När man läser igenom bibeln så möter man ganska ofta ett uttryck. Ett uttryck som beskriver när något skedde. Oftast när Gud grep in eller gjorde något. Vi läser det tex. i Galaterbrevet 4:4:
”Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,”
Men när tiden var inne …
När tiden var inne står i begreppet när tiden var dags. När det var moget för det. När det passade som bäst. Kärnbibeln beskriver det så starkt som ”är tiden var fullbordad”.
Är allt var fullbordat för det sände Gud sin son. Då allt lagts tillrätta för att göra det på bästa tidpunkt då sände Gud sin son. Då väntade han inte längre. Det var som att han satt med fingret på startskottet och tryckte av när allt var på plast på den perfekta tidpunkten.
Är det något som vi människor kan ha lite problem med så är det att vänta. Vänta in när det är dags. Vi vill gärna att det skedde i förrgår. Alltså att det redan har hänt. Tålamod är inte alltid vår starkaste sida.
Min mamma sa ibland att ”Gud skapade ingen brådska men han bad oss skynda på”. Det sa hon nog när jag drog benen efter mig.
När vi ber kan vi ha svårt med att be och vänta. Vi vill gärna att Gud ska svara direkt. Kanske har vi liten känsla av ”men han bad oss skynda på”-känsla fast tvärt om. Att Gud har väl ingen anledning att vänta.
Men jag tror att det finns en koppling mellan ”när tiden var inne” och bönesvar på vår vädjan. Gud kommer svara på din bön. Med all säkerhet. När tiden är inne. När tiden är fullbordad för svaret.
Vi kan inte förklara varför svaret dröjer. Men vi kan lita på, vila i, att svaret kommer i rätt tid.
Om svaret kommer vid fel tidpunkt kommer det inte att fungera. Ett rätt svar behöver rätt förutsättning , en rätt tidpunkt.
Jag tror vi behöver be Gud om nåden att vänta. Att göra oss färdiga för svaret.
Min vän, Gud svarar på din bön när tiden är inne för det.
Pedher´s blogg 