig. En vanlig dag kan få en speciell betydelse för dig.

En vanlig dag kan Gud tala till dig på något sätt. Det behövs inga speciella dagar. Som du måste skapa för att Gud skall få en möjlighet. Nej, en vanlig dag räcker.

Du måste inte vara på ett visst sätt för att han skall tala till dig. En vanlig dag duger gott. Du kan vara dig själv. Inte behöver vara speciellt klädd. Det räcker med att du lyssnar.

Mose kommer vandrande på berget med sina djur och där står den. Den brinnande busken. Berättelsen hittar du in 2 Moseboken kapitel 3. Nu tror jag inte att det synonyma med Guds tilltal sker genom en brinnande buske. Men jag tror att varje sådant tillfälle är speciellt. Kanske lite av att tiden stannar för en stund. Ibland omvälvande. Ibland med en insikt av att man inte längre är densamme. Men det sker en vanlig dag.

Jag är så tacksam att Gud talar en vanlig dag. För dom flesta dagar vi har är vanliga, kanske rätt grå, dagar. Det är rätt ofta som vi behöver Guds tilltal sådana dagar. Och där är han.

Kanske skall vi tagga ner lite omkring att Gud talar till oss människor. Det är så lätt att vi spänner oss. Att det ska ske på ett speciellt sätt. Tänk om vi kunde slappna av mer. För jag tror att de flesta tilltal från Gud sker i det vanliga. När vi går i skogen, sitter på balkongen eller bara slappnar av. Vi förstår att Gud talar när vi sover. Är som att du slappnar vi verkligen av och är mottagliga. Så slappna av. Guds tilltal sker ofta en vanlig dag.

Det är i en vanlig dag som det mest avgörande sker

Dessa dagar har du gott om. Så Gud har många möjligheter att tala till dig likt han talade med Guds männen i bibeln. Kanske behövs det bara ett öra som längtar efter Guds röst. Som är inställt åt hans håll. Som är som en parabol som letar signal. Så händer det, i det enkla, en vanlig dag, att du snappar upp en hälsning från Gud. Sök inte efter den brinnande busken. Sök efter Guds röst i det vanliga. Det är oftast där du upptäcker den.

Läs med mig 2 Moseboken – Kapitel 3

En vanlig dag … En vanlig dag händer det. När han vackra djuren. En vanlig dag kan Gud tala till dig på något sätt. Du måste inte vara på ett visst sätt för att han skall tala till dig. En vanlig dag duger gott.

Det finns heliga platser … Det finns heliga platser. Jag tänker att det där Gud behagar visa sig. Där Gud sätter ner sin fot blir platsen helig. 

Jag har sett … Gud ser mer än du tror. Man kan tro att Gud inte lägger märke till det som sker. Men han ser – tydligt och klart. 

Han känner … Kanske är betoningen på ”känner till” här. Men jag tror och är förvissad att han kan känna med oss. Känna vår kamp. Känna vår sorg.

Därför har jag … Det finns en orsak tillGuds handlande. När han ser och känner så vill han göra något. 

Föra till … Han vill ta oss ur det som är det svåra och trånga och föra oss ut på rymlig mark

Jag skall sända dig till … Gud sänder – även om vi kan tvivla på att vi klarar det. Om han sänder så tror han att vi kan klara det. Varför skulle han annars sända?

Vem är jag … Mose visar med all tydlighet att han inte trodde detta om sig själv. Kan du känna igen dig? Även när Gud lovar att vara med tvivlade han på det. Kanske fick Mose för stort fokus på sig själv istället för att ha fokuset på Gud och vad han kan. 

Jag är … Ett fantastiskt namn på Gud. Han var inte. Han ska inte bara komma längre fram. Nej han är här och nu – Jag Är. 

Föra er ut ur lidandet … Gud har makt även idag att föra oss ut ur lidandet, ut ur vårt ”Egyten”. 

Varnade … Gud varnar Mose för att det skall inte bli lätt. Farao kommer sätta sig emot men Gud lovar att agera. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Gud finns redan på andra sidan ….

Mötte en sådan underbar tanke igår. Det var så gott att bli påmind om det. En tanke jag egentligen redan vet om men som är så lätt att glömma mitt i allt. Då är er bra att påminna sig om det, lägga det överst i minnesbanken så att man kan ta fram det om möjligt vid läglig tid.

Gud finns redan på andra sidan problemet och kampen

Gud finns redan på andra sidan kampen och tar emot dig.

Den kamp vi går igenom kan vi inte alltid förstå. Inte heller förklara. Vi kan verkligen undra varför den sker. Jag tycker att det är problematiskt att analysera den som att den kommer att föra med med sig något gott. Kanske möjligen gör den det. Men det tröstar sällan mitt i kampen.

Kampen finns där. Jag tror att Gud finns i den också. Men vi har nog lite svårt att se det. Möjligen ser vi det när vi är igenom. Att han aldrig övergav oss men vi upptäckte inte honom mitt i allt.

När vi kämpar behöver vi påminna oss också om att Gud är redan igenom den och välkomnar oss ut ur kampen. Det är som att att han, också, drar oss genom och ut ur den.

”Ingen värre prövning har drabbat er än sådana som drabbar människor överlag. Men Gud är trofast och låter er inte prövas mer än vad ni kan klara av. När ni prövas visar han också en utväg så att ni kan härda ut.”
‭‭1 Korintierbrevet‬ ‭10‬:‭13‬ ‭NUB‬‬

När prövningen griper tag om oss och prövar oss, så är Gud trofast. Vi kommer inte prövas över vår förmåga även om vi upplever det så. Vilket är typiskt mänskligt att uppleva det så. Han kommer att bereda och skapa en utväg för oss. Den kommer att ges åt oss. Så att vi kan härda ut. Det grekiska ordet för utväg är ’ekbasis’. Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. ”Samtidigt med prövningen finns alltid en specifik utväg för för ett gott slutresultat.” Det är andemeningen i denna text.

Det säger oss att Gud är med i kampen. Gud finns på andra sidan kampen. Det finns en specifik utväg genom kampen.

Hur det än känns i kampen är detta Guds tanke, idé och kraft. Den kunskapen får vi lagra överst i minnesbanken. Välja att förlita oss på när kampen är ett faktum.

Jag kan inte förklara varför kampen finns där. Jag får välja att inse att den är där. Vill inte vara i den men på något sätt förlita mig på Guds hälsning att han vet om och har en utväg. Varför den dröjer ibland kan jag inte heller förklara men den finns där. Förr eller senare.

Min hälsning till dig är…

Gud är med dig i kampen hur du än känner det just nu

Gud finns redan på andra sidan för att ta emot dig