Ingen kan säga att den inte behöver någon annan

Kanske inte är så konstigt att mina funderingar är påverkade av Nyhemsveckan.

En tanke som slog rot i mig är denna

Ingen kan säga att den inte behöver någon annan

I 1 Korintierbrevet läser vi om dom olika kroppsdelarna. Några av verserna kommer här…

”Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. Om foten sade: ”Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: ”Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen? Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.””
‭‭Första Korintierbrevet‬ ‭12‬:‭14‬-‭21‬ ‭SFB15‬‬

Sista versen jag delar tror jag är en av sakerna vi har att fundera på inför framtiden. Vi kan inte säga till någon att vi inte behöver den. Det är också vår utmaning. Hur ska vi lyckas med det? Hur hanterar vi det. Det får bli min bön framöver. Kanske din med.

Ingen av oss kan tvinga in oss i något uppdrag. Utan vi blir upptäckta. Hur upptäcker vi gåvorna som väntar på att få komma i tjänst?

Djupet i detta är också att inse att vi inte klarar det själv. Vi behöver göra det tillsammans med någon. ”Kan själv” är ett avslutat kapitel i våra församlingars historieskapande. Ska vi framåt så måste vi ändra attityd från ”kan själv” till ”jag behöver dig”.

Tänk vad mycket det skulle kunna ske om vi insåg detta. Jag tror att det skulle första mycket.