
Förebilder har vi nog alla på något sätt. Man ser upp till någon som ”stuckit ut” på något sätt. Men kanske också för att man tycker att dom gör det bra och man skulle vilja bli något av det som som dom har.
Man tycker att deras egenskaper och det som dom bär upp är något man gärna skulle vilja göra själv. Bibeln säger…
”Älskade broder, följ inte dåliga exempel utan goda. Den som gör det goda tillhör Gud. Den som gör det onda har inte sett Gud.”
Tredje Johannesbrevet 1:11 SFB15
Rätt uppenbart att man inte vill följa dåliga exempel? Eller? Jag är rädd för att vi ibland blir lite förblindade. Att vi inte ser upp med vad vi följer. Om du ser att du följer goda exempel så är ju allting bra. Men upptäcker du att du följer dåliga exempel bör du se upp. Kan låta enkelt. Men risken är att det är svårt att slita följa dåliga exempel. Vore det enkelt skulle vi inte ha någon gängkultur som är destruktiv.
Bönen väcks att få vara ett gott exempel. Att kunna vara någon som någon vill följa. Inte för att bli en på höga hästar. Utan mer att få vara ett gott exempel.
Gud hjälpe oss att bli goda exempel idag.

