Skulle tro att du liksom jag någon gång hamnat i en känsla av att det är omöjligt. Man kan känna sig uppgiven. Undrande. Frågar sig hur kunde det bli så här. Allt för många gånger stannar vi i dom känslorna och funderingarna. För vi ser ingen utväg helt enkelt.
Jag försöker påminna mig om ett bibelord i Efesierbrevet 3. Ibland har jag lättare att leva i det och vila på det. Ibland blir det mitt halmstrå att hålla fast i. Ibland krävs det ännu mer av ansträngning att lita till det.
Ändå är det lika sant det som står. Hur jag ön känner det. Hur jag än upplever det. För tack och lov – detta bibelord vilar inte på min förmåga att tro eller inte tro. Det vilar på honom som säger det och kan stå för det. Där jag brister brister inte han. Där jag tvivlar tvivlar inte han. Vad står det?
”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,” Efesierbrevet 3:20 SFB15
Alltså detta är så bra. Han kan göra långt mycket mer. Än vad då? Det jag tror han kan göra. Somligt ber vi högt om. Annat tänker vi mer för det blir lite för stora ord för oss att uttala. Känns liksom lite svårtillgängligt att uttrycka. Och vad ska andra säga? Så då tänker vi orden istället. Likväl kan Hud göra mer. Mycket mer till och med.
Vi får hålla fast vid det. Och när det blir svårt får det bli vårt halmstrå. När det blir svårt ber vi likt fadern med sin son som var svårt sjuk ”jag tror, hjälp min otro”.
Notera att det står ”genom den kraft som verkar i oss”. Alltså – en kraft som redan finns inom oss. Hur går det ihop? Jo, Jesus har tagit sin boning inom oss. Därför finns kraften inom oss.
Så hur stor tro du än har i din situation får du vila i att han har kraften och möjligheten till förändring. Resten får vi lämna hos Gud.
Pedher´s blogg 