Jag är i Nyhem. En av pingströrelsens stora sommarkonferenser. Växte upp med att vi åkte hit. Sprungit bland tallarna. Lekt i kulbacken när den fanns. Så den här veckan har varit en del i min tros formande.
Det jag mest minst från veckorna jag varit hör är inte i första hand kulbacken. Utan det är stunderna av Guds närhet. Här har jag berörts. Hör har jag skrattat. Gråtit. Utmanats. Tagit beslut.
Jag finns där i en av samlingarna även detta år. Så händer det. Guds närhet är så påtaglig. Får berättat för mig att några vänner hade suttit och tittat via nätet och upplevde detsamma. Kvällens predikant säger då:
Vi behöver inte vara någon annan än oss själv i Guds atmosfär
Och det är verkligen så så sant. Inför Gud och i Hans atmosfär behöver vi inte förställa oss på något sätt. Bara vara den vi är. För allt annat blir bara så dumt. Det avslöjar han direkt. Vi kan tro att vi kan sätta på oss en mask eller vara hela sanningen om oss själv. Men Gud vet. Så vi kan verkligen vara oss själva. Det som sådana vi får vara i hans närhet och i hans atmosfär. Det där han möter oss.
Jag tänker att det gör att vi kan släppa ner axlarna. Vi behöver inte prestera något egentligen. Utan vi behöver bara vara närvarande. Närvarande och öppen för att vara i atmosfären. Och att där ta emot.
Det är något alldeles fantastiskt att vara i Guds atmosfär. Guds närhet gör oss så gott. Våga vara i den. Låt den beröra.
Pedher´s blogg 